Sollentunamammor 2

GoåGlad: Jävla knäck-jävel  . Kan trösta dig med att jag inte kom långt efter. Men min funkade att frysa. Då kunde man iaf få av pappret, så man fick vara snabb som blixten, ut ur frysen - slita av pappret -snabbt käka upp.

Chicomama: klart det finns en hundhimmel  Där mår han gott med massa snygga pudel-brudar och tofflor och allt annat han gillar

Nu ska Theo käka och sen blir det nån form av fredagsmiddag som min gnälliga sambo håller på att laga. Men det är ju inte han som är gnällig, det är ju jaaaag!!! Just det, tänkte inte på det.... kändes precis som han var gnällig när inga matförslag i världen dög!!! Så när jag råkar säga att jag är såååå less på att den mat man föreslår ALDRIG duger (inte är exotisk eller annorlunda nog) då var det jag som var gnällig.... suck... vad är det med det här manliga släktet... can´t live with them and can't live without them . Kanske vi ska göra en rejäl jävla pytt i panna på våra män och servera på julbordet! kanske spritsa IDIOT med äggula på !!! (jag menar att griljera-äpple i munnen -spritsa IDIOT är en lysande idé!! Och pytt i pannan får bli alternativ om vi behöver bli av med flera män i samma sväng!!!)

Puh...här är det ännu en som håller på att få ett bryt mitt i all julstress...igår satt jag och tittade på Wikipedia vad som anses ingå i ett julbord. Jag själv avskyr att äta allt jag lagat själv eller ens behöver ta hand om disken av efteråt så jag kan för mitt liv inte uppbåda nåt intresse för julmaten. Det är alltså min mammas och Marks åsikter som får räknas så igår satt jag och jämkade ihop deras önskningar så att jag kan åka och handla idag. Dessutom har jag flängt runt i city 1 dag och sedan köpcentrum en dag med (upptäckte jag senare) feberhet Fia och min Brio-pansarvagn för att fixa julklappar. Jag måste ju då naturligtvis fixa julklapp till mamma från Mark och julklapp från Mark till mamma....JAG SPYR!!!!!!

Här är oxå en som är så JÄVLA less (f´låt) på att behöva BE om allt som ska fixas...det enda som han klarar av att ta initiativ till är att sätta igång X-boxen och hålla i handkontrollen...

Det ska bli så skööööönt när julen är över...

Modsty- det där med att starta x-boxen stämmer på min man oxå. Han jobbar ju dessutom med att göra dem jävla spelen. Undrar om man annonymt kan skicka en julbomb till hans jobb??? Dessvärre skulle vi ju inte ha några pengar då, så jag måste nog stå ut med det ,... Skönt att höra att fler har det likadant i alla fall.

Chicomama- klart det finns en hundhimmel. Min Golden Retriver bor oxå där sedan några år tillbaka. Är säker på att dem träffas nu och gnager på varsin toffel. 

Farmor o farfar bor hos oss nu... puh. Igår kväll dundrade dem in precis mitt i Isacs kvällsrutiner och sovdags. Ni förstår ju själva hur bra det blev. Men det är väl bara att bita ihop och släppa lite på kontrollbehovet tills julen är över. Tyvärr har jag nog rätt mycket av just den varan...kontrollbehov alltså. Idag är det glöggträff hos min mans syster och i morgon ska även hon sova över hos oss. Jag får nog dricka vinglögg tills det sprutar ur öronen om jag ska klara av helgen utan utbrott.
Nu är farmor o farfar på prommenad med Isac så jag ska passa på att hoppa ner i badet nu med en kopp kaffe och en tidning.

Hoppas alla överlever julen. Efter helgerna bokar vi en Fl-mamma kryssning till Åland och sticker iväg 24h .!!!!! Så får våra kära män klara sig själva. Hur skoj vore inte det?

