Det här är en tråd för oss som tempar antingen med hjälp av termometer och tex www.fertilityfriend.com eller liknande för att försöka läsa av kroppen så att vi prickar rätt dagar för att bli gravida. Vi har ett öppet sinne, gillar förändringar och nya ideér så bara kom in och känn dig som hemma. Några är nya, några har hållit på ett tag men som sagt V*Ä*L*K*O*M*M*E*N!
Jag hoppas oxå detta är en lyckotråd och än så länge ser det juh bra ut
Vill nån ge mej en kram?
Skulle verkligen behöva det nu.. Har varit lite kännsligt under dagen. Men nu tror jag att jag behöver få det ur mej.
Hon är gravid, en jag känner.
På först försöket, på min månad. Den månaden jag skulle haft, så att skolan blev bra. Nu känns det som hon snodde den rätt under näsan på mej. Hennes skola kommer fixa sig, inte min.
Första försöket! Det räknas ju inte ens, det är ju bara en test körning. 2-3 månader hade väl varit lämpligt? Är det för mycket begärt, av vem det nu är som bestämmer sånt här? Det hade kanske gett oss en rättvis chans iaf.
Hon har en månad och tidigare barn. Själv sitter jag helt utan och med mina 10 j-a månader!
Hon kommer få barn före mej.. Det skulle ju va jag som blev först av oss. Vi började ju 9 månader tidigare. Då är det ju inte mer än rätt?!
Visst är jag glad för hennes skull. Det kan ingen säga emot. Och det skulle bli helt perfekt om vi också lyckades.
Men det var MIN tur och MIN månad! Hon borde fått vänta, ställa sig i kö, iaf nån månad till.
Jag vet att om hon inte var gravid så skulle det inte göra mej mer gravid.
Men jag hatar det där fåniga leendet och glädjen som hon utstrålar. För jag vet, att det är exakt sådär jag skulle se ut, om jag fick mitt pluss.
Snice - aj då, nu blir jag rädd. För tomaterna alltså.. har hört att de kan vara ganska kladdiga
Ofir JÄTTEKRAMAR
till dig vännen
Ofir- jag förstår hur du tänker gällande din bekant som är med barn... Jag kände liknande för nån vecka sen när vi fick veta att våra vänner är med barn... Inte att man missunnar någon detta, men det blir lite känsligt... Våra vänner fick en bebis i februari i år och så beslutade de under hösten att pröva bli gravida igen. Och de lyckades på en gång! Här står vi som försökt i ett år... suck! Det här paret visste att vi försöker så de nästan ursäktade sig för att ha blivit gravida... det blev skumt! Men nu är jag glad för deras skull! Vår tur blir väl snart hoppas jag!!
PS. Häromdagen ändrade en moderator vår tråd att hamna i "Medlemsgrupper- blandat"... Det är svårt att hitta tråden tycker då jag ( nu har jag den i favoriter men ändå...) Nya tempare kanske vill hitta tråden snabbt under "Planerar barn" och då borde den ligga under förslagsvis "fertilitet och kropp"... Vad tycker ni? Ska vi be dem ändra eller bara låta det vara? Snart (om 1 månad) måste vi ju öppna en ny tråd ändå...
ofir kramar om dej
jag förstår dej
jag var med när min kompis plussade hade dock bara försökt i 3 månader då.. och ja stog helt besviken och bara tittade och hade gråten i halsen jag fick stå ut 9månader av hennes gnäll och tjat jag ställde upp som en kompis ska...
ja glädjes åt hennes framsteg och bebbisen som sparkade jag var ledsen när hon va ledsen lät henne prata ut
jag var där för henne och alltid...ja sträckte alltid ut en hand trots smärtan jag va med om vist de kanske blir lite mkt att få barn och så.. och lätt glömmt glömma dem som behöver prata
men ja tyckte hon kunde ägnat lite att fråga hur jag mådde
men ingenting om åhh gumman förlåt ja vet ni försöker ja ska försöka att dempa ner min glädje runt dej
jag har fåt se hennes bebbis växa från dag 1 vist de e lyckligt de med men nu ha vi försökt i 17 snart 18 månader
och vänta på ev behandling för att få bort elle lindra min pco de enda hon prata om e hennes son
jag vill bara skrika och gråta
Tack Jessica26 och Snice. Det värmer.
Självklart missunnar jag ingen en graviditet. Och jag vet att det finns många som har det mkt värre än mej.
Men ibland måste man få vara lite självisk och tycka riktigt synd om sig själv.. så kanske det känns bättre igen snart.
Ingen vet ju att vi försöker. Det blir mycket "det dröjer väl länge innan ni börjar fundera på barn.." Då kan jag vara svälja allt och tänka att "ja, om det vore så enkelt". Det är skönt på ett sätt, men lite jobbigt på ett annat. Det finns väl inget optimalt antar jag.
Men det är vår tur snart! Denna tråd kommer eka av tommhet innom kort!
För mej spelar det ingen roll vart tråden ligger. Så vilket som går bra.
Tack skrattigtjej. *Kramar tillbaka*
Jag är imponerad över att du klarade att vara en så bra vän till henne. Man kankse inte har något val. Men jag skulle nog tycka att det var väldigt svårt att vara väldigt "nära", kännslomässigt och fysiskt, en gravid kompis nu. Kankse skulle jag dra mej undan.. men absolut inte sluta vara vän.
Synd att hon visade så lite respekt för dej. Men det är nog svårt för en person som aldrig varit där att sätta sig in i situationen.. tyvärr.
Snice jag har också tråden i mina favoriter men som du säger kan det vara svårt för nya människor att hitta till oss 
Få se om det kanske är fler som kommer med åsikter om det imorgon...
Kram alla goa vänner.
När vi ändå är inne på ämnet med folk som inte förstår vad man går igenom vid en längre tids försökande... Det är faktiskt frustrerande om folk vet att man vill skaffa barn och så säger de "Sluta tänk på det" "slappna av" osv. Det är lätt att kasta ur sig det, men det är ju så att när tanken väl etsat sig fast så är det inte något man bara slutar tänka på! Visst kan man försöka tänka på eller göra lite roliga saker men tanken om att bli gravid finns ju i bakhuvudet ändå....