Vintermammor fr Västerås 3

candyheart

Så kände jag det också mer eller mindre efter snittet med min son. Jag var även deppad länge över att jag inte fick se honom komma till världen och att jag missade hans första timmar pga av att jag blev sövd. Tre timmar efter snittet fick jag äntligen hålla honom i min famn. Jag förstår att du känner dig snuvad på din förlossning i och med att du hade kommit så långt. Och att alla säger att det var ett helvete att krysta ut bebisen kan jag hålla med om, men vad hjälper det dig, du ville känna den smärtan. Du ville ju faktiskt krysta ut din bebis till världen. Innan Annie blev född var jag livrädd för ett snitt till, ville verkligen föda vaginalt och känna på hur det är. Varför jag inte ville bli snittad igen var för att jag var rädd för att missa hennes ankomst och första timmar i världen. Du ska inte känna dig världelös alls, utan känna dig glad över att det finns utvägar om förlossningen inte fortlöper normalt. Du har också fött barn fast hon kom ut på ett annat vis. Du har ju nästan gjort två saker i en förlossning, först ligga med värkar och nästan öppnat dig helt, och sen bli snittad!! Hur många orkar med det? Nej känn dig stolt! Och ska jag vara ärlig så väljer jag hellre en vaginal förlossnig än snitt, fast det gör så J*VLA ONT, och det är värkarna det! Och dom har ju du också känt av! .

Efter en vecka på dagis för storebror är båda pojkarna nu förkylda.... Undrar om det är värt att gå på dagis... Nog för att Adam har skoj men alla dessa baciller (och bara tre mycket fasta timmar på dagis och full taxa för dagis) gör att jag funderar på om det verkligen kommer att funka med dagis och hemmavarande bebis.

Dessutom har Adam (snart tre år) fått kruppliknande hosta, han hostar, "kruppar", har feber och kräks. Känner mej som en kräkluktande zoombie.

Middagar o fika känns fruktansvärt långt bort för mej.

// A

Candyheart och Aran--> Jag har också känt så, att jag verkligen blev besviken över hur förlossningen slutade. I ett snitt till. Och sedan får man nästan dåligt samvete över att man inte bara är tacksam över att han kom ut överhuvudtaget, på vilket sätt det än blev. Dessutom vet jag ju att om det ska bli ett barn till så blir det automatiskt planerat snitt eftersom jag har två snitt sedan tidigare....
Men det känns mer och mer avlägset och jag hoppas att jag kan rycka på axlarna om ett tag. Vem vet?

Candyheart: Jag kan förstå hur du känner för jag kan tänka mig att jag skulle känna samma sak, jag vill absolut inte snittas. Men om jag måste det så hoppas jag att det blir din variant, att man får allt arbete innan. Man får försöka att tänka positivt, det är ju barnet som är den stora grejen trots allt.

Jag är inte orolig för förlossningen direkt men det har börjat dyka upp massa konstiga tankar, det är säkert för att det är så nära nu. Min mardröm är just att snittas, jag är glad att han har legat med huvudet ner så länge nu för då är inte risken för säte så stor. Hoppas jag.

Atelli: Jag kommer inte in i din gästbok. Kan bara se din framsida Så jag svarar här istället.
Maken skulle ha frågat om minisimmet i söndags när de var där och badade men han glömde...*typiskt karlar*. Fast eftersom du fick reda på tider och så via babysiminstruktören så kanske de helt enkelt kommer att höra av sig snart. Fick du reda på exakt när de planerade att börja med minisimmet? Alltså vilket datum?
Angående det du skrivit ovan om 3h dagis och full taxa... Vi har också funderat mycket över det där. Dessutom har de ju den dumma tiden 07.45-10.45... helt värdelös tid för oss då jäntan ibland kan sova till 08. Då känns det riktigt onödigt att väcka henne bara för att skynda till dagis och de fjuttiga tre timmarna. Så pga tiden och pga den dyra taxan så vill jag "säga upp" dagis platsen under mammaledigheten. Men pga min dotters behov så vill jag låta henne gå de tre timmarna trots allt. Jätte svårt juh.. Elli stormtrivs på dagis och jag vet att hon behöver få träffa andra barn och inte bara vara hemma med mig. Men kanske att jag istället får konka med mig bebisen och dra runt på olika öf istället. Det trista med det är iof att på öf finns oftast bara yngre barn... inte så många 2-åringar eller äldre. Och då får hon ju inte så mkt utbyte ändå... 

Trikarn: Jag är jätte gärna på en middag och dyl
Just nu är jag dock febrig så vågar inte säga ett datum. Sedan har jag ju 10 dagar kvar till bf så hoppas ju på att lillan vill titta ut innan bf MEN det känns inte som så eftersom inte har ett endaste litet tecken på att hon är på G. Dessutom är hon fortfarande väääldigt rörlig..*surar*. Så direkt när jag kry igen, förhoppningsvis till helgen, så hänger jag mer än gärna med på idén!

Candyheart- va tråkig att du e nere,jag tycker absolut inte att du e överkänslig tvärtom . Jag tycker att du e stark som pratar om det nu. Har du pratad med förlossningpsykolog? Jag har pratad med en och hon e super bra.

trikarn- jag följer gärna med, Jag håller på att dö av nyfikenhet, Jag vill träffa alla er och eran bebisar.

Cella- va duktig du e som tränar.

Middag, KVÄLLSTID, med bebbar ,men utan barn ( dvs inget spring runt benen)

kanske DIN SISTA chans till barnledigt??

Vi går ut o käkar middag, dricker goda alkofria drinkar ( om man inte hinner somna innan.. ) på ex STRIKE och ev bowling??

Datum, tid och plats??

LÖRDAGEN den 20/1 STRIKE..tid??

*Lisa

OBS!!! vi kör sista anmälningen 19.30 TORS, så att jag kan ringa och boka bord och en bana....