Go Fika

näpp.....ingenting ännu......

Mia??? Vad händer?

Ok, min son är mästare på att använda ärmarna som servetter *suck*. Och idag vi frukostbordet sa jag till honom, ännu en gång.
-Teletubbyn gjorde så!
-Ja, men det får man inte! Då får vi säga till honom nästa gång!
-Näe mamma!! Vi kan inte hoppa in i TV'n! *tittar på mig som om jag är helt korkad*


Nähä... då funkade inte det...

Onsdag säger du..Tjaaa....Okej då

Hanns dagisdagar går ju bättre och bättre. Nu pratar hon om dagis "som vanligt" och berättar med glad röst. Sjunger sånger de sjunger där och berättar vad de gjort och ska göra imorgon osv. Inga tidiga morgnar heller med frågor om hon ska till dagis. Vi (ngn av oss) stannar dock kvar en stund till hon hitta ngt att göra och släpper själv. I går åt hon även lunch där för första gången, inga problem och berättade även glatt att de ätit soppa när vi gick hem. Rickard lämningar går dock betydligt bättre. Hon är ju lite mamigare och mammma är väl lite känsligare antar jag...Men det har funkat. Idag blev hon dock lite ledsen när jag skulle gå. Kom tårar, men hon gick självmat fram till "vinka fönstret" och jag fick en Hej då puss och vink. Men hon kändes inte hysterisk på ngt sätt. Sedan måste hon ha kommit in i ngn "separationsångestfas" nu. Om det beror på dagis, att min mage är jättestor och att lillbror(lillasyster snart kommer ut eller vad det är vet jag inte. Kanske en kombination?! Hon är iaf "svårare" att lämna oavsett vart det är någonstans. I förrgår skulle hon vara hos mormor när jag åkte till MVC. Hon frågade typ hela em. om vi skulle åka till mormor snart och ville gärna åka DIREKT! Men, då vi kommer dit så vill hon sitta i mitt knä och börjar nästan darra med underläppen då jag ska gå. Fick gå med in en stund och kolla på lite roliga grejer. Sedan gick det bättre. Dock inte som det har varit förut, då man bara kunnat släppa henne i dörren och hon har kutat in och knappt sagt hej då.

Så på ett sätt känns det bättre, att veta att det just är en separationsgrej, oavsett vart vi är. Annars hade det varit jobbigt om det bara hade varit vid dagis. Nu är det ju samma beteende även med tex. mormor som hon är riktigt trygg med. Men jag hoppas att det ska gå över helt även det snart...

Mia:
Jag satt faktiskt ganska nyligen och tänkte på att Luke blev så himla mammig mot slutet av Poppy-graviditeten. Det började ju med att Hanna inte fick sitta i mitt knä och till slut fick inga andra komma i närheten av mig.
Nu är ju Alexis lika gammal som Luke var då och hon blir ju otroligt sotis om jag t.ex. håller i Elsa. Nu har ju Alexis alltid varit otroligt mammig, men jag funderade på om det har med åldern att göra... Eller kanske känner de på sig att något stort (en bebis ) ska hända? Alexis är inte sotis på andra barn på dagis t.ex., utan bara Elsa hittills. Elsa måste framstå som ett stort hot! Hon är för söt helt enkelt!

Men som du säger så är det ju ett "bra" tecken att hon visar samma ångest överallt. Då behöver du ju i alla fall inte gå omkring och oroa dig för at det är just dagis som är boven, att hon vantrivs där o.s.v..

Rickard säger at jag funderar alldeles för mycket Men vad sjutton...kan ju inte göra så mkt annat just nu...Sen VET jag att just detta med dagis tycker jag är jobbigt eftersom det krävdes mkt funderande hur vi skulle göra. Skulle hon börja nu till hösten? Eller inte? Vad skulle bli bäst? osv. Också när det då strular till sig...då funderar man ju på om man fattat rätt beslut eller inte...suck!!

Ja, just det. Ang. lördag. Har även plockat ihop lite tepåsar. Alla är ju inte kaffedrickare.