• Pillan81

    Tvillinggravida i Linköping?

    Hej, hej!

    Jag väntar tvillingar (tvåäggs) med bf den 17 november. Jag är alltså nu i vecka 20.

    Undrar om det finns några fler tvillinggravida här i Linköping?
    Skulle vara kul att lära känna andra i samma situation och kanske ta en fika någon gång .

  • Svar på tråden Tvillinggravida i Linköping?
  • Mollan E

    hej

    Ja, jag hoppas också att tvlingkursen för vår del drar igång snart.. Vi fick iallafall idag tider till den andra föräldrautbildningen, tycker att det lite tråkiga tider bara... vi ska gå mellan 8.30 och 11.00 på torsdagar, och då pluggar ju min man. Så, antingen får jag gå dit själv (vilket känns jättetråkigt) eller så får min man missa fyra timmars undervisning i ett ämne som han redan tycker är ganska svårt... Vad gör man? Synd att inte de här träffarna var på kvällarna, det måste jufinnas fler som inte kan strunta i sitt jobb och studier hur som helst, även om de kommande barnen egentligen är viktigare? Men jag antar att det inte är så många barnmorskor som vill jobba kvällstid att det går.

    Såg allt bra ut hos bm? Kan de någonsin säga något om när de tror att förlossningen kan bli, eller är det bara om man öppnar sig tidigt? Vet du om din första har fixerat sig ännu och om det blir kejsarsnitt eller inte?

    Själv ska jag till läkaren och bm den 11/9, men ultraljud den 5/9, alltså nästa vecka! Det är mycket roligare att gå på ultraljud tycker jag :) och det var väldigt längesen nu så det ska bli spännande!
    Tänk om det visar sig att könen inte stämmer som han sa sist...! Vi som har börjat köpa kläder och så nu, men han verkade ju vara säker på sin sak så det är nog ingen risk.

    Ja, hur mår du nu? Själv har jag de senaste dagarna bara känns mig så stor, tung och orkeslös, kan då tänka mig hur du känner dig... Tycker att det är jättetråkigt att jag känner mig så orkeslös för vårt hus är inte ännu färdigrenoverat och det måste det verkligen vara innan bebisarna kommer ut. Och när det väl är färdigt är det ju jag som ska tag i allt vad inredning heter, jag vill ju så gärna att allt sånt ska vara klart innan det är dags, så att jag slipper gå och irritera mig på att hemmet ser för j-vligt ut. Jag vet att det är ganska ytligt att tänka på sitt hem så här nu, men jag känner att jag verkligen inte kan koppla av som vi har det nu. Vi har inget vardagsrum och ingen el till alla lampor, ingen egen tvättmaskin och inga element inkopplade mm... börjar bli otroligt orolig att bebisarna ska komma för tidigt så att det inte hinner bli klart, för jag känner mig så tung "ner till" och orkar inte ens dammsuga utan att få lättare sammandragningar.
    I morse gick jag bara upp och åt frukost och sen gick jag och la mig igen och sov tills det var lunch... Känns inte alls bra, har ju en del att göra egentligen men kommer mig inte för att göra det. Känner inte alls igen mig själv... och det värsta är att det har blivit så här bara de senaste dagarna, förut kände jag mig pigg och så

    Känner du nått liknande eller har du fullt upp iallafall eftersom du ändå har ett barn redan att ta hand om? Beundrar dig att du orkar!

    Jag vet inte alls vad för sf-mått jag har eftersom min bm inte tycker att vi behöver mäta det. Själv tycker jag att det egentligen skulle vara kul att veta, men säger inte emot henne... Finns det nått sätt att mäta själv?

    Nu blev det ett långt inlägg, men det var skönt att få skriva av mig lite.

    Ha det super!

  • Pillan81

    Jo då allt såg bra ut hos bm, alla värden är nästan för bra...

    Tyckte också att föräldrautbildningen hade tråkiga tider, har för mig att det var en em tid, men mannen jobbar i Tranås och missar en hel del eftersom det tar ett tag att komma hem. Den här gången får vi inte gå på någon utbildning, men nu vet vi ju hur en förlossning funkar.

    Har också börjat känna mig väldigt tung och orkeslös, men med en 2-åring får man göra det bästa utav det. Vi har nu börjat skola in honom på dagis så då får jag några timmars vila i alla fall.
    Lät skönt att kunna gå upp och äta frukost för att sen gå och lägga sig igen. Här började dagen strax innan sex idag, puh...


    Det trycker nu väldigt mot mitt högra revben, vilket inte alltid är så skönt så nu längtar jag tills magen börjar sjunka ner lite.


