Pokemon,
" Fatima
"dina paraller till kriminella osv är irrelevanta, vi diskuterar sexuella lustar och blockeringar."
Det är inte alls irrelevant. För kriminella utför en olaglig handling liksom syskon som utövar sexuella handlingar med varandra. De har något relevant gemensamt, nämligen att de har satt sina egna gränser utanför lagens gränser. Därmed är liknelsen relevant.
Homosexualitet däremot är inte olagligt och därmed är det inte relevant att jämföra incest med homosexualitet.
Och det var ju egentligen hetero- och homosexuella som föräldrar det handlade om från början. Altså är syskonsex irrelevant. Jag struntar i om mitt barn hamnar i en homosexuell familj men jag vill inte att barnet hamnar hos ett incestuöst syskonpar eller kriminella."
Men det kan inte vara det enda som du bedömer människors godhet och ja, hur de är som människor, efter, eller?!
Vad som är lagligt och inte? Det du säger är att om du hade haft barn året innan lagen kom som avkriminaliserade homosexualitet, så skulle du inte kunna lämna dina barn till några homosexuella, för de var något som var olagligt och därmed riktigt illa. Men det datumet det blev lagligt, då plötsligt skulle du se människorna i ett helt annat ljus! Då var de plötsligt laglydiga människor!
Hur ser du på civil olydnad exempelvis? Strejker som inte går till enligt regelboken? Svartjobb? Tyder det på att man absolut inte kan ta hand om barn, eller?
Jag använder lagligheten som argumentförstärkning möjligtvis, men inte som något ensamt argument som säger allt. Jag använder mitt sunda förnuft istället, det blir mer rätt då. Jag behöver inget ?bevis? för att misshandel är dåligt, genom att veta att det i så fall begåtts ett brott. Jag ser på den vidriga handling och drar min slutsats efter den. Behövs ingen lag för det. Laglydigheten säger något om personen som begår handlingen, ja. Men det är väl en ruskig skillnad om det handlar om självvald kärlek (= något positivt och underbart) jämfört med våldtäkt eller misshandel! Ingen lag som bara består av blaj från gamla inskränkta tider kommer nånsin ta överhanden över min förmåga att kritiskt och empatiskt. Eller det hoppas jag i alla fall innerligt.