För oss med barn som inte sover!!!

Jag tror inte att folk i allmänhet förstår hur jobbigt det verkligen är för barnen som har sömnproblem och deras föräldrar.
Innan jag fick barn kunde jag känna en "ENORM" trötthet pga av olika omständigheter, men nu som mamma kan man nästan skratta åt hur man känt förut..
Ibland kan jag känna att jag inte orkar leva längre... om det inte vore just för mina fina barn. Men just att va sååå trött sååå trött.. Och barnen är gnälliga och hyper för att DE är trötta.. Suck!
Men det är ju bara att bita ihop! Eller hur!?!

Har en flicka på snart 4 år som sedan födslen haft väldigt grava sömnstörningar. Vi började med Theralen till henne då hon var ett år. Hon hade 14 droppar men det hjälpte inte längre, så nu har hon maxdos Melatonin i kombination med Theralen. Det fungerar jättebra och hela familjen får sova och mår bra.
"Är man inte i det så kan man inte förstå det!!!"
Kram till alla kämpande trötta föräldrar!!!

Theo sov jätte bra i natt: 

Jag förstår mycket väl vad det innebär att aldrig få sova mer än MAX 2 timmar i streck. Är så j-a trött ska gudarna veta.

Och jag menar inte att man bara ska bita ihop, men att klaga över bebisar på några månader tycker jag man kan lugna sig med...
För oftast blir det ju bättre med tiden, och visst kan man kan ta till sig sömnråd som säkerligen kan hjälpa.

Men...Tror att det sunda förnuftet är det bästa. Försöka läsa av vad MITT barn vill. Alla barn är olika. Vissa trivs jättebra med att samsova, vissa inte. Vissa somnar själv, andra behöver hjälp. Det märker man ju. Men folk som skriver om sina bebisar som bara skriker vid läggdags, bara kan somna vid bröstet etc. och behöver tips om hur de ska få dem att somna själva, på eget rum, tycker jag är ledsamt att läsa om. De skriker inte för att de trotsar i den åldern, de skriker för att de vill upp, gungas till sömns, ammas till sömns, whatever. Och då tycker jag man ska tillgodose de behoven. Förstår verkligen inte stressen med eget rum och somna själv när det gäller små barn. Och särskilt inte när man har barn som vaknar stup i kvarten hela nätterna, då är det väl mycket smidigare att ha barnet i samma rum?? Om man ändå blir väckt, och det uppenbarligen inte fungerar med sömnen efter några veckor i eget rum, då kanske man ska ha barnet hos sig istället, så slipper man springa hela nätterna, och kanske blir även barnet lugnare av att ha mamma/pappa i samma rum.

#Funkar inte eget rum, flytta in barnets säng bredvid er, så slipper ni iallafall springa upp vid varje pip!

#Vill barnet somna i famnen/vagnen/vid bröstet, så låt det göra det, istället för att bråka på annat vis, som kanske tar längre tid, tids nog så kommer barnet säkert vilja somna i sin säng!

#om ni tycker det är trångt att samsova, men barnet sover bättre med er, men inte ni, köp en extra sängmadrass, så har ni stor plats att trängas på!

# Jag har märkt att lillen oftast är törstig när han vaknar på natten, så en nappflaska med vatten kan många gånger fungera istället för välling...

#lyssna till ert hjärta, vad känns bäst för er? jag ångrar att ja tog åt mig för mycket råd av alla första året, att ja inte såg helt till min bebis behov, utan mer hur det skulle vara enl. normen....

mamamekko: reagerar mest på sista meningen. "...mer hur det skulle vara enl. normen". vad är normen? normen ändras från barn till barn precis som du säger. jag lyssnar inte på råd utan försöker alltid se efter dotterns behov, de gånger jag faktiskt fattar vad hon vill. tycker att det ändras ofta hur hon vill somna samt hur hon sover. då försöker jag go with the flow ingen mening att försöka styra henne ju. i övrigt kan jag tycka att man ska få klaga av sig lite även om det hör till åldern att barnet sover dåligt eller om man vill få barnet att sluta amma sig till sömns. jag har en dotter som gjorde så ett tag och då tog det lite drygt 1 timme för henne att somna. som tur är så la hon av med denna vana själv men jag kan förstå att vissa mammor tröttnar på en sådan nattning varje kväll. man blir så låst och kan inte få avlösning. däremot så ska det ju inte vara lätt att ha småbarn eller barn överhuvudtaget *med glimten i ögat*

