Helt ärligt, hur känns det egentligen att vara extra mamma? Var gärna anonyma, jag vill ha ärliga svar. Hur känns det längst in, bakom allt annat?
Jag är bonus mamma till ett barn o har två egna. Jag kommer nog aldrig kunna tycka lika mycket om mitt bonusbarn som mina egna. Jag tycker det är ganska påfrestande situation. Jag vill höra vad andra bonus mammor (eller pappor) tycker om dett aämne. Är jag ensam om att känna så här?
Givetvis tycker man att det är jobbigt ibland. När det är det brukar jag tänka att så här är det säkert med ens egna barn också. Det är inte någon större skillnad för min del om det är bonussonen eller om det hade varit min egen eftersom jag vet att han gör likadant mot mig som mot både mamma och pappa.
Anonym (kluven) skrev 2007-12-18 14:52:47 följande:
"Bonusmamma" vet jag inte om jag ser mig som, inte barnet heller. Barnet vet att det finns en mamma och en pappa, kan inte förstå denna hysteri att kalla varandra släktnamn bara för att man delar samma tak då och då.
"Bonusbarn" finns inte heller för denna familjen, det är mina barn, dina barn och våra barn.
Barnen är halvsyskon respektive helsyskon, alla är inte "syskon" utan de vet hur de är släkt med varandra.
Det finns olika ord i svenska språket av en anledning.
Sluta lura barnen och använd rätt ord. Är du barnets mammas sambo, så är du just det och inget annat.
Har du och ett annat barn samma pappa, ja, då är ni halvsyskon.
Att ha sambons barn hemma vv känns som en smäll jag måste ta då jag vill bo ihop med sambon.
Sambon sköter allt beträffande att vara förälder gentemot henne, läsa läxa mm.
Jag sköter sådant med mina barn och vi turas om beträffande våra egna.
Vi har inga problem med detta.
Barnen går bra ihop och vi busar, pysslar och leker med alla som barn de är, men ansvarar för eget kött och blod beträffande typiska föräldrating, samtal med skolan etc.
Anonym inlägg 73: Vad är det för fel att säga extra, bonus, styv- förälder egentligen? När vi frågade fruns son vad han sa till sina kompisar när han skulle beskriva vem jag var sa han utan någons påverkan T min extrapappa. Just det EXTRA. Han vet att han har en mamma och en pappa men det finns ytterligare en som har en föräldraroll för honom. Det är mamma och pappa som tar allt med skola och sjukvård och liknande. Däremot är jag med på klassens julfest och sådana saker. Han och jag åker ibland iväg och gör något roligt bara vi utan mamma och halvbror om man nu skall använda din terminologi, vi säger lillebror. Jag tror att det är mycket vad man som vuxen vill göra det till men även i vilken relation man står till sina bonusbarn.
Anonym (Extrapappa) skrev 2007-12-20 08:28:38 följande:
Jag har två bonusbarn, en flicka på 12 år och en pojken på 15 år själv är jag bara 22 år gammal. För mig känns det jätte konstigt att ta hand om så pass stora barn. Annars så älskar jag dem nästan lika mycket som mina egna barn.
Jag har inte kännt att det har varit så mycke problem med bonusbarnen däremot med deras mammor. Min sambo har alltså barn med tre olika kvinnor (varav jag är en).
Flickans mamma är värst, hon kräver saker hela tiden av oss, vi ska betala både det ena och det andra till flickan trots att våran ekonomi är betydligt sämre än hennes. Hon valde för ca 2 år sen att flytta ner till södra sverige (ca 80 mil bort) och enda gångerna vi får träffa flickan är när vi betalar hennes resor fram och tillbaka plus uppehälle, kläder osv (tyvärr så har vi inte ekonomi för att betala allt detta så ofta så besökena har varit få).
Pojkens mamma är det egentligen bara jag som har problem med eftersom hon är ute efter att förstöra mitt och sambons förhållande hela tiden (sambon tror inte på mig).
Jag undrar.....halvsyskon....
hos oss har vi bara HELA människor!!!!
Vi är både mina, dina och våra barn. Hos oss är den förälder som är hemma den som bär ansvaret för alla. Den som kan vara hemma för sjukt barn är det oavsätt vems barn det är som är sjukt. jag är med på min bonusdotters alla skolsamtal för att jag är den med bäst utbildning av oss alla. Min man kör alla barn till aktiviteter däremot så är det bara den biologiske föräldern som samtalar med exet. Jag behöver aldrig tala med henne och inte heller stå till svars inför henne. Vi brukar säga att när barnen är här är de bara våra. Barnen titulerar varann syskon eller bara syster.
tycker alla fjaskar sig alldeles for mycket over dem har bonusbarn. kansligt ammne alla blir sa javla kansliga om man snackar sanningen. naturligtvist sa alskar man sin egen, om du inte har smma kanslor for dem bonusbarnen sa ar det ok. du fa tanka o kanna dig hur du vill, men va snall o visa respekt framfor dem. Sjalv gor jag det, har tva stycken (bonusbarn) tycker det blir sa himla besvarligt med allt det har om att vi ska vara rattvisa och skit. absolut ska du spendera mer pa ditt biobarn, bonusbarnen far presenter fran bade hall sa....kop fler presenter till din egen. det ar inte bonusbarnens fel det ar alla vi vuxna manniskor som ar sa kansliga over det har, som gor det varre tycker jag. vuxna folk som overdriver om allt, sa veka o kansliga ar inte bonusbarnen. dem maste fatta var gransen ar och ligger faktiskt. Mina bonusbarn fattar allt det har o blir inte sa omtaliga om sant har som folk tror.
Trådstartaren: Det låter konstigt, din man kan inte kräva att du köper lika mycket som han till hans barn. Du har rätt att köpa mer till dina barn. Jag brukar göra så här att jag köper mer till vår gemensamma son och min man köper lika mycket till vår genemsamma och hans barn. Sen köper jag en julklapp till bonusen, han blir jätteglad för det och vet att han får mycket hos sin mamma.