• Anonym (X)

    Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?

    Är på g att flytta ihop med min pojkvän. Han har tre barn sedan tidigare (6,8,9), och jag har ett (5).Jag kommer att plugga heltid på distans i höst. Vi har diskuterat lite kring detta med barnen. Han tycks ha antagit att alla hans barn ska komma hem vid 13 varje dag eftersom att jag är hemma. Och med mitt eget barn vet jag inte hur jag ska göra eftersom det är 9km till närmaste förskola och jag inte har bil/körkort för att kunna skjutsa henne. I worst case scenario kommer jag alltså ha min egen hemma på heltid + hans tre från kl13, samtidigt som jag ska plugga heltid. Det känns helt övermäktigt.

    Fick prova på för ett tag sen hur det skulle kunna vara, då jag var hemma hos honom och jobbade därifrån. Då hade jag två hemma hela dagen och alla fyra från kl13. Jag blev helt slut, fick avbryta mitt arbete titt som tätt, var tvungen att jobba över pga avbrotten, och var allmänt trött och utmattad resten av dagen. Orkade inte ens umgås med honom när han väl kom hem. Och då jobbade jag ändå bara halvtid. Har därför blivit lite avskräckt och rädd för hur det skulle kunna bli. Jag har väldigt svårt att säga nej, och lider istället i det tysta. Jag tycker också väldigt mycket om hans barn!! så jag vill ju inte behöva bli trött på dem eller känna dem som en börda som lämpat på mig. Jag vill inte att relationen till dem ska bli förstörd av det.

    Min pojkvän hävdar att hans barn klarar sig själva, och med de två äldre stämmer det nog, tror inte det blir så mycket problem om de kommer hem 13, men hans yngre behöver fortfarande aktiv passning, särskilt i kombo med mitt eget barn. Och det går ju inte riktigt ihop med mina studier.

    Det bästa scenariot känner jag är ifall hans yngsta gick på fritids, och att han kunde hjälpa mig med skjutsen till förskolan för mitt barn (vi har pratat om det men inte kommit fram till nåt där heller än) . Då har jag bara två barn som kommer hem kl13, och borde hinna/orka med mina studier, och också orka umgås efter att alla kommit hem.

    Flytten ska ske ganska snart så jag känner mig lite stressad att vi inte kommit fram till någonting än. Och som sagt har jag också svårt att säga till och säga ifrån. Är så rädd bara att jag ska hamna i en övermäktig situation och tröttna på allt. Eller att jag säger ifrån och då blir "elaka styvmodern som hatar sina bonusar" liksom. Vet inte riktigt hur mycket som är rimligt att ta ansvar för bonusbarn heller. Det verkar vara så olika. Och min pojkvän som sagt verkar ha antagit bara att jag ska ta hand om hans barn när de kommer hem eftersom jag ändå är hemma. Kanske är det något jag "borde" orka bara. Jag vet inte.

    Tips/råd/tankar tack

  • Svar på tråden Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?
  • Ess

    Hade jag varit i dina skor så hade jag ställt in flytten tills jag var klar med studierna och började jobba. Skulle aldrig ens tänka tanken på att flytta ihop med en som ansåg det självklart att jag skulle agera gratis barnflicka åt honom.

  • Anonym (X)
    Anonym (D) skrev 2020-06-29 18:12:16 följande:

    Noll ansvar. Det är inte dina barn. Jag tycker du ska avbryta den här flytten redan nu. Det kommer inte hålla och du kommer hamna i en situation där han slänger lver allt ansvar för SINA barn på dig och inte ser några problem med det. Tyvärr är det så många män funkar. Dra från situationen nu så slipper både du och ditt barn flytta igen sen när det tar slut. Se till att ALDRIG skaffa ett gemensamt barn med den mannen.


    Jag känner mig lite ledsen över att han har det här tänket eftersom jag verkligen älskar honom och vill bo tillsammans med honom. Jag har verkligen sett fram emot flytten. Han är också vettig på många andra sätt. Och jag tycker mycket om hans barn. Men just det här kan ju förstöra allting. Sätter ett stort grått moln på den blå himmel som flytten från början var.
  • Anonym (Alva)
    Anonym (X) skrev 2020-06-29 18:11:56 följande:

    Jag har sagt till honom att jag inte kommer att vara tillgänglig. Att jag är "i skolan" till ca16-17. Han tycker att jag kan plugga på kvällar etc men då försvinner ju all min fritid och återhämtning. Har varit/är fysiskt sjuk också vilket tar energi vilket gör mig ännu mer nervös. Vill inte stressa mig till en försämring.


    Men då kan väl HAN sluta tidigare istället och jobba på kvällen istället? Eftersom det till 75% är hans barn?

    TS sätt ner foten och var tydlig. Annars kommer han trampa på dig som en dörrmatta. Markera från början.

    Sen tycker jag att du ska skriva upp på din to do lista att ta körkort! Det ansvaret ska inte ligga uteslutande på honom
  • Anonym (eee)

    Så ni flyttar hem till honom, inte ett gemensamt nytt hem. Bara det gör att det är högre risk för svårigheter, när det är nytt för halva familjen men "hemma" för andra halvan. 
    Då tänker jag att han verkligen borde vara extra omsorgsfull för er som är "nya" i huset, inte tvärtom. Lite får jag vibbarna att hans liv bara ska fortsätta som vanligt, enda skillnaden är att ni två finns där också. Förstår du hur jag menar? Jag hoppas det inte är så men eftersom du skriver att han nog förväntar sig att du är där = då kan du ta hand om. 

