Jo jag skiter i dina barn!

Men snälla du jag lever själv i en bonusfamilj.

Du blir kär i en person som har barn, du tycker att du får ta hand om söndercurlade barn som partnern har.
Ingen annan bestämmer vem du ska flytta i hop med men där ju du och din partner som får komma överens om du ska ta hand om partnerns söndercurlade barn eller ej.

Tycker du att det är andras fel att du din partner lämpar över barnen på dig?
Är det inte din partner.

Tycker du att det är FL mobbens fel att din partner har söndercurlade barn som du får ta hand om? 

Om du INTE vill ta hand om partnerns barn så får du ta med partnern.
Det är ju hans barn inte FL mobbens barn.

Ingen annan än din partner är den som lämpar över barnen på dig.
Tycker du inte att det är din partners "fel" att det är så? eller tycker du att partnern inte är skyldig utan att det istället är än en mobb på nätet?

Trams. Det är ingen i tråden som har skrivit att kvinnan ska älska och omhulda barnen som sina egna, eller att de ska vara centrum och navet och bugas för och bestämma allt.

Ännu en tråd som stärker mig i uppfattningen att aldrig bli styvmamma eller låta mitt barn bli ett styvbarn. 

Förstår inte hur man ens väljer en sådan situation när man uppenbarligen inte gillar andras barn. Varför då flytta ihop med någon annans barn? Det låter som själva definitionen av vansinne. 

Precis som jag. Och mina erfarenheter är att det är mycket svårare att leva så. Och det är skillnad när partners barn går igenom trotsåldrar och pubertet mot när ens egen gör det. Så det är ett måste att det finns någon bra grund att stå på, för att man ska ta sig igenom det. 

Det har det faktiskt blivit mer balans på. Men det är ändå, som du skriver, en tendens att bonusbarnens välbefinnande och förväntningar på ens förälder, är viktigare än t.ex de andra barnen och övriga familjens mående och välbefinnande

Sen har ju faktiskt inte alla barn två närvarande föräldrar. Ganska tråkigt för det barnet att behöva känna sig ignorerat och bortvalt pga någon ny persons egoism. 

Och då får man fundera än mer på om man ska gå in i en sådan relation. 

Nåja, jag väljer min partner. Inte hans avkomma. Den får han rodda själv.

Myyycket bitterhet i tråden. 
Väljer man en partner som har hemmaboende barn så väljer man även barnen, har stött på allt för många kvinnor som visar en helt ogrundad avundsjuka och nästan maniskt förakt för barnet och mannen om denne inte gör som kvinnan vill. 

Tyvärr är vissa män så svaga att de i ett sådant läge prioriterar bort barnet. Skam är vad det är. 

Tyvärr ser inte verkligheten ut så. Läs ovanstående inlägg.