100 +

Jojja, du kloka kvinna du har helt rätt vi ska ju fokusera på vad vi har åstadkommit. Själv så har jag idag införskaffat en höstkappa på "vanliga" avdelningen på Kapp Ahl, det kändes som en milstolpe. Provade tom modeller som jag inte fick köpa för maken då de såg för stora ut...

Dessutom har jag idag upptäckt att det går av bara farten och på ren rutin att riva ner en fiberrik morot i grönsalladen och vips så uppfyllde även den salladen min grönsaksregel, "minst två sorters grönsaker varav den ena fiberrik".

Mina Bh:ar är för stora och jag får skavsår i armhålorna av byglarna. Hmm, måste alltse bege mig in i en BH butik för att prova ut min nya storlek, men så mycket mindre än så här får mina stoltheter inte bli

Just ja, en viktig förändring är att jag är mycket jämnare i humöret nu när blodsockret ligger på en stabil nivå över dagen.

och jojja, jo vi ska fortsätta att crawla, denna termin på egen hand men till nästa kanske vi slår till och går med i någon motionsgrupp.. jag måste få til min andning innan dess dock. Kan verkligen rekommendera att göra något tillsammans med sin partner om man har möjlighet, vårt förhållande har mått jättebra av en gemensam kurs.

Kikar in en snabbis...

Lite humor till er!

Senaste rönen om träning och kost

Sweetie:
Tack för att du delar med dig de där frågorna gilla jag

Haha vilka härliga filosofiska frågor och svar Blir nya livsmottot *fniss*

Hej alla!
Ska försöka klämma in lite svar här.

Theorese: Det här med crawl, är det hela köret med ansiktet i vattnet och ta luft upp på sidan på nåt sätt. (Har sett på tv)
**WEE** Vanliga avdelningen är en rejäl milstolpe!

Pisan1: Ja, alltså om du behöver livas upp så ska du ju fortsätta låna djur. Det är jättebra för själen att klappa hundar och man blir så himla glad för stunden. Sen kanske det sätter sig kvar, ännu bättre.

Chania: Ja, livet går på som vanligt konstigt nog. Man tycker att världen borde stanna upp men det gör den ju inte. Om någon frågar hur du mår så lär de ju inte förvänta sig ett "bra" som svar. Jag tycker helt enkelt att du kan säga som det är, att det är jättejobbigt. Jag tror inte att alla vågar fråga, man vill inte "störa" i sorgen, man kanske tycker att man inte känner dig så bra att det känns för privat, det finns nog många anledningar till att man inte vågar fråga eller ens nämna saken.

Bra att du försöker fokusera lite på vikten. Själv var jag rätt tung och blev väldigt mycket tyngre under graviditeten, det var rätt jobbigt.

Jojja: Bra idé att skriva ner lite. Jag kan också ha 46 i byxor, men det är inte direkt skönt.  Men jag kan!

Sweetie:I LIKE:

Annars är det mesta bra med mig.
Farmor 101 år har äntligen fått eget permanentboende i ett rum på sjukhem. Jag håller på att flytta henne. Har tagit dit nån möbel, tavla, foton och några små saker som hon vill ha. Det är ett rätt litet rum, som på sjukhus så man får inte plats med så mycket. Så nu håller jag på att avveckla hennes lägenhet. Konstigt, hon som inte hade nåt direkt, har jättemycket nu när man ska tömma lägenheten. Alla vi barnbarn (hon har tyvärr inga barn kvar i livet) har egna boenden redan så alla köksattiraljer, porslin osv är helt över. Vet inte vad vi ska göra av det. Det blir nog till att ringa efter nån firma som kan hämta.

Ska dit på måndag och packa kläder o lakan och allt. Jag vabbar för Ella som har vattkoppor (men inte är sjuk förutom att hon är prickig) så det passar bra att fixa lite där samtidigt.

Ha det alla!

Oj, vad skönt, har varit ut på en lång promenad runt sågspånsbana, och det var verkligen effektivt idag. Tog fram svetten rejält och höjde pulsen ordentligt. Känns så skönt när man är i gång igen. Ocj jag har fått mycket större magen efter graviditeten. Så när jag mäter magen nu och ser när jag senast var så stor vägde jag nåt på 90, nu är jag nåt på ca 85 vi får se ikväll när jag väger mig. Vet inte om det beror på just graviditeten eller att jag åt så mycket nu efter detta, att kroppen då sög åt sig allt bättre.

Siktar på att ha en dag i veckan när jag får unna mig det jag vill fram till årsskiftet, efter det har jag planer på att ta bort den dagen bara för att inte kunna skylla på mig själv ifall jag blir gravid och detta händer igen. Dessutom vill jag väga 75 kilo när vi gör FET! Undras om det är ett realistikst mål? Men när jag blev gravid med Moa vägde jag ju 80 så om jag ger mig tusan på det så ska det väl nog lyckas!

Vi ska göra FET i mars tror jag. Vi får själv bestämma när vi vill, men jag tror att jag behöver den här tiden på att samla nya krafter och energi och att kunna bli positiv igen. Och förståss så ska jag vara i ännu bättre form vid nästa försök. Min läkare sa att hon trodde att vi lyckades bli gravida på grund av att jag gick ned 24 kilo! Och jag fick äntligen massor av beröm. Så efter detta är jag så arg och förbannad att all den ilskan hjälper mig att ta itu med vikten.

Nej jag har inte gått ned fem kilo menade att när jag sist var så här runt magen vägde jag nåt på 90 + nu är jag ca 85, dvs jag är större nu fastän jag väger mindre. Och jag tror att det är fettet runt magen som är "farligt" och jag kan anklaga mig själv för att Moa dog på grund av mitt fett runt magen. Så jag vill inte kunna anklaga mig själv om detta skulle hända igen (fast det finns massor att anklaga sig för hursomhelst).