  • Anonym (eee)

    Jag reagerar också på detta att du säger om dig själv att du är tyst och lider. Det kan tyvärr inte bli så bra då. Du måste vara mkt bestämd NU, för det blir svårare att vara det efter flytten

    Forumet svämmar över av trådar som är skrivna av folk din situationen men 2-5 år senare, när allt de oroade sig för har skett och de är bittra och vill lämna. 

  • Zaxika

    Fast om du ska plugga på kvällarna när ska du då vara ledig eller kunna umgås med honom?

    Absolut bäst om du pluggar när barnen är i förskola/skola/fritids så har ni fritid tillsammans sedan.

    Kan du åka buss till/från förskolan?

    Åker de två äldre barnen buss hem från skolan?

    Så så förväntas göra eget mellanmål, sina läxor, leka lite och sedan kommer pappan hem och gör i ordning middag? Då kanske du kan göra i ordning middagen i utbyte mot att han hämtar de två yngre barnen från förskolan?

  • Mimosa86
    Anonym (X) skrev 2020-06-29 18:29:00 följande:

    De två äldre har kommit hem själva efter skolan i ca ett år. Men den yngsta har han aldrig velat lämna själv. De äldre vill han inte tvinga tbx till fritids och det kan jag förstå, så jag kan ta att de kommer hem kl13, men inte att alla tre kommer hem då, samtidigt som jag ev har min egen hemma. Ljudvolymen på 4 barn i de åldrarna kan bli rätt extrem. Och självklart händer saker hela tiden som man måste ta hand om.

    Eftersom han bor så öde så är det svårt att ta sig någon annanstans för att plugga. Ev skulle jag kunna plugga i det lilla torpet som är bredvid huset som nu mest är förråd. Då är det mer tydligt att jag inte är tillgänglig/hemma och upp till bevis om hans tre barn verkligen klarar sig själva som han påstår. Problemet då blir mitt eget barn, ifall jag har henne hemma. Henne lämnar jag inte vind för våg med de andra barnen. Ska jag tvinga med henne ut i torpet då när hon hellre vill leka med bonussyskonen?

    Ja vi flyttar längre bort. Från stan till hem till honom på landet. Hade gångavstånd till förskolan förut.

    Ja jag tycker också att det sämsta är att ta saker för givet bara. Jag har aldrig förväntat mig att han ska ta hand om mitt barn på något sätt. Jag har aldrig antagit t.ex att han ska kunna hjälpa till med skjuts till förskola för mitt barn, utan tänkt att det är något som jag får lösa på något sätt själv. Sen tog han upp det, att han ev skulle kunna det, då är det en annan sak. Jag skulle aldrig förvänta mig det av honom. Det är hans fria val om han vill det eller ej. Förväntar mig heller aldrig att han ska passa mitt barn, utan frågar alltid. Grundtanken hos mig är att hon är mitt ansvar. Och han får ta så mycket eller så lite ansvar som han vill. Jag hade hoppats att han hade samma tänk.


    innan ni flyttar ihop måste ni prata igenom hur ni ser på ansvaret bringa alla barnen! Så att det inte dyker upp en massa förväntningar som inte diskuterats innan. Han ska givetvis ta fullaste ansvaret för sina egna barn och vill han annat måste han ta upp detta med dig och fråga.

    Sen tycker jag inte ni ska flytta ut på landet om du inte har körkort eller bil. Du kommer ju då bli helt beroende av honom och -fast-. Jag hade pluggat klart och skaffat körkort. Därefter flyttat ihop. Är kärleken stark så kommer den hålla och ni kommer ha ett bättre utgångsläge.
  • Anonym (X)
    Anonym (eee) skrev 2020-06-29 18:39:30 följande:

    Så ni flyttar hem till honom, inte ett gemensamt nytt hem. Bara det gör att det är högre risk för svårigheter, när det är nytt för halva familjen men "hemma" för andra halvan. 

    Då tänker jag att han verkligen borde vara extra omsorgsfull för er som är "nya" i huset, inte tvärtom. Lite får jag vibbarna att hans liv bara ska fortsätta som vanligt, enda skillnaden är att ni två finns där också. Förstår du hur jag menar? Jag hoppas det inte är så men eftersom du skriver att han nog förväntar sig att du är där = då kan du ta hand om. 


    På andra plan har han vägt in mig och mina tankar mycket. Vi bestämmer tillsammans inredning, lite husregler, kring mat etc. Han vill att jag ska vara med och bestämma, att det ska vara mitt hem också. Men på just den här punkten skaver det. Han verkar ha vägt in mig som en potentiell barnvakt till barnen när de alla är sommarlovslediga på hans barnveckor också. Det gör mig lite irriterad också. Det är inte så himla lätt att ta hand om fyra barn som han verkar tro. Det är utmattande, speciellt om tre av dem inte är ens egna.
  • Anonym (Erfaren)

    Snälla du, förstör inte både ditt och din dotters liv. Flytta inte dit!

    Du kommer att ångra dig ganska snart och då kanske det inte är lätt att hitta en ny bostad. Och om du ändå flyttar dit, behåll din bostad ett bra tag som säkerhet.

  • Anonym (F)

    Men hur har hans barn det nu? Går de på fritids?

    Han är inte tankeläsare du måste vara tydlig med hur du behöver sköta dina studier. Att hans yngsta får vara på fritids några timmar är väl ingen katastrof?

    Följ sedan rådet att ta körkort. Du kommer bli oerhört isolerad om ni bor så ensligt.

Svar på tråden Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?