100 +

theorese.-> *puss* på dig!

Tog iaf en snabbis på gymmet (!) 30 min på crosstrainern blev det. Sen hem till lagad middag. Till efterrätt gjorde jag chokladpudding - är så enormt chokladsugen så det var det som kändes "minst ont"...

Nu ska jag fnula lite med min hemsida tror jag

Ikväll ställde jag mig på vågen och är så besviken på mig själv. När jag kom hem från sjukhuset för en månad sen efter förlossningen vägde jag precis samma som innan jag blev gravid (precis på gränsen till övervikt men normalvikt ändå) och nu idag vägde jag sju kilo mer!! Herregud, har jag gått upp sju kilo på en månad! Är det ens möjligt? Tyvärr, har ju tyckt att jag blivit tjockare och större men inte så fasligt tänkte jag. Imorgon ska jag till jobbet och jag är nu ännu större än när jag var som störst när jag var gravid. Urk! Tänk om de börjar fråga hur bebisen mår.

Fast å andra sidan har jag ju bara ätit sedan Moa dog, det är mitt sätt att "trösta" mig på och jag har alltid ätit när jag mått dåligt. Men nu måste jag ta itu med detta igen, kan ju inte fortsätta så här, då lär jag ju ha fetma innan året är slut. Och jag vill inte göra så här mot mig själv varken för min egen hälsas skull och för våra chanser att lyckas när vi ska våga oss på vårt FET.

Hej tjejer!
Nu undrar ni säkert vart jag har hållit hus och det undrar jag med. Har haft sjuukt mycket att göra på jobbet så jag har inte hunnit vara inne nåt och inte hemma heller för jag är så trött på kvällarna. Det märks verkligen att sommaren är över, nu börjar vår intensiva period på jobbet och håller på fram till maj med lite mellandagsuppehåll. (Taxibranschen)

Sen har jag haft ett annat projekt. Klädbytardagar för barnkläder. Och nu är det över.
Hela sommaren och nu sista månaden har vi gjort reklam, svarat på mail, satt upp lappar mm och den här helgen var det dags.

Vi har packat upp. sorterat, sålt och packat ner. Det har varit jätteroliga dagar. Jag är helt slut i kroppen och speciellt fötterna. Men det har varit värt det. Det blev väl inte så jättemycket pengar men tillräckligt för att vara nöjd och det var ju första gången så det var bra bara därför tycker jag.
Maten har funkat bra. Sallad 2 ggr, sushi och en sån där med dubbel-z som jag inte vågar skriva ut men det var gott just då.


I alla fall så är jag nöjd. Nu ska jag slänga upp fötterna lite för jag känner att de är rätt svullna. Det hade nog varit en bra idé att byta skor nån gång, jag gick bara i mina Birkenstock och de blir rätt hårda efter ett tag. Nån har sagt att såna där Foppatofflor är bra, men de är ju så grymt fula att jag inte ids sätta på mig några.

TÄNK att det första jag gör när jag egentligen borde vila lite är att gå in hit och kolla läget. Men abstinensen sitter där den sitter.
Ha det!

Chania, hur ska du ens kunna må bättre när du blir besviken på dig själv. Du har genomgått ( och genomgår) en väldigt tuff tid. Att tröstäta är ett sätt för hjärnan att slippa sätta ord på det som får dig att må dåligt. Nästa gång suget kommer, tillåt dig att tröstäta men först efter att du skrivit ner vad det är som får dig att vilja äta. Du och din man måste ta er igenom sorgen tillsammans för att din viktnedgång sak bli hållbar och fungera!! Ta hand om dig själv och om varandra!!

Jag kan inte vänta tills jag mår bra igen eller hur man ska säga för man kan ju aldrig komma över en sån här händelse. Detta kommer ju alltid att vara med en och det känns fortfarande som om allt hände igår. Och allt är så ofattbart och overkligt. Måste helt enkelt sluta tröstäta nu bara för att inte spoliera allt vad jag gjort hittills och för att inte förstöra våra chanser att lyckas inför nästa försök. Vi får se när vi gör det, men nu ska vi ta en paus från det iallafall. Bara tanken på att vara gravid igen skrämmer mig så mycket just nu. Men idag har jag iallafall klarat av att låta bli att tröstäta och ska nu på gympa, första gången sedan maj.

Ang viktväktarnas konsulenter så får deras vikt inte diffa mer än 2 kg för att de ska vara tvungna att skriva in sig och betala. I alla fall var det så sist jag gick.
Jag har haft många konsulenter. Nästan så man kan tro att jag varit nån Viktväktarkontrollant eller nåt, för jag har gått så många ggr. En gång hade vi en tant - stor, lite halvplufsig som sa "va" efter varje mening och peppade oss med att hon skulle hem efter lektionen och äta ett par mackor. Huu...
Men annars har jag bara haft jättegulliga tjejer och damer. Den ena gulligare än den andra tycker jag.
Ingen karl vad jag kommer ihåg. Däremot som kassör satt en kille nån gång. Han hade sitt tjockisbälte på sig alltid och han hade dragit in den måååånga hål. Det var inspirerande att se tycker jag.

Chania: Jag kan naturligtvis inte sätta mig in i hur det är att förlora ett barn, det är så det svindlar när man tänker på det. Däremot har jag förlorat min pappa för 10 år sedan. Det gick ganska bra i början, folk var omtänksamma och så vidare. Det jobbigaste kom nästan efter ett par år. Sorgen hade lagt sig så den var inte lika skärande, men omgivningen hade på nåt sätt fått för sig att man har glömt. Men det har man inte. De tycker att "tiden läker alla sår", visst, den blir mindre påtaglig. Men den finns där. Jag hade jättesvårt att prata om det, men när jag träffade Mats ca 3-4 år efter att pappa dött så var det faktiskt första gången jag pratade om det och det var oerhört befriande. Det var som om en propp släpptes. Det här är väl en massa dravvel för dig, kanske du vet om, men prata mycket om barnet. Det finns så många i er situation, du kan vara ett stöd för andra och du kan själv få mycket stöd här på forum. Sen vet inte vi vanliga hur man bemöter sorg, det är jättesvårt att få fram hur man känner. Alla känner så mycket och vill delge sig, men det är inte lätt att visa. Hoppas ni i alla fall känner att ni har vänner som vill er väl.

Sen det där med vikten. När allt ändå är åt helvete så spelar det väl ingen roll om det går mer åt helvete. Så kände jag. Jag började röka igen efter att ha hållit upp i ett år.
Idag har jag slutat sen flera år tillbaka, men det tog den tid det gjorde det. Kroppen är en fantastisk apparat som känner av vad man behöver.
Men du kanske inte ska göra som jag? Prova Theoreses tips att skriva ner. Det kan hjälpa dig. Bra om du försöker, men bli inte fanatisk. Jympa är bra för kroppen, massa friskämnen som ger sig iväg. Hoppas du fått ut nåt vettigt av det jag skrev. Man vill så väl men vet inte hur som sagt.
Kram!