Blodgivare? varför? varför inte?

jag lämnar blod, känns bra att göra det att kunna rädda någon annans liv

Är väldigt spruträdd, men har aldrig lämnat blod så vet inte om jag skulle tycka de var obehagligt (senast jag skulel få spruta, vid 18års ålder fick mamma dra in mej medans jag skrek och grät)

Har tänkt på de massa gånger. Men oftast har jag piercat mej såpass "nyligen" att jag inte får ge.

Jag är superrädd för nålar och stick, blev dok bättre efter förlossningen och övervägde att lämna. Följde med en kompis för att kolla in miljön och pratade då med en sköterska och fick veta att jag hade öfr högt HB... Kan man ha FÖR högt för att lämna??

Jag ger inte blod eller plasma pga att jag inte får, jag väger för lite (under 50 kg). Jag tycker att alla som kan borde lämna blod. Är man sprut- och nålrädd så är det ju gratis beteendeterapi för att successivt vänja sig vid att injektioner inte är farliga!

Fast är man RÄDD så är nog inte det tillräckligt med terapi!

Mollie skrev 2008-01-28 01:23:31 följande:

Har man svår fobi behöver man nog en terapeut som hjälper till och stöttar, men är man måttligt rädd så brukar det funka!

precis!

inte har det hjälp mig att jag hade järmbrist å fick ta väldigt mycket blodprover i tonåren, inte heller under graviditeten, eller senast för 2 veckor sedan.

är man rädd så är man. jag får panik! kan inte andas, svimfärdig varenda gång!

tror inte på sprutterapi-ju mer sprutor ju lättare är det. jag ser det som tvärtom.

Allt är ju relativt för var och varje person... 

Förstår exakt hur du tänker och har det!

Jag skulle jättegärna ge blod, men jag kan inte! Jag har crohn's och behöver det lilla blod jag har . Blir helt snurrig efter vanliga blodprov, och hade blodbrist senast förra året.

Om jag någonsin blir tillräckligt frisk så kommer jag att ge blod!

Jag får inte heller lämna, har astma, jag gick dit glad i hågen när jag fyllde 18 å drack jos å hade met tills de insåg att jag inte fick lämna, hade ingen aning om att det var så, blev asbesviken!