Efterlysning

Hej!
Känner igen mej...
Får alltför ofta frågan om jag är gravid! Nygift sedan i våras och det har ju inte gjort saken bättre, nu förväntar sig folk att man ska bli gravid när som helst... Men det är ju inte så himla lätt!
Har haft 3 missfall, och hoppas på bäbis snart!!! Har fått nog av denna väntan!!!
Är just nu nere i en riktig svacka... så det är skönt att skriva av sig lite. Men... nu siktar vi på ett riktigt bäbisår 2008, eller hur!!!

Marren: då är det ett fruset ägg du ska få tillbaka? Hade du många fina till frysen? Du har nog skrivit det, men jag har glömt hur det var...
Caramellis: Stackare, tre missfall! Har de kollat varför du får missfall?
Grattis till bröllopet!

Vi har tre katter! De försöker också lämna sina kodade meddelanden ibland - undrar vad det betyder?

Hej hej! Katter är väl mysiga, vi har 3 stycken. Skönt att ha något att lägga sin kärlek på förutom på sambon då förstås

Pajama: Tackar! Jag har fått tagit en massa blodprover som de har analyserat, men inget har visat på något fel. Och jag har blivit grundligt undersökt! Så alltså borde det ju funka fullt ut nån gång. Hoppas det blir snart!!! För jag är så himla trött på det här!
Tufft för dej att gå igenom den här pärsen med ett jobb som kräver sånt fokus. Bra att du har förstående kollegor i allafall.

Jag har berättat för min chef och mina närmsta kollegor om att vi går på utredning pga missfallen, men jag har inte direkt uttalat att det är IVF-behandling. Eftersom det blir en hel del läkarbesök tycker jag det är lika bra att de vet vad det gäller så de slipper undra, men jag har ingen lust att dra det för dem i detalj.

Det är ju liksom lite balansgång det där med hur mycke man ska tala om för andra. Det är skönt att slippa hålla masken när man är lessen, men jag vill inte heller ha de där "tycka synd om-blickarna" och folk som frågar "hur det går" hela tiden. Sedan tycker jag också att det är skillnad på olika folk, hur de frågar. Om de frågar för att de verkligen bryr sig eller om det är av ren nyfikenhet.

Mitt i all deppighet är det skönt att veta att man inte är ensam om problemet! Det bästa vore väl i och för sig om vi alla blev gravida så vi slapp deppa!

Kom igen tjejer! Vi ska fixa det här!!!

Hej Caramellis! Vem är du? Jag är så nyfiken av mig... Så jobbigt du haft det med dina missfall. Välkommen hit! Och jag instämmer:

Vi ska fixa det här!!!!

Hej!
Jag är ganska ny här på FL, som medlem i allafall... Har gluttat runt lite här tidigare, men (varit lite feg) inte loggat in mej förrän för några dagar sen. Tycker det är himla skönt att ha några att dela tankarna med. Jag är 31 och önskar mest av allt en bäbis!!! Nu spelar verkligen inget annat någon roll i livet! Vi har försökt i över 2 år nu. Visst hade jag i bakhuvet att det kan ta tid och inte funkar på en gång, men eftersom det verkar gå så lätt för andra i omgivningen hoppades jag ju att det skulle lösa sig inom ett halvår eller så. Men inte... Tänk om man i allafall visste att inom 5 år kommer man få barn. Då skulle det kännas bättre. Som det är nu så vet man ju faktiskt inte om det nånsin kommer att lyckas. Det är ju det som är så jobbigt. Men, inte tappa hoppet! Vi ska fixa det allihop!!!

Hej igen! Upptäckte att jag hade ju bara läst sista sidan när jag skrev mitt inlägg. Ser ju nu att ni har hållit på o skrivit ett tag o presenterat er tidigare, också poppar jag bara in som ett litet popcorn! Klart du funderade på vem jag var, Ninni! Men jag får väl skylla på att jag är nybörjare här : )

Idag ringde jag SU för att få tidigare besked om mina provsvar, än vad som skulle hinna komma på posten. De hade sagt att jag kunde göra det.
JAG HAR INTE HEPATIT B!!!
Jag har haft den osannolika oturen att få svagt positivt svar på två prov, när det inte har stämt!!! Hon sa att jag har fått gå igenom den här mardrömmen helt i onödan och jag är nästan lika chockad över det här beskedet som över att jag skulle ha det!
Här har man smält tanken och chocken, börjat plåstra om småsår, inte låtit folk dricka ur samma glas (inte ens maken) och avbrutit IVF behandlingen och nu ska man fatta att det inte var nåt!?
Barnmorskan på sjukhuset bokade in en ny spraystart och alla andra tider med mig per telefon och jag kan knappt tro att det är sant! Jag storgrät i pur lättnad en lång stund efter telefonsamtalet, innan jag kunde ringa gubben och berätta!
Imorgon ropar jag jippie, men idag säger jag nog bara PUST!

Ni andra har varit tysta ett tag, ser jag. Är det en sån där vänta-period för er alla nu?

Underbart för dig! Men såklart konstigt att ställa om så där. Så nu ska du på tåget igen?
Ja du har helt rätt; åtminstone har jag en väntaperiod. Är trött och uppstressad. Ont i kroppen. Min chef (och jag) tyckte att jag ska hålla mig hemma ett par dagar för att komma ikapp mej själv. Tänker ta bad och gå i skogen! Hur är det med er andra?

Å va skönt Pajama! Nu kan ni ta nya tag!
Vi tänker ta ett uppehåll nu o ha ett "vanligt liv" några månader. Känns som en lättnad att slippa fokusera, samtidigt som man kan känna att man "förlorar tid". Men vi behöver släppa ett tag. Kommer nog inte att kunna hålla mej från FL under tiden... Har man väl börjat så är det svårt att hålla sig härifrån... : )