Efterlysning

Ni har ju redan kommit igång här i tråden? Är det för sent att hoppa in? Jag och min sambo har försökt få barn sedan sommaren-05. Efter ett år sökte vi och utredningen visade för få spermier. Vi ställdes i kö i december -06 och hann göra ett privat försök i våras innan vi fick tid genom landstinget nu i höst. Vårt andra IVF/ICSI misslyckades också och vi har inga embryon i frysen. Jag har en kompis i "verkligheten" som också är mitt uppe i provrörskarusellen, annars är på nätet jag söker stöd. "Alla andra" tycks yngla av sig som kaniner, utan problem...

Du får plats du också. Välkommen! Berätta gärna lite mer om dig själv. Stöttning behöver vi alla och här är ett utmaärkt ställe för det!

Lite presentation, då. Jag och min sambo träffades för snart 4 år sedan. Vi bor nära Varberg, men jag pendlar till Göteborg för jobbet (sjukvård) Vi hittade ett hus i höstas som vi snart ska flytta till, så det är rätt gott om "nu blir det väl barn"-pikar. Vi har hunnit med två IVF/ICSI och har i princip fått höra att det är kört med hemmatillverkningen, men hoppet vill inte riktigt slockna ändå.... Är det fler i tråden som har manlig faktor?

I vårt fall ligger det troliga felet hos mig. Jag har/har haft för höga halter av Prolaktin.

Caramellis: Ja, man behöver släppa allt ibland. Pressen kan bli så stor att det knyter sig för det och man glömmer ta hand om sig själv och varandra.
Nirakanna2, du är välkommen! (säger jag som är nybörjare själv!)
Hos oss vet man inte var felet ligger, men det har varit flera saker med mig - som visserligen har visat sig vara ofarligt eller medicineras (högt prolaktin) men jag skulle tro att det är jag som spökar. Min man har de inte hittat något på alls.
Hur tar din sambo det, att det beror på honom?
Tror att det är bra att det troligen beror på mig, eftersom det är jag som mest brinner för ett barn. Gubben skulle nog ha känt sig otillräcklig annars.

Har varit hemma ett par dagar. Ont i kroppen och sover taskigt. Tankarna snurrar. Idag var jag på jobbet ett par timmar. Sedan satt jag och grät med två kollegor och min chef! Tur att man har underbara människor omkring sig... Blev tillsagd att vara hemma resten av veckan...

Hej tjejer!

Det var alltför längesen jag var inne här. Har lite abstinens faktiskt. Men nu har vi flyttat in i vårt nya hus och har städat den gamla lägenheten så nu börjar det lugna ner sig något. Har dock varken fått i gång TV eller internet, vi har byggt hus på landet och Telia-killen har inte varit ute hos oss än och dragit kabel.. lite frustrerande.. även om vi haft fullt upp med annat.

Va´kul med fler "ansikten" i tråden.

Pratade med barnmorskan på Sahlgrenska i torsdags (fick mensen i onsdags) för att planera in ett FET. De har stängt 20/12-7/1. Har fått tid till v 6 att sätta in ett fryst embryo. Ska börja med p-piller den 15/12 för att få mens.. osv...

Hur har ni det? Ska försöka läsa alla inlägg för att uppdatera mig!

kramar

Pajama: Vi fick 11 väldigt fina ägg till frysen! Så läkaren var väldigt positiv trots att vi inte fick sätta in ett "färskt" embryo. Det är ju alltid några % större chans med ett sådant än ett fryst. Man vet inte hur embryot klarar upptining

Pajama: Va´skönt att du inte har Hepatit B. Förstår att det har varit en enorm påfrestning att gå och vänta och tro att man har en sådan sjukdom. Dessutom när man är i IVF-karusellen.

Ninni: Hur är det med dig? Läser att du inte mår särskilt bra just nu. Har ledigheten gjort att du känner dig bättre? hOppas det.

Kram till er alla här! Vi ger aldrig upp!!

Pajama: Jag är inte alltid säker på hur min sambo tar det att det enda kända felet är på hans sida (det kan ju finnas okända fel hos mig, trots utredning) Han pratar sakligt om det och var själv inne på att det låg hos honom under utredningen, men han är mindre benägen att prata med andra om vår barnlöshet. Jag tycker det känns bittert att hans bror inte har några problem, när jag "vet" att min sambo skulle bli en bättre pappa... Vi har barnlösa släktingar på bägge sidor, men vi har tolkat det olika innan vi själva försökte. Sambon har tänkt att man kan leva ett fullgott liv utan barn, för det har hans släktingar gjort, medan jag har sett mina släktingar sakna något. Jag träffar dessutom gamla, barnlösa åldringar varje vecka och får ångest över hur utlämnade de är till välvilliga syskonbarn, grannar etc när inte blodbanden finns i rakt nedstigande led. Oj, vad långt och babbligt det blev...