Vi skriver en sommarberättelse tillsammans

Åh nej! utbrister hon och Casper följer hennes blick tvärs över rummet. När man talar om trollen, eller rättare sagt grottmänniskorna. In genom dörren till restaurangen kommer den påstridiga mannen från butiken tidigare under dagen. Casper stelnar instinktivt till i hela kroppen då han får syn på honom. Han förstår inte hur han lyckas ha sådan otur varje gång han försöker närma sig Saga. Först en jättevåg, sedan en ful gammal vinterkappa och nu det här. Räcker det inte med motgångar snart? Men han har knappt tänkt klart tanken, innan det händer någonting oväntat. Saga riktar blicken mot honom och säger: Kyss mig! Ja, alltså, bara om du vill förstås, men det vore rätt åt honom om han får syn på oss när vi sitter och råhånglar här inne i hörnet. Tycker du inte det?

 

Casper blir alldeles överrumplad och stum av Sagas förslag, men han har länge velat kyssa henne så han tackar givetvis inte nej. I nästa sekund griper Saga tag i hans arm och drar honom bryskt närmare. När deras läppar möter varandra, så stannar tid och rum. Casper försvinner in i kyssen, som är så underbar att han glömmer bort varför de ens kysser varandra. Att det finns ett syfte med det. Den påstridiga mannen försvinner, hela rummet försvinner, och det enda som finns kvar är Sagas underbara, mjuka läppar. De kysser varandra i vad som känns som en evighet och när kyssen slutligen tar slut, så ser de varandra djupt i ögonen under några sekunder. Saga ser allvarligt på honom, men Casper kan inte läsa av vad hennes ansiktsuttryck betyder. Kände hon av hans känslor och i kyssen och reagerade på det? Eller, kände hon mot all förmodan samma sak? Det sista vågar Casper nästan inte ens hoppas på. Men han hinner inte fundera länge på saken, för i nästa stund gör det stora muskelberget sig påmint.

 

Han kommer fram till bordet där Casper och Saga sitter. Av hans ansiktsuttryck går det att utläsa att han är ute efter bråk. Du är här med din lillebror ser jag? frågar han och flinar elakt mot Casper. Saga ger honom en dräpande blick och svarar: Äsch! Lägg av! Du är bara avundsjuk för att han läser fler böcker under en vecka, än du har läst i hela ditt liv. Mannen svarar inte på det, utan fortsätter bara att mala på som om han inte hört henne: Jag har svårt att förstå vad du ser i den där lilla Stockholmsräkan när du har mig här?

 

Saga suckar tungt och Casper inser att kvällen är förstörd. Om den nu kan bli förstörd efter att han just upplevt en helt underbar kyss. Kom nu, så går vi, säger hon och tar honom under armen. Casper reser sig upp, utan att protestera, trots att de inte har ätit upp. När de närmar sig utgången kastar Casper en hastig blick över axeln och ser att den obehagliga mannen följer efter dem. Fan, tänker han, och känner mer än någonsin hur svag hans nacke är och hur tunna armar han har under den nystrukna, skrynkelfria skjortan. Den där mannen kan verkligen inte ta ett nej, det är någonting som är säkert. Då Casper går ut genom dörren förbereder han sig mentalt på att hamna i sitt livs första slagsmål. Han har aldrig slagits med någon förut, inte ens när han var liten, och är verkligen inte sugen på att göra det nu heller. Särskilt inte med en man som är dubbelt så stor som han själv.

Underbar läsning till kaffet imorse. Glömde skriva hur fantastiskt spännande jag tycker att det är. Vilken kyss. Det kändes i kroppen att läsa den. 

När de går ut från restaurangen får Casper koncentrera sig hårt för att inte vända sig om. Han misstänker att den där mannen är så primitiv, att minsta lilla tecken på rädsla kan trigga hans jaktinstinkter. Precis som hos ett rovdjur. De går lugnt därifrån, utan att se sig om över axel en endaste gång, och i samma ögonblick som Casper börjar slappna av får han en hård knuff i ryggen. Han är helt oförberedd, så han ramlar nästan framlänges på gatan. Med några stapplande steg lyckas han återfå balansen igen, men då kommer genast nästa knuff. Den här gången ännu hårdare. Casper, som varken har någon erfarenhet av att slåss eller försvara sig, försöker prata sig ur situationen istället. Du, lägg av, stammar han fram. Vi kan väl snacka om det istället? Men det vill mannen inte alls göra. Han vill slåss, mer än någonting annat. Casper kan nästan känna hur mannens svett osar av adrenalin och vet inte alls hur han ska hantera situationen. Helst av allt vill han bara sjunka genom jorden och försvinna.

