För oss med barn som inte sover!!!

Fusion- Vi har i peroder också haft en skrikig och missnöjd unge...säkert inte lika mycket som er bebis kanske men jag vet att det är sjukt jobbigt att ALDRIG få sitta ner och bara få rå om sig själv och kanske dricka en kopp kaffe i 5 minuter. Precis innan jul blev sonen förkyld och jag vet inte om det sammanföll med en utvecklingsfas men det var så illa att jag ringde hem min sambo från jobbetvar tvungen att gå ut och gå en sväng. Detta gnäll gnäll och missnöjdhet så fort man ens la ifrån sig bebisen för att gå på toa kan ju göra vem som helst knasig. Nu är han som genom ett trollslag världens gladaste och skrattigaste unge på dagarna. Vi fick låna en lära gå stol och den far han runt i som en galning och skrattar. Ett tips-skaffa en sådan om ni inte har en! Vår son är också mycket bestämd och vill så mycket så nu kan han förflytta sig precis dit han vill och är jättenöjd!!!

Applemum: Grattis till din Hjalmar på namnsdagen i efterskott

Nu har iof vårt problem med dotterns nattvak gått över men det höll i sig i 3½ år.
Filippa var vaken mellan ca 01-03 varje natt och sen vaknade hon för dagen vid 04,30-05 och körde järnet till 12,00 då hon sov ca 1 timme middag sen var det järnet igen mellan 13-19.30-20.00. Det spelade ingen roll för hur vi än försökte rucka tider hitan och ditan så var det så hon bestämde sig för att köra. Hon mådde bra och var inte påverkad, klarade av dagis fint och åt och växte som hon skulle. Däremot så fick jag för mig när hon var i 2 års åldern att hon var typ överaktiv och hade ett medicinskt problem så vi gick på utredningar korsan och tvärsan men icke sa nicke ...hon är fullt frisk men bara levnadsglad fick vi till svar, tilläggas skall väl att hon var aldrig tvär och arg utan bara en gladskit så att säga. Vår personliga räddning kom i att vi fick Tavegyl utskrivet som vi gav Filippa på kvällen innan hon somnade vilket gjorde att när hon väl vaknade vid 01 så var hon så dåsig att hon somna om efter 30 min ungefär och sov till 5 tiden. Tavegyl gav vi Filippa till och från i ca 1 års tid men när hon var lite mer än 3 år så provade vi igen i lite över 1 veckas tid utan tavegyl och tack o lov för att det framåt sommarn började ge med sig med sömnen så från hon var ca 3½ år sover hon 19,30-20,00-05,30 ungefär. Det spelar ingen roll med att vi håller henne vaken längre på kvällarna hon vaknar ändå vid 5.30 men resultatet blir att hon blir grinigare och mer ohållbar på dagarna på dagis så hon får sova 19,30-05,30 och ca 20-30 min vila på dagen.
Maken och jag gick omlott fram tills hon var 3½ år, eftersom hon var vaken halva nätterna var det ingen som ville vara barnvakt på nätterna så jag gick o la mig i 3 års tid vid niotiden och maken som är egen företagare bla jobbade på kvällarna till sent tog dottern mellan 01-03 sen tog jag dottern igen från 4 tiden fram tills vi lämnade på dagis.
Helt galet att man överlever en sådan pärs. Vår barnläkare sa vid ett tillfälle - ni är duktiga som står ut! Vi blev helt paffa och sa tillvarann - som om man har något val liksom.
Hur som helst detta har i alla fall fått mig att inte vilja ha fler barn, visst vi kanske får en knodd som sover hela nätterna och äter varannan timme men vi kanske också får en härligt glad och pigg Filippa igen som skall ammas varannan timme och vara vaken hela nättern, nej tack det är inte snällt mot Filippa eller oss igen (maken har 2 barn sedan tidigare).
Oj detta blev ett långt inlägg, hoppas du orkar läsa igenom allt pladder.
Lycka till och du, försök att lämna bort ert barn ett par timmar så ni får rå om er själva eller sova lite.
KRam

Burmakatten:
Jo visst är det jobbigt att som du säger inte ens få hinna slänga i sig en kopp kaffe i lugn och ro eller bara få duscha utan att behöva stressa ut igen med halva huvudet fullt av schampo..
Vi har 2 stycken gåstolar en på övervåningen och en där nere , tyvärr är han lite för liten för dom än han kommer ingenstans, han kan sitta och trycka på knappar ett tag men efter 5 minuter är det inget roligt längre..

GuppyGuppy:
Han har ju haft konstaterat kolik men det har ju gått över , visst han kan ju ha ont i magen fortfarande av nått annat men han är ju lugn så fort man bär honom eller åker i bilen skulle han ha ont skulle det ju även vara då med isf..ska prova med lite druvsocker och se vad han tycker..Jo vi sover i skift jag sitter oftast uppe nätterna sen tar sambon över så jag sover ett tag , sen under dagen får hon sova när hon vill i den mån av att jag är hemma..Han kan allt sova på våran mage vi provade det inatt men det går inga längre stunder innan han blir fullständigt otålig och sätter igång med sitt skrik och gnäll..

Fusion,
ett tips är att ta konstakt med privat barnläkare. Det gjorde vi när bvc ignorerade våran oro. Om man söker på eniro finns det tom omdömmen på vissa läkare om man har tur!

Ett tips är annars att skaffa många lekstationer, tex en hoppgunga, gåstol som någon annan tipsade, och en babybjörn att bära omkring honom på samtidigt som man fixar hemmma.

*lägger "gladeligen" till mig i listan och är glad att hitta fler som LIDER av somn brist*

*kryper ner på soffan och vilar medans sonen sover ute i vagnen*

Man kanske skulle söka upp en privat barnläkare , dom tar sig väl mer tid med ett barn hoppas jag..Det kan ju faktiskt vara så att han har nått medicinskt vi vet ju inte eftersom ingen har rett ut något fast vi har tjatat och tjatat, det andra tipset har vi allt redan det blir ju så att man söker efter varje halmstrå och handlar hem saker och hoppas att det ska bli bättre..

Fusion-Hmm ja då förstår jag, hoppas att han fattar snart hur man gör då och att han gillar dom . Vår son har älskat gåstolen sen han var 5 månader.

Er situation låter skitjobbig...har inga tips tyvärr...det är ju liten tröst att säga att det går över för det är ju vansinnigt jobbigt när man är mitt uppe i det.

jo det är bara att vänta och hoppas det går fort..
Att han sover dåligt om nätterna är nått vi har börjat acceptera ihopp om att det ska bli bra snart , men det han håller på sen hela dagarna är ju mer jobbigt en att vi inte får sova..

Ja så var det för oss innan jul...ingen sömn på nätterna och konstant gnäll på dagarna...man blir knäckt. Jag räknade ner dagarna till jul då jag visste att vi skulle få avlastning. Det är så konstigt hur fort man glömmer, jag minns att jag tänkte...är det så här det ska vara vill jag inte vara med. Jag grät på kvällarna när han sov för jag tyckte mitt liv var förstört. Men man pallar ju...vete fn var man får kraften ifrån. Man älskar ju de små liven så mycket att det liksom bara finns inget val..