    Sist på ul så låg nr 1 fortfarande med huvudet ner, men sen på läkarbesöket några dagar senare låg hon i säte och så ligger hon fortfarande. Hoppas innerligt att hon hinner vända sig igen för jag vill absolut inte ha snitt. Det är min stora fasa, men tyvärr kan jag ju inte påverka hur det kommer att bli.
    Varken bm eller läkaren kan säga när förlossningen kommer igång, men jag var helt stängd och hård sist så då vara allt ok i alla fall. Läkaren gissade på att jag skulle gå så långt man får eftersom jag gick över 8 dagar med Filip, men det här är väl lite skillnad på eller????


    Känner igen det här med renovering...


    I nu läget har vi bara 2 sovrum så vi håller på att inreda vinden. Filips rum är klart och det andra har vi gjort ordning till tvillingarna. Alltså sover vi i vardagsrummet just nu, inte så kul, men det funkar i alla fall.


    I september ska de komma och byta ut alla våra fönster och inom kort ska dom komma för att installera ett nytt badrum/tvättstuga i källaren. Ska bli skönt när allt är klart. Visst känner man en enorm press att allt ska hinna bli klart innan bebisarna kommer....

    Tror att det är svårt att mäta sf mått själv, men be din bm nästa gång. Det är ju inte jobbigt för henne att göra det.
    Jag tycker att det är lite kul att jämföra med förra graviditeten, men egentligen säger det ju ingenting.

    Längtar också enormt mycket till nästa ul om lite drygt 2 veckor. Skulle vilja se de små varje dag, är så nojig över att något ska vara fel hela tiden.


    Ha det så bra och vila mycket nu medans du kan...

  • Mollan E

    hej

    skönt att någon känner igen sig i renoveringsbesvären... Folk verkar inte fatta hur jag tänker, "det är ju 10 veckor kvar till födseln"... Jo, men det kan ju också vara 6 veckor, och jag vill ju gärna göra fint här hemma också innan det är dags, det hjälper ju inte att rummen är klara om jag ändå inte hinner möblera och fixa med allt småplock. Och jag skulle så himla gärna vilja ha två veckor innan bf då jag bara "kan vara", inte behöva tänka på nått.

    Känner läkaren på magen hur bebisarna ligger? Du sa att den ena hade vänt sig i säte igen... Jag har ingen aning om hur våra ligger, men får väl se det på ultraljudet på onsdag. Längtar dit!!

    Känner du också det ena barnet mer än det andra?? I början var det nästan bara min vänstra som sparkade, men nu är det fullt ös på den högra med sparkar och så. Det är så att det oftast syns utanpå magen när h*n sparkar. Men den vänstra sparkar inte alls på samma sätt, men däremot verkar den liksom vända på sig mycket för magen har ofta konstiga former där den ligger.. Blir ibland lite nervös för att den vänstra sparkar så mycket mindra så då brukar jag puffa lite på magen, men det känns inte så snällt att väcka den som sover :)
    Kanske är det att de ligger olika som gör att den ena känns mycket mer?

    Ska din son vara på dagis lite sen när era små kommer? Och kommer ni att vara hemma båda två mycket eller? Min man pluggar på universitetet ett år till, så han har ju ingen möjlighet att ta ut de där första veckorna man får som pappa, han kan ju inte både göra det och plugga... Sen är det ju upp till honom hur mycket han hoppar över med föreläsningar och så, men jag vill absolut inte att han ska riskera sin utbildning heller. Sen kanske han inte kommer gå i skolan varje dag 8-17, men jag är inställd på att det kommer bli en tuff tid för mig ensam med de två små. Däremot har vi en låång sommar tillsammans sen :)
    Har dock hört talas om att man i vissa fall kan få ge bort de där första pappadagarna (vet ej vad de heter) till någon annan närstående. Vet du något om det? Hade ju vbarit himla bra nu när min man ändå inte får plocka ut dem. Min svärmor bor granne med oss, och jag kan tänka mig att hon mer än gärna ställer upp. Hade varit skönt att ha någon som iallafall kan se till att man kan få mat i sig och ta en dusch ibalnd...

    Känns ibalnd som att jag inte vet någonting eftersom det är första barnen för oss. Jag är inte så rädd för att jag inte ska klara av att ta hand om dem, jag är uppvuxen med 7 syskon och har hjälpt till mycket hemma så lite sån erfarenhet har jag ju, men allt annat runt omkring vet jag ju inget om. Födseln, läkarbesök, f-kassan osv. så du ska veta att jag uppskattar att du lyssnar och svarar på alla konstiga frågor jag har.

    Vi hörs snart igen!