Oj vad det skrivs och ojas om julstress och knäppa karlar! Själv började jag oja mig så fort jag läste ditt inlägg, Camabo, om de 15 närmaste vännerna. Jag har hakat upp mig på detta sedan jag slutade gymnasiet ungefär (före det hade jag häcken så full av pluggande, orkestrar, körer, pianolektioner, ridskolor, friluftsliv, you name it, att jag aldrig hann tänka på sånt). Inte hakat upp mig på ditt inlägg sedan dess, alltså, utan på (den sanna eller falska, vad vet jag?) känslan av att jag inte har så många kompisar som man borde ha. Ständigt, ständigt, på film, i böcker, i internetforum, i babytsimmets omklädningsrum, på Vi Föräldrars redaktör-sida, ja, överallt, kan man höra/läsa saker om folk som ska fira nyår med sina tre bästis-par, som ska på resa med sin bästis-familj, som ska på tjejweekend med sina närmaste 6 vänner och släppa loss. I skrivande stund är jag lyckligt självinbjuden till ett nyårsfirande, men nyår är en skräck varje år, för tänk om ingen vill fira med oss! Alla har hunnit skapa sina traditioner och vi hann inte med! Och min före detta bästis med man åker på resor, fjällturer och stadskvällar med sitt nya bästispar och aldrig med oss, fastän jag drömt om att vi skulle göra det sedan vi gick i skolan. Så därför vill jag sälla mig till ojandet.

Fast i och för sig: jag har inget negativt att säga om min sambo, jag har ett jobb att gå tillbaka till och till och med trivs på, mina katter lever och jag har en gullig liten dotter att älska. Obs! Detta skriver jag inte för att håna några tidigare inlägg utan bara som en del i mitt ?jobb-nyårslöfte? (som vi pratade om på ett jobbmöte jag var inbjuden till i veckan): att inte jämföra mig med andra (inte tänka på hur mycket duktigare mina kollegor är och inte tänka på hur många kompisar alla andra har). Jag må inte ha 15 bästisar att bjuda på glöggkväll, men jag har en sambo som gör minst halva hushållsarbetet och tar massor av egna initiativ med Jessica och som jag aldrig grälar med, jag har husdjur som jag inte tvingas avliva och jag har som sagt Jessica. Min nämnda före detta bästis verkar inte kunna få några barn fast hon försöker. Så hon kanske kan få ha sina åka-på-semester-o-ha-jättemysigt-vänner och sitt säkrade nyårsfirande istället.

Goåglad, kryssning, absolut!

Modesty, du har i alla fall fjädring på din pansarvagn. Vår nya vagn är så stelopererad och hård och skramlig att det känns som att köra en kundvagn från Coop, vilket självfallet inte är att rekommendera på våra lantliga grusvägar.

Siljelin: jag tycker du har en sund inställning! Trots bristande kompisnät (just nu) så ser du glaset som halvfullt istället för halvtomt . Jag kan absolut ställa mig i samma led som dig... olika tider i livet bjuder olika utbud på kompisfronten. Efter skilsmässan fick jag allt smaka på att folk väljer sida istället för att låta oss som har skilt oss hantera tex inbjudning till kalas... Och när jag träffade Micke som är ett antal år yngre än jag så blev det plötsligt ännu svårare för "dom gamla" kompisarna att umgås med mig/oss... Så vi har jobbat på att hitta nya lösningar och några nya konstillationer har kommit till men jag ska ärligt säga att det är inte så lätt. Det ska ju stämma oxå . Ett par har vi "hittat",  en tjej som jag lärde känna för många år sen men haft sporadisk kontakt med... men när hon träffade sin Matte som oxå är yngre än henne så blev det nån slags samhörighet och vi fyra funkar bra och har en hel del gemensamt (skilsmässor, tidigare barn etc) Men nyår och midsommar är alltid dom helgerna som man tänker innan,  att i år kanske vi får roa oss själva, men som oftast dyker det upp nåt i sista stund och annars som tur är finns ju mina svärisar, där går det alltid att snylta in sig

Nu ska jag snart gå o sussa, sov gott alla!!!

Här är det inte heller helt lätt med kompisar.. Vi är ju de enda i "gamla" kompisgänget som överhuvudtaget tänkt tanken "barn" så med andra ord känns det som att alla andra ligger en bit efter på den nivån.. Och det är ju faktiskt rätt stor skillnad! Vi har till exempel inte lust att fira nyår med några mer eller mindre fulla människor i en 1:a i Edsberg...
Min syster har ju just fått barn, så de känns mer på vårt plan, men de har som "tradition" att fira nyår med sina gamla kompisar, där nu de flesta har barn. Funderade på att försöka "bjuda in oss" där men samtidigt känns det som det kan bli rätt stökigt där med.. Så det känns nästan enklast och trevligast att bara vara hemma och mysa.. Äta nåt gott och hoppas att Noel har en bra dag Vi får se hur det blir!