Nä, jag tycker bara att alla råd ang. barns sömn kan vara stressframkallande, snarare än till hjälp ibland... Nu har jag gått efter mitt hjärta största delen, även om jag någon gång fallit dit efter någons goda råd... Och de gånger jag gjort det har det bara känts jobbigt och fel. Både för mig och för lillkillen.

Det jag menar är inte att jag tror att ni andra inte gör det, självklart försöker de flesta föräldrar läsa av sina barn, men jag vet att det även finns dom som går efter "boken" om hur barn ska utvecklas...

Och självklart ska man få klaga att man är trött, för det är man när man aldrig får sova ordentligt! Men kan tycka att en tvåmånaders bebis som krånglar, är något man får räkna med...

Jag tror inte att nån på den här tråden har klagat över nån 2 månaders bebis.

Ja detta med sömn o sömnproblem o huruvida det är "legitimt" att kalla det för problem är en KÄNSLIG fråga! Mycket just för att trötta o söndertrasade föräldrar, som aldrig får sova men som dagtid ändå ska kunna sköta ruljansen kring hem, barn o kanske jobb, är väldigt KÄNSLIGA!

Ska inte tillägga mycket mer...inte mer än att många sunda åsikter blandas i denna tråd med en enorm spännvidd mellan större o mindre "problem" - beroende på vem man frågar! För de allra flesta löser sig sömnproblemen ganska snart (vad som nu är snart när man redan är så trött att man knappt står upp o när ens barn kanske mest skriker sig igenom tillvaron i livet pga av övertrötthet). De flesta vet ju att de första månaderna i ett barns liv är lite "röriga", utan ngn direkt rim o reson på när o hur de ska/vill sova. Alla testar o finner vi olika "metoder" som funkar mer eller mindre bra o på ngt sätt hankar man sig fram. Själv undrar jag fortfarande när det ska bli "BRA", så att vår dotter kan sova någorlunda ok UTAN hjälp av "sovmedicin" - men just nu vet jag att Theralen'et är o har varit vår enda räddning för att överleva! Dagtid ska man finnas där till 100 % för två ett-åringar o en tre-åring o med en sömnbrist utan dess like o nästan noll möjlighet att ta ifatt sömnen så har vi - främst jag - varit på väg in i väggen ett par gånger. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att man skulle kunna bli "utbränd" pga av sina barn (här kan väl ngn ha invändningar...det är ju inte barnen som bränner ut, utan att jag/vi inte fixar att nästan aldrig få sova...)! Jag önskar inget hellre än att få någorlunda ordning på detta - o då menar jag inte att jag förväntar mig att få sova HELA nätter, men åtminstone mer än ett par tim i stöten. Nu, med Theralen, snittar jag ca 5 tim sömn per natt o det är fantastiskt! Likaså har vi fått en betydligt mer harmonisk dotter dagtid som nu orkar göra annat än bara gråta, gnälla, gråta, gnälla dagarna i ända. Nu orkar hon även upptäcka allt spännande som finns o sker runt om henne! Men inte vill jag ge Theralen för jämnan...så måtte vi nå fram till ngn annan lösning snart...

Nu ska jag VERKLIGEN dyka i säng! Inatt får jag skylla mig själv om det inte blir mkt sömn, för just nu sover faktiskt mina små troll! Imorgon ska de två yngsta sova borta hos moster o morbror o jag o maken ser fram emot en HEL natts sömn, vilket vi inte haft på drygt ett år (1,5 år om man därtill lägger sömnlösa nätter som höggravid, men det räknas ju inte...)!

Sweet dreams!