Varför får inte män vara osäkra?
Kvinnor är ofta osäkra, kan handla om utseendet, rädda att inte duga åt män, att de är tråkiga, osv.
Här skulle det vara önskvärt om kvinnor kunde svara på varför män inte får vara osäkra?
Kvinnor är ofta osäkra, kan handla om utseendet, rädda att inte duga åt män, att de är tråkiga, osv.
Här skulle det vara önskvärt om kvinnor kunde svara på varför män inte får vara osäkra?
Jag menar att de flesta feminister och forskare inom genusvetenskap är likhetsfeminister, en övertygelse som inte stämmer överens med den samlade forskningen på området (dvs, genusvetenskaplig och biologisk forskning). Givetvis anser väldigt få att biologi har noll med saken att göra men förskjutningen mot social konstruktion är långt över verkligheten. Ta följande beskrivande rad från svenska wikipedia om genusvetenskap t.ex.
"Idéer om könsroller anses existera i all mänsklig erfarenhet och verksamhet och dessa idéer förmodas ligga till grund för hur sociala strukturer formas."
Håller du med om att den stämmer? Om du gör det, anser du inte att man först ska visa att dessa idéer ligger till grund för hur sociala strukturer formas? Inte bara utgå från det?.
1) Nej, det var ett exempel på en formulering som iaf. är mer officiell än vad jag skriver på familjelivs forum.
2) Med tanke på att alla källor jag hittar påstår att nästan alla feminister i Sverige är likhetsfeminister så tror jag vi faktiskt kan utgå från att artikelförfattaren menar det. Däremot tror jag det handlar om sociala strukturer som rör skillnder mellan könen.Om vi specifierar det till det, håller du med då? "Vissa sociala strukturer" är lite för vagt för att man ska veta vad det innebär.
3) Genusforskning gör säkert samma sak för ramen av den studie de gör. Jag kan inte uttala mig om varje enskild studie även om känslan man får när man läser diverse studier är att det är lite si och så med stringensen i slutsatserna. Problemet ligger inte där. Problemet ligger i att det grundläggande ramverket består av mycket teoribildning utan faktiskt forskning bakom. Det borde t.ex. vara omöjligt att vara likhetsfeminist och genusforskare utan att riktigt slå knut på hjärnan.
4) Jag ska erkänna att jag inte läst genus på universitetet så jag har inte koll på hur det lärs ut där men jag anser inte att det intryck jag har beror på skrikfeminister. Jag fattar att de inte är representativa för massan. Men jag har pratat med en del riktigt seriösa feminister och det har inte ändrat mitt intryck. Jag kommer t.ex. ihåg ett samtal med en av sambons bästa polare som är tidigare ordförande i FATTA! och hur vi pratade om en kille hon hade börjat träffa som var av den lite mer "starka, tysta typen" och specifikt kommer jag ihåg en kommentar av stilen, fritt citerat ur minnet, "Det är nästan så man börjar tvivla på tio års genusstudier." när hon berättade om hennes reaktioner och känslor på hans beteenden och "annat". Då blir man lite frågande om vad de lär ut på genuskurserna egentligen. Men aja, det är en anekdot och egentligen inte värd så mycket i sammanhanget, tyckte mest det var en kul reaktion från någon som suttit med och skrivit samtyckeslagstiftningen (som jag förövrigt tycker är en mycket bra förändring!).
När jag skrev "samlade forskningen" så syftar jag på genusforskning som håller god kvalitet, inte den som närmast räknas som pseuovetenskap. Tyvärr handlar det inte om enskilda forskare när det kommer till genusvetenskap.