För oss med barn som inte sover!!!

Känner (igen) flera par som har barn som typ sovit hela natten ända från början. Dessa par festar och "ränner" på krogen en hel del. Undrar så hur det kan komma sig att deras barn sover så bra?! Kan de känna sig tryggare än mina barn?
Nån mer som reflekterat över detta?
Bryr vi oss "för mycket"? = kommer så fort barnet gnyr det minsta
Dessa andra kan jag tänka mig har låtit sina små ligga och gny i sin ensamhet, men blir inte barnet otryggt då?

Har glidit runt lite i ap trådar å sömntrådar å läst å blir väl ganska snart övertygad i att det lätt blir kategoriserat på FL när det ju faktiskt handlar om små individer. Jag tror att vissa barn verkligen blir misshandlade av 5MM å andra klarar den perfekt. Ett vinnande sömnkoncept för ett barn kanske inte alls funkar på ett annat. Vissa barn kan samsova m ett spädbarn men andra inte osv osv. Vissa barn blir trygga individer med stort civilkurage trots att se sover i egna sängar andra blir osäkra å känsliga även om de samsover hela barndomen.

Sömntipsen i den här tråden och de man får på BVC och av den vänliga omvärlden MÅSTE man "översätta" till sin egen situation.

I AP trådarna finns det fullt av osäkra föräldrar som har det ena efter det andra traumat bakom sig och som till varje pris vill skydda sina barn att uppleva samma sak. Dessvärre finns det ett gäng av dem gärna projicerar sin ångest över föräldraskapet på andra föräldrar.
LYSSNA PÅ BARNET: Ngt som många ap föräldrar lovordar och som jag tror att alla håller med om är att vi måste lyssna på barnet. Varför sover inte mitt barn? Rådfråga på bvc, finns det bakomliggande medicinskla orsaker? Hur låter det ledsna barnet. Kommunicerar jag med barnet? Ett spädbarn som ammar behöver ju (så vitt jag vet) amma oftare och oftare ju äldre det är för att de ska få i sig tillräckligt. Så för att jag ska få sova så mycket som möjligt väljer jag att samsova m min bebis så länge jag helammar å så länge amningen är den största delen av födan ( i mitt fall fram till ca 8 månader).
Visst kan det vara tortyr med sömnbrist även den första spädbarnstiden. Fast jag tycker att man MÅSTE vara JÄTTE försiktig med att försöka manipulera med små spädbarnssömn för att jag tror (OBS JAG tror...) att DET KAN SÄTTA IGÅNG ETT STÖRT SÖMNMÖNSTER.
Om man sen får för lite sömn så kan man försöka lösa det utifrån barnets behov. Typ: sova när barnet sover (även på dagen) samsova med bebisen för att slippa resa sig å helt vakna till vid amningen, försöka hitta en ställning att sova med bebisen ovanpå sig. (jag hittade ett läge med massor av kuddar under mig å Hjalle låg på min mage). Ställa spjälsängen med en sida bortmonterad mot vuxen sängen så har man barnet riktigt nära. Låta pappan ta barnet under en vaken period å då sova barnfritt ett par timmar. Om man under en tid fått så mycket sömnbrist att man påverkats mycket av den kan man behöva prioritera sömnen framför allt. Strunta i tv'ätt, be om hjälp m städning...
Sorry lämnar nu för en bebis som vakna

Inga mardrömmar, bara en vana från då han bor hos sin mamma...
Hon försöker ta tag i det nu ockå.
Jag och sambon har kämpat i ca 2 år.

Rätt ironiskt av mamman att skapa ett beteende hon sedan försöker förändra.
När barnet var 7 1/2 var det ju helt okej för henne.
*fnys*

Hos oss var det okej året runt barnets mammas och min sambos separation, men det var ett tag sedan nu.

Det går nog inte att hitta föräldrar som är mer engagerade och pålästa som inom AP. Ditt påstående om projicering kan appliceras på alla föräldratyper och inte enbart påAP-föräldrar som du vill få det till att framstå som. Det är oerhört sunt att analysera och reflektera över sin egen barndom för att hitta ett förhållningssätt där barnens utveckling kan frodas optimalt utan negativ eller destruktiv påverkan.