  • Pillan81

    Näe läkaren kände inte hur bebisarna låg, men hon gjorde ett vaginalt ul för att se på hela tappen och då såg hon rumpan och benen på lilltjejan där nere. Jag känner heller inga sparkar upptill längre så jag hade redan kunnat gissa att hon vänt på sig.

    Hos mig tror jag att det är grabben som rör sig mest. Tycker väl inte att det är så mycket sparkar längre, men man känner och ser verkligen att dom rör sig en hel del.

    Filip kommer att vara på dagis 15 timmar/vecka när bebisarna kommer. Både han och jag kommer nog att behöva det. Han är så pass stor nu så han frågar själv efter barn att leka med och sen kommer det troligtvis inte att vara lika lätt att komma iväg till öppna förskolan mm.


    Vi har nu skolat in honom på dagis i 2 veckor och han verkar gilla dagis än så länge. Det är knappt att han har tid att vinka hej då när jag ska gå och han frågar inte efter mig om dagarna. Känns konstigt att min lilla kille har blivit en helt egen liten individ och att jag inte längre har full kontroll över hans liv, men det är så livet är...


    När bebisarna kommer ska Oscar vara hemma dom 20 dagarna till att börja med. Funkar det efter dem så börjar han jobba heltid igen, men behövs det så kommer han vara hemma nån eller några dagar i veckan.


    Vi hade lite samma problem när Filip föddes. Oscar läste på universitetet då och terminen började en vecka efter att Filip föddes så han hann ta ut 5 av dagarna i alla fall. Vet inte om man kan överlåta de första pappadagarna, men man kan överlåta den vanliga förädrapenningen i alla fall. Ring fk och hör med dem. Man borde ju kunna överlåta dom tycker jag i alla fall.

    Tyckte också att det var lite skrämmande innan vi fick Filip, men sen när han väl föddes så visste man bara hur man skulle göra. Det var nästan som om man alltid hade varit mamma och kunde allt. Jag kan lova dig att ni kommer att fixa det galant.


    Måste säga att jag är lite orolig inför denna förlossning eftersom den absolut inte kommer likna den jag hade med Filip. Visst kommer värkarna och öppningsskedet att vara detsamma, men sen ska ju två barn ut...


    Är ändå mest orlolig över att det kommer bli snitt vilket jag är livrädd för.


    Ha det så bra.

  • Mollan E

    Vi ska gå på nån information på f-kassan (har kanske redan skrivit det?) så jag ska fråga där om hur det fungerar med de där första 20 dagarna, för den vanliga föräldraledigheten vill vi absolut inte lämna till någon annan. Men jag läste att det går att lämna över de första 20 om man tex är ensamstående mamma, men det är jag ju inte direkt :)

    Jag är också lite orolig för förlossningen på ett sätt. Jag vet ju inte alls hur det känns eller nått, och av nån lustig anledning är jag inte rädd för smärtan eller så. Så det jag är rädd för att jag ska få en chock när det väl är dags, eftersom jag i dagsläget är så lugn.. fattar du?...
    Jag vill absolut inte heller ha snitt, det kan låta helt sjukt, men jag vill verkligen klara av en vanlig förlossning för att få veta hur det är. Det är ju något som de flesta andra kvinnor gått igenom, och jag vill också det... även om det kommer göra skitont. Är nyfiken av mig antar jag:)

    Nu ska vi ta ett race med golvlister här hemma!
    Ha det så bra

  • miniliten

    hejhej hinner bara skriva en snabbis här nu, ä ute från sjukhuset en snabbis.....
    våra tvillingar kom den 24/8 10 veckor för tidigt med akutsnitt...... dommår förvånansvärt bra men ligger i kuvös med c-pap.
    vi kommer ligag där i åtskilliga veckor fortfarande.

    hoppas ni når längre i era graviditeter o lycka till nu.

    finns lite bilder i galleriet på dom under mappen emmy o elias.

    emmy vägde 1435, 39 cm lång
    elias vägde 1400, 42 cm lång

    kramkram på er
    måste tillbaka till dom på sjukhuset nu......

  • Pillan81

    Kul att höra ifrån dig miniliten.
    Skönt att tvillingarna mår bra och hoppas att ni övriga i familjen mår lika bra. Tänker på er.

