Nu tycker jag att det som började som en bra och stöttande tråd har börjat spåra ur. Första referensen till AW gjordes lugnt, fint och med stor respekt, bara "här finns hon, så här funkar det, använd det om ni vill", jättebra! Därefter har det mer och mer börjat urarta till att om man inte använder AW så gör man fel, punkt slut! Det gör mig så trött! Tipsa GÄRNA om det som funkat för er, det är bara bra, men respektera om någon inte vill använda det sedan! Själv har jag läst mycket av AW och orsaken till att jag inte valde SHN är att jag inte anser att det ska behövas att man schemalägger varenda minut av dagen bara för att få sova på natten. Rutiner i all ära, men för mig går hon för långt, jag vill ha flexibilitet, och det upplever jag inte att jag hade fått med hennes metod.
Min lilltjej sov ALDRIG sina första 8 månader längre än 2 timmar i stöten, MAX! Jag var en zombie, så till den milda grad att mina nära började ifrågasätta om jag borde begära utökat dagis till storebror för att jag fungerade så dåligt att han hela tiden kom på undantag - jag var helt enkelt en dålig mamma! Lilltjejen kunde jag knappt se utan att se att jag inte fick sova. Jag kunde inte se på henne och se min högt älskade dotter, jag såg på henne och såg sömnbrist! Även vi blev erbjudna Theralen. Jag valde att tacka nej, för att jag inte vill ge så starka läkemedel till ett så litet barn. Istället körde vi 5mm, och det funkade!! MEN - hade den inte gjort det så hade jag förmodligen till sist tvingats acceptera att ge henne Theralen, som en sista utväg. Och det är så det används. Som en sista utväg när inget annat funkar (och säg då inte att jamen, AW funkar, om det inte passar in i resten av livet så funkar det inte!). Theralen ges i yttersta undantagsfall mer än några få nätter och då enbart just för att bryta ett mönster. När man väl lyckats göra det och med läkemedlets hjälp lyckats få in en rytm är chansen ganska stor att barnet själv fortsätter med den när den s a s sitter i kroppen. Kanske med lite hjälp av t ex 5mm eller annan sömnmetod.
Men, min poäng är att ingen mamma, och definitivt ingen läkare medicinerar ett barn för att det är så kul att ge droger. Det är ett noggrannt genomtänkt beslut, som det dessutom står en högutbildad erfaren läkare bakom, som gjort en individuell bedömning av hur situationen i just den familjen ser ut. Hur vore det att respektera det?