Aprilmammor 2005 [tråd 12]

Godkväll. Det har varit full rulle här idag med kompisar till barnen hela eftermiddagen (snowracer ute i backen och fika där också) och kompis till mig på kvällen. Bjöd förstås på våfflor.

Jas: Vår C4:a är det bra tryck i, men det är ju en diesel och då blir det lite mer ändå. Vet inte hur det är med bensinmotorer. Vi hade 2.0 på vår C5:a och den var helt okej, men inte något överdrivet drag.

NK: Kramar om. Temperament känner jag till - har också ett fruktansvärt. Ibland är det bara så skönt att få bli riktigt arg.

Helene: är du inte lite sugen då? Eller tar det bara emot när du tänker på en till?

Kikar in en snabbis. Förfärar mig över barnfamiljen på Rent hus nu, som inte ens har en hel säng till sina barn.

Tinna: det var jätteskoj idag Axel frågade när vi skulle leka med Jakob nästa gång. Stackars E. Hoppas det blir bättre med örat nu. Ni får kolla upp det vidare.

Bessie: Vad smart med telefonnummer. Det ska jag pröva.

Jojja: hua. Hoppas det blir bättre snart.

Helene: Säger som Bessie: Ta bröllopet först och njut av det. Sedan kan det kanske kännas annorlunda.

Näpp, tillbaka till TV:n för att förfäras...

GRATTIS CHAZMINE

Hejsan hoppsan. Har varit i Linköping hela dagen och shoppat. Har köpt två nya sängbord, som passar in bättre med vårt nya sovrum. Sedan lyckades ju Elsas overall gå sönder igår och jag kan inte laga den. Så det blev till att panikköpa något som hon kan ha ute nu när det är snö. Det fanns inte mycket kan jag ju säga. Det blev i alla fall ett par fodrade blå galonbyxor från Fix i stl 110. Hon borde kunna ha dem nästa höst också. De var förstås stora nu, men hon kan ha dem i alla fall. Till det köpte jag ett fleeceunderställ, så att hon kan ha det nu när det är minusgrader ute också.

Tinna: Stackars lilla örat Hoppas det blir bra med penicillinet nu i alla fall.

Angående söta små prinsessor: Håller med Tinna, det kunde inte vara mindre prinsessa hos Elsa. Trots det är rosa hennes favoritfärg. Idag på leksaksaffären så höll jag upp en massa prinsessklänningar mot henne och frågade mycket ledande om hon inte ville ha en sådan. Hon knuffade undan klänningen och sade att den var FUL. Hon och Axel fick välja varsin sak i affären för en hundralapp. Elsa valde en motorcykel. Axel valde en buss.
 
Helene: Fy vad otäckt med blödningar.

Bjuder alla på nybakade bullar.

Godkväll. Maken jobbar dygn och jag sitter och slöar med en bok. Har precis läst ut en underbar bok och känner inte riktigt för något annat, men, men.

Dink: kram. Hoppas morgondagen inte blir pissig.

Systeryster: Låter som en härlig dag

NK: usch, inte roligt när allt blir till en fight Men jag skulle nog ändå välja bråken. Just mat kan vara väldigt känsligt. Jag skulle nog låta honom slippa äta och gå från bordet. Sedan får han äta nästa gång det är mat. Säger också som Helene: Bekräfta honom. HJälp honom också att sätta ord på sina känslor. Det är ju helt troligt något helt annat han trotsar om och inte just det att han inte vill äta mat. Ge honom orden, om han inte kan uttrycka det själv. Visa vad ni tycker är okej. Tydliga gränser som han inte kan tänja på. Att spotta mat på golvet är inte okej. Konsekvensen är att han inte får någon mat att spotta på golvet. Förstår att det skulle vara skönt att "adoptera" bort till mormor och morfar, men tror samtidigt att det kan bli ännu värre när han kommer tillbaka. Att bli bortlämnad är nog inte direkt det han vill heller. Försök bara att få honom att själv förstå varför han gör på ett visst sätt. Vill han inte äta för att han faktiskt är mätt, eller vill han inte äta för att han vet att det irriterar dig.

Godmorgon. Vår morgon här har varit chockartad. Axel kom in till mig inatt och gosade lite. Vid fyratiden hörde jag DUNS - SKRIK och Axel har, hör och häpna, ramlat ur sängen. Han skrek och grät ganska mycket, men jag tröstade och vi somnade om. Vid sextiden vaknar jag till och tittar på honom, och mig och sängen. Det är BLOD precis överallt. Hela Axels mun och haka är fulla med blod. Både torkat och färskt. Sängen är helt nerblodad och det är blod på golvet. Vid närmre syning så ser jag att hela Axels underläpp är sprucken. Först ser det ut som om den är helt uppfläkt och har delat på sig, så jag ringer i panik till maken, som förstås ligger och sover på jobbet. Jag gråter, medan Axel ligger och trycker en handduk mot munnen. Jag har i alla fall vett nog att gå ut ur rummet och inte visa honom hur upprörd jag är.

I alla fall lovade maken att komma så fort morgonpasset kommit och löst av och jag sansar mig och försöker tvätta rent så gott det går. Det visar sig, förstås, att jacket inte är så djupt som jag trodde, även om det är djupt nog. Läppen är dubbelt så stor och det saknas en liten bit av läppen mitt på underläppen. Maken (som påstår sig kunna sina saker ) säger att det finns inget att sy ihop och att det kommer att läka av sig självt.