  • Pillan81

    Mollan: Det här med förlossningen förstår jag dig helt med. Innan Filip föddes såg jag fram emot förlossningen och var inte ett dugg rädd. Kan väl villigt erkänna att jag då tyckte att det var hemskt, hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle göra så förbaskat ont. Men när han väl kom upp på bröstet försvann all smärta och man blev bara så lycklig.
    Just nu ser jag fram emot denna förlossning också (om det blir en vaginal), men när den väl kommer starta kommer jag att bli skitskraj eftersom jag då vet vad som väntar. Hoppas nu att jag inte skrämmer upp dig för det är verkligen inte meningen...
    Som sagt all smärta försvinner när bebisen kommer upp på bröstet.
    Om det skulle bli snitt skulle jag känna mig oerhört snuvad på förlossningen. Bara det att det tar 10 minuter så har man helt plötsligt fått två små barn. Sen all smärta man då kommer att ha efteråt, usch....
    Hoppas att min lilltjeja ställer sig på huvudet.

    Hoppas för er del att det går att överlåta de 20 dagarna, borde ju inte vara något problem tycker man ju, men försäkringskassan betyder ju bara problem

    Nu ska jag passa på att förbereda kvällsmaten, viltbiffar ska det bli. Filip är på dagis och i em åker vi till mormor så då är det skönt att slippa stressa med mat när man kommer hem.

  • Mollan E

    Miniliten: Kul att höra från dig!!! Skriv gärna igen när du har tid. Måste fråga lite; i vilken vecka föddes dina tvillingar? Hur mår de nu eftersom ni måste stanna kvar på sjukhuset, har allt hunnit "utvecklas" när de är så små, med sugreflexer och sånt menar jag? Fick du åka in akut och varför blev det snitt?
    Du behöver inte svara på allt, men jag vill vara förberedd på vad som kan komma att hända...
    Nu skajag in och kika i ditt galleri, anar att de är jättefina! Väldigt fina namn ni valt också!
    Hoppas att allt är bra med hela familjen.

    Pillan81: Det är ingen fara att du skrämmer upp mig ang. förlossning, har ju hört så många berättelser redan och jag fattar att det kommer göra skitont, men ändå... det är något jag vill uppleva, om det verkligen är som du säger att all smärta försvinner när man får den lill* till sig.. och jag kan verkligen tänka mig att det är så.
    Det jag kan bli lite orolig för är om man liksom inte hinner ta till sig den första direkt eftersom man vet att det är en till som ska ut. Hur ska man orka pressa ut en till när man äntligen fått ut den första...?
    Och det är lite som du säger också, man ska väl inte få sitt/sina barn på 10 minuter.

    I går ansträngde jag mig nog lite väl mycket, dum som jag är. Vi håller på att kapa ved och fixa med den inför vintern, och jag ville så gärna hjälpa till lite grann iallafall. När jag håller på så känns det ju inte så farligt och jag tycker inte att jag tar i så mycket, men efteråt...! Då är magen stenhård och spänd och jag har knappt sovit på hela natten av allt som drar i magen. Så himla dumt av mig! Blev också lite rädd när jag inte kände bebisarna sparka på kvällen som jag brukar utan allt var bara stenhårt, men i morse kunde jag tack och lov känna lite sparkar igen.
    Känns som att magen är mycket längre ner nu också och det är ett väldigt tryck neråt, förstår inte hur de ska kunna stanna kvar i 8-10 veckor till... Känns ibland som att det är dags när som helst...

    Vet du förresten vad det egentligen är som händer när man får sammandragningar och så när man tex lyfter tungt eller anstränger sig på annat sätt? Hur farligt är det för barnen att man anstränger sig på ett sätt som känns "för mycket", och vad är det egentligen som kan hända.
    Ska verkligen försöka ligga och ta det lugnt idag för magen är fortfarande hård och trycker och stramar nertill.

    Ja, jag hoppas att det löser sig med f-kassan. Framförallt hoppas jag att jag får rätt till föräldrapenning som en kvinna sa till mig per telefon att jag hade när jag ringde och frågade. Anledningen till att jag blir lite orolig är att det har visat sig att andra saker som hon sa till mig då inte har stämt, tex sa hon att man inte får ta ut föräldrapenning samtidigt och det får man ju om det är tvillingar har jag läst sen. Och hon sa också att de 90 dagarna som man får extra var för att det är tvillingar bara ger 180:- /dag, men jag har läst senare att det är hälften av dagarna som är så och resten baseras på SGI.... Men, men, ag hoppas att det löser sig iallafall, det hon sagt fel på har ju bara visat sig vara bättre så det är ju bra.

    Har förresten ändrat mitt ul till på fredag istället för onsdag så att min man ska kunna följa med. Tråkigt att jag måste vänta två dagar till nu, men det är viktigt för mig/oss båda att även Martin kan följa med så det är det värt.
    Ska i eftermiddag även ringa och kolla om det går att få någon annan föräldrautbildnings tid så att Martin kan vara med där också, men jag antar att det blir svårare..

    Hoppas att allt är bra med dig!

Svar på tråden Tvillinggravida i Linköping?