Siljelin: Jag har inte heller 15 bästisar och har aldrig haft De jag haft har flyttat till Skåne och Norrköping, blivit ihop med en av Johans kompisar som jag inte klarar av eller skaffat sig en lägenhet i Märsta och går mest på hemsuparfester på helgerna Men då tröstar jag mig med att jag iaf är så nöjd med mitt liv och skulle aldrig vilja byta med någon av dem Inte för att vara elak mot dem alltså, utan bara för att då känns det iaf lite bättre Och min sambo är också väldigt bra, även om vi kanske ibland har lite olika åsikter...

Då kan jag hoppa in och säga att jag hamnat i en kris och har hur många vänner som helst! Jag är bjuden på inte mindre än 3 nyårsfiranden och har nu valt att gå på en större fest med coctail/gangster tema vilket innebär smink och klänning Bara det är ju en bonus för en hungrande mamma Men min sorg då (som alla pratar om att alla har nåt ingen har allt) är att jag skulle vilja fira med min familj. men efter att i tre år ha firat själva hemma och förra året lagt mig 20:30 på kvällen, året innan 22 och året innan sett raketerna genom fönstret samtidigt som jag kräks (av graviditet)) så känne rjag att jag måste göra nåt annat nu. Jag skulle vilja att mike engageradde sig eller ville följa med, men han vill sitta hemma själv medbarnen. Känns inte alls så roligt, men nu måste jag börja leva oxå om jag ska orka. Oengagerad partner har jag maximalt av, igår frågade han om allt var klart inför jul "näe har du gjort nåt", undrade jag då. Näe svarade han och då sa jag att allt var kvar att göra, sen körde jag 2 timmars intensivshopping av julklappar innan jag ammade athena för natten. Julen är vekligen underar, eller hur

Här blir det en lugn jul och nyår (men det är ju inte så konstigt). I dag kommer mina föräldrar hit för att hjälpa till lite inför julafton med städing barnpassnnig mm. Och så blir det liten myskväll med de innan de åker hem.
Imorgon kommer mina föräldrar och min farmor och farfar hit för att fira julafton. Sedan har vi inget mer planerat för juldagarna...
Nyår kommer Malin att följa med sin mormor och morfar till deras landställe (där även min bror med sambo kommer vara) för att vara där några dagar. Vad vi kommer att göra vet jag inte... kanske bjuder vi hit min farmor och farfar på middag på nyårsafton. Om både Sara och Linda sover vid tolvslaget klättrar vi nog upp på taket med glas och dricka för att titta på fyrverkerier. Vi har superb utsikt därifrån och lär få se en hel massa fyrverkerier hoppas jag.

Jag tillhör inte heller de som har en massa vänner. Har en riktigt nära vän och några som man träffar då och då och har lite kontakt med via msn typ. Nyår tex har jag firat med mina föräldrar alla år utom något enstaka (en gång med min "riktiga" vän när hon var barnflicka på Lidingö) annars har jag aldrig blivit inbjuden till någon nyårsfest alls. Vi kanske skulle bjuda varandra? Vi har ju vår utsikt att dela med oss av till de som vill vara med (nästa år, i år tar vi det lugnt här hemma).

Hoppas vi ses allihopa igen på öppnis efter helgerna!

God jul och gott nytt år!!!

Hi hi hi... Tänk vad ett enda litet inlägg kan sätta igång aktiviteten på den här tråden

Jag har många (eller... många och många... hur många är många vänner?) vänner varav fyra riktigt nära. Men vi har verkligen glidit en bit ifrån varandra de senaste åren. Min bästaste bästa ser jag typ aldrig. Och när vi väl ses har vi inte lika mycket att prata om som förr i tiden. Men vi fortsätter i alla fall att ses regelbundet allihop och det tycker jag är skönt - att ingen av oss ger upp bara för att samtalsämnena börjar tryta. Jag är säker på att vi kommer att få mer att prata om när de väl har skaffat barn (vilket jag hoppas att de alla gör snart ) Sen betraktar jag även er här i tråden som bra kompisar. Det är ju ni som får höra allt vardagligt gnäll som jag häver ur mig i tid och otid och det är ni som får höra om alla små vardagliga roligheter som Sköldpaddan levererar Det är väl vänskap om något hör ni?

