Pladdertråden!

Kickan: nej. eftersom jag åt p-piller var den inte planerad. Micke ville absolut inte ha barn då. Han kände sig inte redo. Jag ville gärna ha barn. Älskar barn och har alltid haft mycket småbarn runt mig, flera syskonbarn och en mamma som jobbat som dagmamma...  När jag berättade fick han en chock! Du skulle ha sett han! Blev alldelens blek å sa bara "NEJ! Det får inte vara så." jag var lite korkad och berättade det en fredag, sen åkte jag bort över helgen. Han hade en jobbig helg med mycket funderingar. Men, sen när jag kom hem var han lika inställd som jag på att vi skulle bli föräldrar. Fast han var endå orolig inför vad som skulle komma. Enda gången jag har sett honom blekare i ansiktet var när vi kom in på förlossningen och fick veta att vi troligtvis skulle förlora Ebba. Då blev han grå-vit och höll på att svimma.

Kickan: Det var dåligt formulerat. När jag ringde min bm för att boka tid för inskrivning så frågade hon om det var min första graviditet. Nä, fjärde sa jag. Jaha, men då kan du ju allt om det här redan svarade hon. Jo, i och för sig, men det har bara blivit ett barn.
Då blev hon lite ställd.
Sedan så pratade vi lite till och sedan sa hon att: Ja, då får vi ju prata om fosterdiagnostik när du kommer hit med tanke på din ålder. (Jag är 32) Min ålder? sa jag. Är det inte efter 35 som man börjar fundera på sånt? Jo, svarade hon, men man vet ju aldrig...

Tack så mycket för det upplyftande samtalet.

Men jag hade henne förra gången så jag vet att hon är rätt ok.

Dulia: Nej, vad jobbigt. Jag håller tummarna för att det går bra. Men siffrorna betyder väl 15 16-delars chans att det inte är ds ocj 13 14-delars chans att det inte är hjärtfel? Jag hoppas allt går bra.

Dulia usch vad jobbigt att få ett sånt besked.
Bara Ds är ju inte så farligt men hjärtfel är ju inget roligt speciellt inte när läkaren säger att barnet kanske kommer dö ganska snabbt.

Igen säger jag i denna tråd att är det någon som vill prata om Ds och om hur det är att förlora ett barn precis efter en förlossning så skriv i min GB så får ni min mail.

Jag kanske inte har så mycket fakta men jag har erfarenhet av båda saker

FÖRLÅT om det blev lite OT men jag vill kunna vara ett stöd om jag kan hjälpa någon!!!

Magda: Aha, min första graviditet (2003) blev också trots p-piller, så galet det kan bli alltså!

Ja, man vänjer sig fort vid tankar man aldrig trodde man skulle ha faktiskt, och riktigt hemskt är det att förlora någon!

Dulia: oj va jobbigt. Ge henne en stor kram från mig!

Dulia: Mig gör det inget att du skrev här. Jag förstår att du behövde vädra lite.

Jessica: Vad snäll du är som erbjuder dig. Jag har inga frågor, jag blir bara helt paralyserad av tanken på att det skulle hända Laban något och förstår inte hur man klarar av att leva, andas ut och in varje dag. Jag skulle lägga mig ner och självdö. Men vi behöver inte prata om det här.

Det är jobbigt när nåt sånt här händer. Känns som att det kommer bli lite jobbigt att träffa min syster. Hon har sagt till mig att det kommer bli väldigt jobbigt om det inte går bra denna gång och jag förstår henne.

Dulia: Jag förstår dig helt! Min syster är ju äntligen gravid efter mer än fyra års försök och över ett år med ivf. Skulle det inte gå bra nu tror jag att hon skulle ha svårt att komma igen.

Tack för era kommentarer tjejer! Jag känner att jag bara vill lägga mig ner på en säng och gråta men det går ju inte just nu.