Efterlysning

Formkurvan på uppåtgående känner jag. Känner mig ganska pigg ikväll. Magen har revolterat lite på jobbet men ikväll tog jag en promenad och det gick bra, känns som om det kanske vänder nu. Jag brukar träna och hålla igång ganska mycket så jag känner att jag behöver, både fysiskt och psykiskt, börja träna så smått igen.

Den enda som jag berättat för på jobbet är vår resursplanerare (jobbar med personal). Jag har inte velat berätta för någon annan eftersom jag är rädd för att de ska tycka synd om en och det orkar jag inte med. Våra föräldrar vet och 2 nära vänner till mig men inte syskonen. Vi vill ha det så än så länge.
Jag är farmaceut och jobbar på apotek, det är ju fullt upp mest hela dagarna så det finns inte heller för mig någon tid att grubbla. Dessutom oxå fördel med tanke på att man anv en del läkemedel. Man vet vad det är man stoppar i sig

Hej, hej!
Hur är det ikväll? Inte bänkade framför kvällens fotbollsmatch??

Känner mig bra i min mage. Nu är den fortfarande "bara" svullen. Var sjukskriven i måndags och det spekulerades genast bland vissa jobbarkompisar att jag kanske var gravid osv. Svullen mage gör ju det hela inte direkt bättre Fast jag har dementerat

Självklart bänkad framför fotbollen!

Samma här! Ska faktiskt ta och stänga av datorn nu.
Heja Sverige!!

Fotboll????? Själv har man jobbat, heeeeeeeeela helgen, ska dit i morgon oxå. Lika bra det, för fotboll är inte min grej

Ja man hade ju lika gärna kunnat jobba med tanke på fotbollsresultatet. Är så lite elever i skolan på lördagkvällarna bara... Kommande vecka hade jag gärna hoppat över. Totalt meningslös tid i "bebisfabriken"! Inget särskilt som händer. Ibland måste man verkligen påminna sig om att man har det bra...
Marren1; vad är det med din mage? Har det med "detta" att göra eller krånglar det i resten av magen?
Leijonhjärta; det är svårt med det där: ska man jobba eller inte? Jag är glad att jag har ett "viktigt" jobb. (Hoppas ingen tar illa upp) Men hade jag jobbat på Ica som "förr i världen" hade jag nog haft svårt att komma iväg när jag mår dåligt, där fanns det ju alltid någon annan som kunde göra jobbet lika bra. Det spelade liksom ingen roll om just jag var där.
På mitt jobb vet ganska många och det tycker jag känns bra. Har dessutom en jobbarkompis som håller på med ivf.
Ha en bra start på veckan!

Hej o tack för erat stöd!!
Va, har det varit fotboll??!!

Det är svårt det där med om man ska berätta eller inte. Egentligen vill man ju det, men då kommer förväntningarna från folk. Går jag upp i vikt så lägger jag det direkt på magen och det resulterade i en och annan gratulation, speciellt när jag var nygift för ett par år sen! Inte direkt vad man önskar sig då! "Tack så mycket, men det är bara choklad..." Fast man har lust att bara sopa till vederbörande, beroende på vilket bebis-längtar-humör man är i.
På mitt jobb vet de, eftersom jag skulle få vara ledig en del för alla besök på SU. Jag är personlig assistent och måste ha engagemang och tankeverksamhet på topp nästan hela tiden. DET är inte lätt när man mår dåligt psykiskt!! De är underbara och ställer upp helt, men de vill kanske delta lite mer än jag orkar ge.
Min mamma vet lite grand och ett par nära vänner vet, varav ett par har gjort IVF med två lyckade resultat.

Har ni varit helt överens med era partners om hur mycket ni ska berätta och för vem?
Jag ville inte berätta förut, men då kunde nog min man tänka sig det. Nu när vi har börjat på IVF vill jag berätta för de närmaste, men nu vill han hålla tyst. Men det gör inte så mycket. Vi håller tyst tills båda känner det ok.
Jag fyller snart 36 och folk förstår ändå tror jag!

Hej Pajama! Jag tycker att det har blivit lättare med folk omkring allt eftersom åren gått. Jag är 34 nu och folk tror att antingen kan man inte eller så vill man inte ha barn. Jag har nog aldrig stött på några ofina, plumpa frågor utan folk har varit tysta tills de fått veta och då har de varit förstående. Med min man är jag överens om allt! Alltid! ä'^+9 Det sista är en hälsning från min katt, han klev på tangentbordet...
Ha det!

Hejsan hej!
Min mage ja.. Jo, alltså när man är överstimulerad har det oftast läckt lite vätska ut i buken. Det, bl a, gör att man är svullen och kan må lite illa, lite magkatarr-aktig känsla. jag har varit ganska öm oxå så det har varit lite jobbigt att gå och stå mycket. Sitta och ligga har gått bra. Men nu är det bara bra igen.
Ska ringa SU imorgon. Förra veckan när jag ringde för att planera in FET så sa barnmorskan till mig att jag ska ringa när jag får mens eftersom ägget sätts tillbaks i en menscykel. Bara det att jag har ju inte mens (PCO). Jag kommer att få mens nu efter Äggplock. men inget talar för att jag får igen just nu. Jag vill ju ha tillbaka ett ägg så fort som möjligt.

Våra föräldrar vet + våra resp. närmsta chefer. En av mina närmsta vänner vet sen vet ingen mer. Vi vill ha det så tills vidare. Jag känner att jag skulle få svårt att hantera det hela för jag inbillar mig att "alla" skulle börja ömka och tycka synd om oss och det orkar jag inte med. Det jobbiga är att de börjar "tjata" lite på jobbet om detta och att vi nu byggt hus gör att det inte blir mindra prat om det. skulle bara vilja skrika "HÅLL TYST"

Ah, Ninni, du har oxå katt
Vi har en liten tjej-katt som heter Zelda och blir snart 2 år. Brukar oxå få hjälp av henne med skrivandet ibland