Vårt föräldraskap är inte renodlat AP, vi influeras av olika förhållningssätt och AP är ett av dem.

Amerikanska psykologer avråder från cry-it-out metoder:
www.hno.harvard.edu/gazette/1998/04.09/ChildrenNeedTou.html

Håller med Röding till hundra procent i ovan inlägg. Få är så pålästa som AP föräldrar. Jag håller även med om ovanstående att man bör undvika att ignorera ett barns gråt. Det går ju inte! Det är även smart att relatera sitt eget föräldraskap mot sin barndom. Hur som helst ska man inte kategorisera och döma ut personer utifrån uttalanden här på FL. Utan istället suga åt sig av de erfarenheter andra bjuder på. Tror dock att det är viktigt att man hittar ngn irl att bolla sina bekymmer om sömn eller barndomstrauman med och inte projicera aggressioner mot andra i ett så onyanserat forum som detta. Jag tror att man i de flesta fall kan bolla sina tankar med BVC om man har förtroende för sin syrra i annat fall kanske sin mamma eller vän man tycker verka vettig.

Jag tycker att FL är en ypperlig plats att söka andras syn på problem och kanske i samma stund informera andra föräldrar om sånt jag vill lära ut, tips, råd å ge stöd i svåra stunder. Men om jag vill påverka andra till ngt särskilt så skulle jag definitivt inte vara så aggressiv i min framtoning som så många lätt blir när det handlar om sömn å amning. Ta det lugnt Röding... Du har en massa poäng i dina uttalanden men du får se upp m din attityd.

nej..det här är jobbigt,har även börjat jobba efter mammaledigheten,jobbar inom vården så i onsdag jobbade jag till 22,kom i säng ca 23,sen vaknade barnen en gång i timmen,klockan ringde 05:20 för jag börjar 06:45 på morgonen...så dom 6timmar och 20minutrarna i sängen sprang jag ut och in till barnen en gång i timmen...Finns det nå´n metod som hjälper ite större barn??????????????

Magsjukan verkar borta nu . Hjalmar hade morgon först halv åtta!!! Befinner mig i himmelriket. Har orkat vara den där kreativa mamman som tar fram målarfärg å papper till min ettåetthalftåring!!! Finafina målningar *gullegubben*

Hur gamla e dina barn? Jag ramsade enligt SHN kuren med Hjalmar snart 20 månader. Han sov dock på rygg å jag gungade hade höfter med min ena hand i kurens startskede (samtidigt ramsade jag "natti, natti sov så gott" melodiskt och vaggande)
återkommer ...

natten till igår var katastrofal.
så vi ringde till barnmedecin.
och det visade sig att rasmus var illröd i bägge sina öron.
var på väg att bli hans femte öroninfl sen okt.
så förhoppningsvis ska vi kunna genom föra hans op på tisdag. då han ska få rör.
hoppas att pencellinet har gjort sitt.

vi hoppas att våra nätter blir bättre  efter det.

inatt var han vaken 01-02, aen vi 02 började hans syster. sen vid 03 var han orolig igen.
somnade snabbt om men vid 05 var det dags igen.
som att jag vart igång hela nanten så gick maken upp 05.15 och jag fick sova till 06.
för då skulle han åk atill jobbet.

kollar in lite, har varit lite frånvarande för vi är sjuka igen. andréa ligger däckad i körtelfeber - är jättedålig stackarn. Har haft över 40 graders feber sedan i måndags.. så nu får hon vakna hur mkt hon vill på natten själv ligger jag i jordens influensa för 4.e gången sedan i julas.. fattar inte vad det är för fel på mig men det är verkligen ingen höjdare att ta hand om sjuka barn när man knappt kan resa på sig själv.

jag hoppas du inte menade det så elakt som det låter ditt inlägg, att jag är överkänslig pga förkylningen.. gud vad jag skulle vara nöjd om min 8-åring vaknade bara 5 gånger per natt!