Go Fika!

Luke skrattade också åt något Agaton hade sagt, men Luke och hans uttal... jag fattade inte vad han sa, trots att jag uttalade det högt för att se om jag kunde lista ut vad det lät som. Men det var säkert något kiss-och-bajsigt.
*ord jag inte känner igen* Agaton sa så!! Han säger så!!
*jag säger det konstiga ordet högt*
Hihihi! Agaton sa så! Han gjorde det!!

ok... bara ni tyckte det var kul antar jag...

Hur leverpastej kunnat bli pellipess vet i fan. Alexandra tyckte det var så kul och skulle "visa" sin sambo, men då sa han ju leverpastej korrekt. Samma om man ber honom säga Agaton, då gör han det... men i leken heter bästisen Tagaton.
Han är så ivirg och har så mycket på hjärtat och har så mycket ord, men han pratar alldeles för fort och slarvigt. Gör vi det, undrar man ju då? Jag pratar inte särskilt snabbt vad jag vet?
Men när vi ligger och läser godnattsaga kan han ju fastna på en sida och prata hur mycket som helst och fantisera, lugnt och få fram exakt vad han vill säga så man förstår.
Eller kan det bero på att han har 2 språk? Strular det till hans uttal? På sista tiden har han ofta sagt "jag tänker..." innan han vill göra/ha något. T.ex. "jag tänker att jag vill ha nåt å äta!", "Jag tänker att jag vill gå ut!" Är det engelskan som spökar? I think I want something to eat, låter ju helt vettigt... men inte lika bra på svenska.

På tal om något helt annat, så stötte jag på en bekant (Elaine) och hennes son (3 år) har också massa mardrömmar och kan inte sova i mörkret, etc. Hon berättade det, eftersom hon var på väg att köpa en nattlampa till honom.

Det är ganska intressant hur vissa beteende är typiska för åldern våra barn är i (mörkrädd, etc).
Finns det någon annan 2½-åring som leker bebis mycket (Agaton... )? Luke har lekt det i fler veckor nu känns det som. Och han ska ha napp, och han gråter och pratar bebisspråk, och han kryper. Han säger till mig hur jag ska ta hand om bebisen och vad jag ska göra. Och det roliga är att om jag gör "fel" då blir han vanliga Luke igen och rättar till mig. Nej, mamma... och sen får jag nya instruktioner. Det är så kul att se att han kan hoppa in och ur "character"/bebisrollen så.
Men... jag börjar bli lite trött på den där jädrans bebisen som inte kan nåt. Jag tycker det börjar bli ganska skönt nu när Alexis blir mer och mer stor tjej.

Hugos sista penicillindag idag, stackarn. Det måste smaka urk... Vilken pärs det har varit men nu är han bara lite, lite snorig och hes. Låter som värsta rockar´n.

Shit, Maja har kommit på att man kan strunta i vad mamma säger! Detta utspelar sig idag....tack och lov att Stefan kunde lämna säger jag bara...

Maja: Dumma dig, mamma!
Jag: Varför då?
Maja: Tyst, jag tittar på långben...
Efter fem minuter
Jag: Maja, sätt på dig strumporna nu.
Maja: Nähä, jag vill inte.
Jag: jo, men du kan ju inte gå barfota till dagis.
Maja: Nej, men jag vill inte.
Maja dansar skrattande iväg och sjunger följande: Jag kan spotta på dig! Sen kommer ungen tillbaka och berättar att hon ska få bajskorv till lunch....*suck*

Maja är inte mörkrädd men vissa saker vill hon inte se på tv som tex serien "Draken" som går på Bolibompa på söndagar. Då säger hon helt enkelt att hon inte vill se för det är lite läskigt. Man ser också att hon funderar mycket nu över det hon ser. Vi kan tex inte titta på nyheterna när hon sitter med för hon frågar mycket om tex krigssceneer osv.

Jag är så himla arg och ledsen!

