Hmmm...vill bara säga att jag är glad att jag hittat till denna tråden. Skönt och läsa om andra som har barn som inte sover!
Har en liten kille på snart två år som tyvärr inte sover särskilt bra...
Men...Första året tyckte jag att man kunde räkna med krångliga nätter, innan rutiner satt sig ordentligt, och utvecklingsfaser gåtts igenom.
Kan tyvärr bli lite ledsen över de som skriver om småttingar på ett par månader som inte sover, ja menar herregud, man kan inte kräva det av så små.
Även om det såklart finns de som sover natten igenom redan då, då är det ju bara att gratulera =).
För de flesta så vänder det ju med sömnen, iallafall efter första året.
Självklart kan man ju ta till sig tips och så för att anlägga en god nattsömn för de små.
Men att köra sömnkurer på en tremånaders bebis, som bara vill va nära mamma/pappa tycker jag är ledsamt.
Passa på att ha dem nära medans de är små, bebistiden går ju så himla snabbt!
Och jag vet vad jag pratar om ang. att sova dåligt, och jag försöker intala mig att det kommer ju att vända tids nog, även om ja går under av sömnbrist snart... Har som tur är en underbar sambo som i den mån han kan (pluggar borta på veckorna, så är själv med två småttingar dygnet runt) Har nog läst alla sömntips som finns tror jag, och tagit till mig de bitar som passat oss. Men skulle aldrig när lillen var runt några mån förväntat mig att få sova hela nätter... Hoppas att jag inte gör någon upprörd med detta inlägg, för självklart finns det bebisar som ALDRIG sover. Men jag tror ju på att de bästa för dem är mycket närhet. Jag förstår inte den stressen att låta barnen lära sig somna själv så fort som det bara går, och helst i eget rum. (funkar det utan problem, så visst, men att träna dem och tvinga dem till att somna själva, i egen säng/rum, är en helt annan sak) Varför bråka med en liten bebis, som uppenbart inte vill sova själv, tids nog lär de sig det med, varför sån brådska?? Har en liten tjej på 3 mån,som mellan 00-06 snuttar mest hela tiden (ammar). Men jag tänker att det kommer ju att vända sen... Och jag tycker att diskussionen ang. sömnmedel till barn är skrämmande! Om barnet ifråga verkligen ALDRIG sover, och mår fysiskt dåligt utav det kan det kanske vara en utväg (en absolut sista utväg)
Tycker tyvärr att föräldrar idag har alldeles för höga krav ang. hur barn skall fungera, de ska helst inte störa ens liv för mycket, utan allt ska flyta på problemfritt... Tyvärr är det ju inte riktigt så...
OBS! Har inte läst alla inlägg i tråden, och alla problem är ju självklart relativa, vill inte trampa någon på tårna med detta inlägg, bara reflektera över att många små bebisar kommer att lära sig sova bättre, tids nog!
Och tips till bättre nattsömn är ju självklart inte fel, för många gånger kan ju små förändringar göra underverk. Men gillar inte när man låter bebisar/barn gråta sig till sömns, bara för att de ska lära sig somna själva... Varför så jobbigt att ligga bredvid en stund tills de somnar?