Beckah82 skrev 2007-05-20 06:12:46 följande:
Godmorgon! *eller kanske inte*Jag vaknade vid 3 och låg kvar i sängen till 5 innan jag gav upp...blev hungrig Nu har jag ätit och börjar bli trött *gäsp*Träffade Mathias igår igen och ju mer vi pratar desto mer känner jag nog att även om jag älskar honom å så...så är det nog bäst att vi inte bor ihop. Han är barnslig och omogen och problemen har funnits
alltid.Nu sist var det kanske jag som puschade på och jag tog det sista steget (snodde nyckeln, lurade ut honom, låste dörren). Inte så snällt men det var ett desperat försök att få honom att fatta efter 2 veckors tjat om att vi måste pausa och lösa problemen om det ska finnas en framtid.Han fattade inte. Han tycker att det bara är jag som har problem (depressionen osv) så ALLT beror på mig och med allt så säger han att "det är dina psykiska problem som ställer till detta". Han har psykfallsförklarat mig typ 500 gånger nu på bara några dagar.Jag börjar tröttna. Har förklarat detta. Tog upp att det är möjligt att JAG har problem men vårat förhållande och han har också problem. Det är inte så enkelt som att min depression orsakat alla våra bekymmer.Det örat vill han inte lyssna på, tyvärr. Men nu känns det iaf bättre. Jag låter honom gå. Synd med tanke på Alvin men jag kan inte leva ett sådan förhållande.Nä...sova kanske? är lite trötter nu...
En stor kram till dig. Skönt att du kommit fram till något iaf, och hoppas att han en dag mognar och inte öser "hans" problem över dig och får det att låta som om det vore fel på dig och att din depressesion orsakat att förhållandet fått problem. Hoppas han inser att man faktiskt är två i ett förhållande..
Det sista man behöver höra när man är gravid är att blir psykfallsförklarad av sin sambo.
*Kraaaaaam*
så nu kan alla henne tusen böcker som ligger på golvet komma upp på hyllorna! kanon...