"många" barn börjar vid fyra barn per familj idag, enligt mig.
Jag tycker egentligen inte att det finns något som hetmånga barn", bara föräldrarna är gifta med varandra, alla barnen är helsyskon, föräldrarna hinner och orkar hålla koll på alla barnen och ge alla det de behöver, och familjen inte mottager andra bidrag än barnbidraget och flerbarnstillägget. Det finns dom som klarar av åtta, det finns dom som inte klarar av ett enda.
Dock retar jag mig på människor som redan går på bidrag, och/eller inte har någon ordning på de barn de redan har - men ändå fortsätter att föda barn efter barn. Det är i min erfarenhet (inte fördomar utan erfarenhet) två grupper som gör det:
- dels invandrare, som inte drar sig ifrån att gifta ihop sina ungdomar redan i tonåren - ofta hämtas dessutom den andra parten till Sverige från hemlandet som "anhöriginvandrare" i samband med vigseln Sedan börjar den unga flickan, i sin mest fertila period, att föda ett barn om året. Utan att någon ens har tänkt på, att både hon och mannen - eller åtminstone mannen - borde ha skaffat utbildning och arbete först. Soc ses som en helt normal försörjning för den växande familjen.
- dels white trash. Här är det oftast en ensam mamma som fortsätter att få barn med ständigt nya män. Männen tar inget ansvar, varken praktiskt eller ekonomiskt, ofta lever de själva på bidrag, svartjobb eller kriminalitet. Kvinnan och hennes barn lever på soc, och barnen är ofta ute i tid och otid för att mamman inte orkar med att ha dem inne. Ingen har koll på vad de gör, de får för lite mat eller mat med begränsat näringsinnehåll - man sätter sig inte ner till gemensamma lagade måltider. Barnen har kläder av fel storlek och olämpliga i förhållande till vädret och aktiviteten. Tänderna blir tidigt förstörda av godis, bullar, saft och läsk varenda dag, och ingen som borstar tänderna. Ingen ser till att barnen gör läxor, och de kommer efter i skolan från början - tills bara socialen, kriminalitet eller prostitution återstår för dem också, från 16-18 års ålder... och så börjar det hela om igen. Det kallas "det sociala arvet".