Hej frövi!
Jag vågar mig på ett litet råd här i alla fall, hoppas att du inte tar illa upp!
Buffningen ska göras supersäkert på handen! Och buffning är ETT av verktygen som används, det gäller att inte hamna i buffningsträsket, för då har man ju talat om för barnet att buffningen har ersatt tutten eller nappen. Buffningen ska lugna initialt. Man lägger barnet på mage (med larm!, eller på sida eller mage om man inte vill ha magläget), lägger tillrätta, solfjädrar (brer ut hela handen över övre delen av ryggen) med ena handen och buffar med andra handen i rumpan, å en två tre, å en två tre. Mjukt, men stadigt och rytmiskt.
Kryper iväg?? Han är liten, du är stor, du lugnar och han blir lugnad. Han KAN inte krypa iväg, ju! När du har buffat en kort stund, så att han mjuknar i kroppen, gäller det att lita till RAMSAN, så att det inte blir buffning en timme vid varje uppvak. Första natten ska barnet ha svar OMEDELBART, med lugnande buffning. Sen gäller det faktiskt att trappa ner på buffningen, och gripa in med handfasta solfjädringar om det behövs för att lugna (den fasta handen över ryggen), och så UT med ramsan. Ramsan tar över mer och mer, din röst är det sista barnet hör när det somnar.
Om du vill veta mer berättar jag gärna. Men jag är övertygad om att ni grejar detta!
ÅRB