Jag sa ju att jag skulle kolla upp kryssning och jag lovar att göra det efter nyår! Vi ska komma iväg ut på de sju haven! Eller åtminstone ut på ett hav. Eller sjö. Nä, Östersjön är ett hav va? Fast det heter Östersjön. Och det kan vi ju verkligen behöva efter att ha haft de x-box-spelande, rutinförstörande, okänsliga, lata, odugliga, hemska, värdelösa gubbarna hemma i två veckor

tjo i julstressen!
eller nja jo stress är det väl fast ännu inte på ett negativt plan, jag gillar att ha mycket att göra, det är dock aningens svårt när Alvin klänger en i benen så fort man försöker göra lite nytta här hemma, maken jobbar 8-16 och jag försöker göra janson, vörtbröd, tårta, griljera skinkan, pynta o städa det sista ungefär samtidigt :) Vi blir 10 pers på julaftonslunch här i morgon o även fast det är knytis så vill jag laga vissa av de sakerna de tar med sig iaf för att ha resten av julen...
jag har iaf klarat av att göra fyllningarna till tårtan, påbörjat dekorering o dukning av matbordet, bakat vörtlimpa, ska strax ställa in janson i ugnen, har nästan städat klart, lyckats äta lunch, hållt Alvin rätt glad hela förmiddagen, fått honom att sova i vagnen ute så jag kan härja fritt utan att riskera att väcka honom (han somnade typ 13.20 o jag håller tummarna för typ 2 timmars sömn, lär väl inte hända)
jag funder dock fortfarande på vad jag ska ha på mig i morgon, magen växer ju så jag kommer inte i nått snyggt, iofs finns det inget snyggt i min garderob iaf ;) funderar på att sticka till täby centrum när maken kommer hem o trängas med femtioelva tusen andra som är ute i sista sekund, vi får se hur det blir....
hur som så tror jag att jag har läget under kontroll... granen ska tas in o kläs ikväll när Alvin somnat, vi tänkte även slå oss ner o spela bingolotto på uppesitterkvällen, smaka på julskinkan o dricka en öl (ja en non alcoholic för mig då) vi spelar aldrig bingolotto annars men uppsittarkväll är mysigt :)

ang vänner så känns det inte som om jag har så många heller, vi va ett gäng tjejer som umgicks mycket i gymnasiet o ett gäng år efter, de träffas rätt ofta fortfarande men att hänga på krogen ärä lixom inte min grej längre så det blir inte så ofta att jag träffar dem, jag vet inte om jag är så ledsen över det, jag tycker det är roligare att umgås med folk som är lite mer i samma skede i livet o ingen av mina gamla polare har nog ens tänkt tanken skaffa barn, flera av dem är singlar fortfarande... men det är ju tur att familjeliv finns :) dock saknar jag folk att bjuda hem på middagar på helgerna, jag vet inte vad som är fel men de få vänner vi har har vi lixom tröttnat på att bjuda hem för vi blir aldrig tillbaka bjudna... hmm betyder det att vi är aptrista att umgås med eller har bara folk inget vett o fattar att man bjuder tillbaka? när jag va liten hade mamma o pappa ofta gäster på helgerna o vi va bortbjudna tillbaka, jag mins att jag tyckte sånt va jätte kul, ja om de som va hos oss eller vi va hos hade barn oxo o det hade de oftast... de enda gångerna de va trist va när de vi va bjudna till placerade alla barn i köket o gav oss korv med bröd medans de vuxna satt i matsalen o fick jätte god mat... jag tycker det är trist när man delar upp barn o vuxna på det sättet...

jaja gud så jag pladrar o helt osamanhängande det kan bero på att jag egentligen inte känner att jag har tid att sitta här utan måste få så  mycket som möjligt klart medans min klänga i benen unge sover :)

God jul på er alla!
många kramar från oss (typ mig, alvin o bebis i magen :)