Min morfar har ju varit sjuk länge. Det börjad med en uvi som han gick med för länge och har slutat med snart 6 veckor på sjukhus.  Han är ju över 80 år och envis som en åsna. Han skulle aldrig säga att han har ont ens om han kom in med skallen i en plastpåse i handen liksom. Han tillhör generationen som aldrig klagar. Så han har ju samma beteende på sjuhuset att han inte säger till. I alla fall så märkte vi för flera veckor sedan när vi hälsade på att han hade väldigt ont i sin mage. När jag råkade snudda lite lätt vid buken så ryckte han till. Men så klart hade han inte ont när jag frågade.

Jag pratade med ansvarig ssk som skulle föra info vidare till läkare. Morfar erkände även för sin äldste son dagen efter att han nog hade lite ont i njuren. Det händer inget mer och han förflyttas till rehab trots att han egentligen inte är något bättre eller att de hittat något fel förutom att kisseriet inte funkar. Nu har han legat på rehab i några veckor och har en sänka på 200!!!. Han kan inte ens riva ev en bit papper för att snyta sig trots att det ä ju är perforerat för han är helt kraftlös och de har inte ens letat fel. Han äter inte och orkar inte ens sitta upp eller ens göra något i princip.

I går så skulle han transporteras från Rehab i Nässjö till Ekjsö sjukhus för att träffa läkaren som gjorde första operationen för typ 6 veckor sedan. Då får han en sjuktransport från Nässjö till Eksjö. Min morbror pratar med Nässjö innan och de skall mötas klockan 12 i Eksjö. Min morbror anländer dit klockan 11.15 och står utanför och röker. Efter en stund gå de in (ungefär 11.30). Då hittar de min lilla morfar fastspänd i en rullstol, huttrar och fryser endast iförd en tunn kortärmad skjorta och tunna byxor. Ingen jacka eller något. Förutom att han är nedkyld så är han helt nedbajsad och förvirrad. Hur länge har han suttit där alldeles ensam?

Min morbror blir ju så klart hel galen för ingen vet hur länge han suttit där. Någon har lämnat av en dödssjuk gamling faststpänd i en rullstor innanför dörren till ett sjukhus. I den entrén finns ingen reception eller något så ingen lär ju brys sig!! Men fan trodde de som körde sjuktransporten då!`Att han skulle kliva upp och GÅ till avdelningen själv eller?!?!? Någon har gjort bort sig jävligt mycket och mitt mission den här veckan är fan att ta reda på VEM och skiva en anälan till HSAN för så här får man fan inte göra!

Inte nog med det. Sen när de träffar doktorn så säger hon "tja, det är ju tur att han lever för hans njure läcker urin men det har vi misstänkt ett tag". ÖÖh, jaha! Å varför sätter man en sjuk man som alltså kan dö närsom helst helt själv i en vestibul på ett sjukhus?!?! Vad hade hänt om han hade dött där själv faststpänd??!?! Vem skulle möta honom? För någon måste väl varit tilldelad den uppgiften eller?

 Fan, jag blir helt tårögd när jag tänker på min stora starka morfar som helt hjälplös, förmodligen rädd och ensam och nedbajsad!

AAAAAAAAaw, nåns jävla huvud ska fan rulla för det här vill jag lova. En sak är bra att jobba på en statlig myndighet, man lär sig att ifrågasätta och agera och inte nöja sig med att andra aktoriteter beter sig som idioter!

Näe, men va FAN rent ut sagt. Usch, jag får också ont i hjärtat. Vilka tankar och känslor hade han sittandes där? Inte bara fysiskt att han frös, men att ha bajsat på sig och att bli lämnad och INGEN saknar en liksom! Hur funtad var den personen som GICK DÄRIFRÅN? Eller? Alltså, jag fattar inte. Bara ställa en patient i hallen och gå??
För som det låter på dig har du inte morfar med en enorm stolthet. Fatta att helt plötsligt inte kunna ta hand om personliga behov/hygien och då inte få den professionella hjälpen han faktiskt har rätt till, som kan sköta den biten på ett professionellt vis! Han har väl betalat skatt i hela sitt liv... för vaddå? Fan, vad arg jag blir!!!!!

Det är ju rent ut sagt vidrigt!! Ja försök få "tag" på den som utsatt din morfar för detta.!