Jag blev helt chockad när jag vaknade och såg allt blodet. Och snacka om att få dåligt samvete. Jag hade inte ens brytt mig om att tända lampan då när det hände utan bara tröstat och fått honom att somna om. Känner mig riktigt usel

Hejsan. Sitter och förbereder en lektion till på måndag. Förbannar mig själv nu för att jag gick hem tidigare förra torsdagen med tanken att jag skulle göra det jag borde på påsklovet istället. Men, men.

Axel mår bra nu. Läppen är fortfarande svullen och han har en ful sårskorpa. Men han säger själv att det inte gör ont (fast han hajar till om man kommer emot vid tandborstning och så).

Är väldigt stolt över mig själv som lyckades få intorkat blod på vita lakan att försvinna utan minsta lilla spår. Lakanen är kritvita igen Det trodde jag inte.

Bessie: men herregud. Vem vill ha ett sådant barnkalas??? Det låter väldigt jobbigt. Men skoj i alla fall.

Tinna: Så duktig han är

Dink: Förstår att ni har mycket att diskutera angående flytt. Men jobb och drömhus slår faktiskt ganska så högt tycker jag. Och Värmano ligger inte så långt bort.

Godmorgon. Har ni ställt fram klockan idag?

Jojja: Jag har en spray som heter TaBort som jag sprutade på alla fläckarna. Sedan drog det några minuter innan jag lade in det i maskinen i 60 grader. Det fanns inte minsta tillstymmelse till fläck efter det Känner mig glad.

Älskar dig : Jo, Elsa har alltid varit gosig och noga med att uttrycka hur mycket hon älskar oss alla. Hon började med det redan när hon var bara runt ett år, så jag tror inte att det bara är en period. Hon bara är sådan helt enkelt. Alltid väldigt kärvänlig Fröknarna på dagis tycker ju att det är hur charmigt som helst när hon slänger sig i famnen på dem och säger att hon älskar dem. "Min vän Ann-Christin, jag äääälskar dig." Hon är lik mig. Jag var precis likadan när jag var liten. Älskade hela världen

Sedan är Elsa otroligt tacksam för allting också. Häromdagen var vi på Toys R Us och gick omkring och kollade på olika saker. Jag frågade henne vad hon önskade sig i födelsedagspresent och hon gick och valde och valde. Så fick hon syn på rosa docksulky. "Den vill jag ha," sade hon. "Ja, svarade jag, det kanske passar att du önskar dig den av farmor. Det kan du göra." "Oh tack mamma, sade Elsa då. Tack för att jag får önska mig den, snälla, snälla mamma." Eh, jovistt, varsågod...

Jaha, då var det här påsklovet över och man är tillbaka till "ekorrhjulet". Axel grät när vi skulle åka till dagis i morse. Han vill att jag ska sluta jobba och bara vara hemma och hitta på saker med dem. Jag sade på dagis att han kunde få ringa till mig om det blev jobbigt, men han har inte ringt, så jag antar att allt går bra, bara han kom igång med "dagissysslor" igen. Nu går de bara torsdag och fredag den här veckan också. Imorgon har jag lovat att han ska få följa med mig till jobbet (har bara en lektion) och det ser han fram emot jättemycket.

Tinna: Precis så var mina barn klädda idag också. Med skillnaden att de hade tunna byxor och sedan överdragsbyxor istället.

Helene: Gumman, det här ska vara något roligt att se fram emot, inte något stressmoment. Det är NI som väljer ert namn. Tycker faktiskt att din sambo ska säga till sina föräldrar på skarpen. De har inget som helst med ert namn att göra. Vill ni heter Lövendal (som är ett jättefint namn) så ska ni göra det. 

Bessie: stackars liten Hoppas det blir en lindrig variant. Axel hade vattkoppor när han var 1½ och det märktes knappt på honom, förutom att han hade prickar precis, precis överallt. 

 

Hejsan. I måndags när jag åkte hem från jobbet ringde A. och bad mig skynda mig. Han låg och kräktes - maginfluensa Trodde att jag skulle klara mig (positive thinking) men vid tiotiden på kvällen var det min tur. När Axel vaknade vid tolv och sade att han hade ont i magen kunde jag inte röra mig. Jag ropade på A. som turligt nog mådde bättre, så han kunde ta hand om Axel. Igår låg vi allihop och blev sakta med säkert bättre. Idag är vi alla hur pigga som helst och jag ska åka till Linköping om en stund och köpa en studsmatta till Elsa

Elsa har inte varit sjuk. Men å andra sidan kan det vara hon som har smittat oss. Hon kräktes natten till söndagen, men jag trodde att det bara var vanlig förkylningskräka (hon kräks jättelätt när hon blir lite slemmig i halsen). Nu tror vi i alla fall att det var maginfluensa på henne också.

A N: Fy vad otäckt. Förstår att du inte vill ha spiral mer.

Helene: Skönt att ni står på samma sida i namnfrågan. Och Löfvendal är jättefint. Angående svårstavade namn som man jämt måste stava till så har ju jag fått det när jag gifte mig. Från Jonsson till Ydringer. "Vad?" frågar jämt folk när man säger det. "Y som i Yngve D som i David..." jag har blivit jättebra på att bokstavera. Sedan kommer man till var man bor. I Årteflod. "Vad?" blir frågan igen. I Å*R*T*F*L*O*D. Det var mycket lättare när jag bodde i Vimmerby och hette Jonsson

Nu har jag deklarerat på nätet också. Skönt att ha det gjort. Blir en rejäl slant tillbaka här också. Skoj.