 

Människor från restaurangen upptäcker vad som pågår och kommer ut på gatan. Det bildas en liten folksamling omkring dem, men ingen ingriper. Vem kan eller vågar ingripa mot ett sådant muskelberg? Caspers hjärna går på högvarv. Han försöker tänka ut vad han kan göra eller säga för att få stopp på angriparen, men kommer inte på någonting. Det står helt still i hans huvud och de hårda knuffarna bara fortsätter. Till slut står han inträngd i ett hörn. Mannen fortsätter att knuffa på honom, samtidigt som han vräker ur sig nedlåtande kommentarer: Vad är du för någon liten räka egentligen? Kan du inte ens försvara dig? Du vet inte hur man slåss, men stryka skjortor kan du. Slutligen avslutar han med att spotta ur sig: Jag slår vad om att du är oskuld också. Den sista kommentaren får Casper att rodna och titta ner i marken. Han känner hur han blir alldeles blodröd i ansiktet. Sedan slänger han en hastig blick på Saga och undrar om hon hörde vad mannen sade. Saga ger honom ett snett ögonkast, men det är omöjligt att lista ut vad hon tänker.

 

Hon står handlingsförlamad ett ögonblick, men sedan får hon nog och bestämmer sig för att ingripa. Utan att tveka kliver hon fram till dem och ställer sig mittemellan de båda männen. Hon stirrar trotsigt rakt in i ögonen på den angripandet mannen och säger: Är det inte bäst att du skyndar dig hem nu? Han hånflinar bara och frågar: Va?! Varför då? Vad snackar du om? Saga går ännu närmare honom och sedan håller hon upp handen med spretande fingrar framför hans skrev.

 

Mannen skrattar till och ger henne en föraktfull blick, som övergår i förskräckelse och sedan vantro. Mellan hans ben växer en stor, blöt fläck fram och alla som står och tittar på ser det och börjar skratta. Den aggressiva mannen försöker desperat dölja olyckan med händerna, samtidigt som han stirrar på Saga med ögon svarta av hat. Din häxa, väser han. Din förbannade jävla häxa. Det var hon som gjorde det här! ropar han och vänder sig mot publiken. Men då skrattar de bara ännu högre och Saga ger honom en dräpande blick och svarar: Ledsen, men häxprocessen dog ut för länge sedan, så jag tror inte att någon bryr sig.

TS: Kul att du tycker att jag fortfarande lyckas hålla spänningen uppe! Jag kommer förmodligen fortsätta skriva på den här berättelsen så länge jag märker att jag har en nyfiken läsare kvar. Då kommer jag skriva klart den till slutet och annars kommer jag tona ut den och låta den vila i frid  Ja, den där kyssen hade vi väntat på! Man kan inte anklaga dem för att stressa fram i alla fall, utan de närmar sig varandra i snigelfart 

Nu är det spännande på riktigt!! Och äntligen tände det till lite! Undra vad Saga tyckte om kyssen??? Men snart vill vi allt ha mer!!!  

Men då tog Casper fram sin älgstudsare.

Jag hade glömt bort dig.

Real Time: Ja, nu har de i alla fall börjat närma sig varandra lite. Svårt att säga vad Saga tyckte om kyssen. Hon är så bra på att hålla masken, men kanske var det bara en ursäkt att de var tvungna att råhångla för att hon egentligen ville kyssa honom ;)

Åååh hade hoppats på ett avsnitt idag! Med snusk och bygge på hus!  

Det är på g! Ledsen att göra dig besviken, men kul att du är intresserad av att läsa fortsättningen. Det gör det extra roligt att skriva  Jag har varit lite sjuk i några dagar, men nästa avsnitt är snart färdigt. Är rädd att du kommer bli besviken på snusket när/om det blir av. Du vill nog ha en detaljerad beskrivning av det misstänker jag  Ja, nu är det dags att de tar tag i renoveringen av det där gamla rucklet!