Har en annan "historia" om sjukvården. I våras så var min farmor riktigt dålig, psykiskt, pga olika anledningar. Min farbror kör henne till psykiatrin o hon får ha ett samtal om det ena o det andra bla. frågar de henne om hon någon gång funderat på att ta sitt liv och det erkände hon att hon haft tankar om. De beslutar ändå att skicka hem henne. Morgonen efter så öppnar hon inte dörren då hemtjänsten kommer. Min farbror kommer dit o de finner henne medvetslös o sömntabletter bredvid. Alltså, skickar man hem en 75 årig psykiskt dålig kvinna som precis erkänt självmordstankar. Riktigt jävla puckat om jag får säga mitt.

Allt är rörigt å jobbigt här uppe. Min syster drömmer mardrömmar om att hon sitter fastklämd i bilen & inte kan röra sig vilket är relaterat till att hon faktiskt inte kan röra sig. Halsställningen skaver & hon kan/får inbte röra på huvudet själv.

Pappa har brutit ihop men har superstöd av sin härliga sambo. Mamma densamma förutom att hon å jag ryker ihop då hon tyckre att jag lägger mig i sådant som inte bryr mig/syrran ska veta ännu. Jag beter mig som en korsning av anhörig/yrkesarbetande arbetsterapeut men gör det syrran säger bla säger sanningen på flera av hennes frågor(inte alla) å det gör då mamma galen.

Snälla ni, lova mig att ni nu går till era pärmar/mappar & se över att ni verkligen har en sjuk/olycksfallsförsäkring utöver hemförsäkringen.... inte bara era barn. Min syster hade missat detta.....

För oss som har VAB som "andra" jobb, från dagens aftonbladet ”Kräv intyg för vab-dagar”

Fragglerock: Fy faan Man blir fasiken mållös...Bra att du inte blir det!! Jaga dom med blåslampa. Så behandlar man inte människor

Jessica: Usch, vilken svår sits. Men jag tror att din syster iaf måste uppskatta lite ärlighet. Speciellt om hon har en massa frågor! Det är ju hennes kropp det handlar om. Sedan kanske man inte behöver kasta de mörkaste "misstankarna"/beskeden i ansiktet på henne direkt (om hon intefrågar) och iaf inte så länge man inte vet ngt SÄKERT ( och förhoppningvis är ju beskeden ljusa och positiva när de väl kommer!!) Men det beror ju hur man är som människa. En del får ju styrka i att höra allt, svart på vitt, direkt, medans andra skulle bli knäckta och inte kämpa. Hoppas, hoppas att det går åt rätt håll nu.

Jag tycker faktiskt att det är bra med intyg från fks för VAB. Om det är det som krävs för att jag ska slippa lida för att andra är dumma i skallen så - sure, why not?!? Jag vill ju helst slippa betala andras semesterresor som de sparar ihop till genom att utnyttja systemet liksom.

Agaton är sååå harig/klänging/gosig/bebis just nu. Vart vi än går så måste han följa med. OM jag går på toa så ska han vara "sällis" säger han. Om jag går ut i köket så vrålar han som någon höll på att mörda honom i tv-rummet och kommer springades efter. Anledningen enligt honom är att det är "farliga saker" i tv-rummet.

Tjo... X-boxen är rätt farlig hörrö, man kan ju bli beroende men knappats påhoppad av dem! Å tjyvarna är farliga också... inte för att jag sett några i vårt tv-rum, men tydligen så finns de där! Jag hoppas verkligen att det är en snabbt övergående fas för om han ska sitta kind mot kind en längre tid så kommer jag få svamp för det blir liksom ingen luft på huden!

Det konstiga är att han har sådan separationsångest hela tiden. Om man ska till postlådan så lipar han, ska man till tvättstugan så lipar han eller ska man slänga sopor så lipar han. Å det är ju inte att han lämnas själv utan att en av oss går i väg. MEN på dagis, ja då säger han bara - gå till jobbet mamma! Hejdå!  Hur ologiskt är inte det då!! *suck*