~~~***~~~35+ Kajsans Kompisar~~~***~~~

Nädå, ingen bäbis ännu.
Däremot fortsatt sjukt. Isak vaknade nu imorse klockan fyra... med 39,3 i feber. Fjärde dagen med feber nu. J ville vara generös, klev upp med honom, men de bråkar bara när J är uppe om morgnarna. Hans sedvanlioga tålamod är som bortblåst om morgnarna och han väljer verkligen INTE sina krig, utan tar konflikt om allting och ska "markera" mot allting han nortmalt tillåter. Dessutom är han ironisk, vilket inte Isak förstår, så blir Isak trotsig när J pratar "tvärtemot-sprråk". Så onödigt.
När klockan är halvfem och man inser att ungen inte kommer att kunna sova, varför ska man ta konflikter om vilka leksaker han får och inte får leka med? Isak ville se på Totte, men J var sur över att gå upp och sa "nej, det blir ingen TV, det är mitt i natten."
Störtgråt och J bara låg på soffan och ignorerade honom när han kinkade och grinade. Inte kan jag sova då. Det blir ju ingen vila alls. Jag går upp och gör som jag vet att man inte ska: Ifrågasätter hans beslut om ingen TV, satte på Totte och ifrågasatte öppet hans beslut inför Isak och skickade J i säng "eftersom han ändå inte gör någon nytta"...
Gosiga jag, eller hur? Usch, det är inte snällt. Men jag blir så less på att det alltid är så om morgnarna. Han fixar inte att hålla Isak på gott humör då. Han bara lägger sig och läser. Vad är det?

Hade jättestarka känningar igårkväll, trodde att det satte igång igår, men det la sig igen. Men det har varit mycket känningar inatt.
Det är nog inte långt kvar nu (Idag är det BF+4 enligt UL)
Jag tycker att det är svårt att veta när man ska ringa ner pappa, särskilt nu, när vi inte kan ha dagis som barnpassning. Ett scenario som jag inte tänkt på. Nattpassning och hämtning fgrån dagis har jag, men ingen dagpassning, utom dagis. Och om han har 39 i feber kan jag ju inte skicka honom till dagis...

Å, nu är jag frustrerad. Vill tänka på bäbisen och fokusera på annat än febertoppar, kräks och brist på sömn.
Är det såhär livet som två-barnsförälder är? Misströstar lite.
Vet att allt genast känns lite bättre när jag sovit ordentligt.
Får försöka lägga mig och sova middag med Isak idag, man vet ju inte när förlossningen tänker börja.
Å, om bara Isak ville bli frisk snart. Igårkväll när han vaknade vid halvelva var han nästan hysterisk och otröstlig. Och sen sa han, störtgråtandes: "Isak är bäbis!" Jag tror att han känner på sig den förestående förändringen och känner oro inför den. Lilla gubben.

Tjoppaloppan, som vi saeger i Vaermland.... "dae ordnaer sej allti', speciellt efter att Isak aer frisk och sitt goa jag igen!

Saker och ting blir aldrig som man taenkt sig men man har en enorm foermaaga att gaa vidare och... "inraetta sig" tror jag aer baest uttryck, aeven om man taenkt sig allting paa ett optimalt saett, vilket naturligtvis aldrig sker. Naer jag laeser det du brukar skriva saa har i alla fall jag ett intryck av att du aelskar att ge Isak massor av aktiviteter, energi, kaerlek och uppmaerksamhet och foer en foeraelder som du saa innebaer saekert ett barn till en stor omstaellning eftersom man inte kan dela paa sig och ge barn nr 2 (eller 1) lika mycket uppmaerksamhet. Sjaelv aer jag ju som du vet en mamma som lyssnar med ett halvt oera, laater Thor se paa DVD naer jag behoever en paus eller tar ett glas vin om jag vill och aeven om  jag verkar ha laegre ambition eller kanske bara helt enkelt mindre foermaaga saa har aeven jag varit frustrerad som bara den naer jag inte kunnat fixa saker efterom Wilde varit saa kraevande..... tycker eg inte om uttrycket "kraevande" men kan inte komma paa naagot baettre eftersom han aer en bebis som behoever ha max hjaelp foer att slappna av och och kaenna sig trygg.... vilket ju inte ger saa mycket mer tid till Thor och hans behov. Saa daa maaste pappan faa ta oever aeven om det innebaer att man gnisslar taender i ren ilska maanga gaanger oever situationer som aldrig sker naer man sjaelv kan utoeva sin expertis.... men man kan kommunicera vilket hjaelper en del. Igaar hade jag tvaa smaakillar som graet floder runt 20-snaaret naer R var paa vaeg ner till graensen foer att haemta upp paket som vi shoppat paa internet. R ville daa stanna men var noll hjaelp eftersom han bara var irriterad varpaa jag bad honom aaka eftersom jag rent ut sagt tycker att det aer laettare att hantera tvaa ledsna smaakillar som aer troetta och inte kan slappna av/somna aen en vuxen som kaenner att livet aer svaart foer att man maaste hantera graat och ilska fraan ens barn som inte goer som man vill (dvs sover och aldrig staeller till besvaer). Men saega vad man vill om R, om man sager saker rakt paa utan anklagelser saa maerker han hur knaepp hans instaellning aer ibland vilket alltid kaenns bra aeven om det naturligtvis inte loeser ngt.  

Ibland undrar jag hur ren, hel, utsoevd, och fostrad Thor skulle vara om inte jag tog hand om honom. Men aa andra sidan saa behoever saellan R goera de sakerna eftersom han vet att jag alltid goer dem. 

Thor hittar nappar haer och daer som vi stroett oever hela huset i vaara foersoek att faa Wilde att ta en. han tycker att det aer helfestligt och suger ljudligt paa dem varpaa vi kallar honom foer bebis. Han fnissar alltid hejdloest oever skaemtet !   

En jätteförkyld stormagad Bella tittar in på morgonkvisten och bara känner på sig att det nu satt igång för Tjoppaloppan och hon fått åka in till KS! Hon har varit så aktiv här både mornar och kvällar men idag inte ett pip - så jo det måste vara så!

Själv har jag varit ytterst dålig på att skriva och uppdaterar egentligen bara i min egen graviditetsdagbok nu såhär de sista veckorna. Det har väl nåt med cocooning att göra och att man liksom går in i sig själv den sista tiden... var ju inet så förra gången men som sagt, alla graviditeter är olika och denna har jag mått mycket sämre än vad jag gjorde under graviditeten med Charlie... Jag är dessutom jätteförkyld med feber, hosta, snuva samt har sådär förkylningsont i hela kroppen - inte det bästa när mna laddar för ett snitt nästa vecka och vill vara i topptrim! Har inte varit såhär förkyld sedan förra våren faktiskt men det är väl det konstiga vädret med vår/vinter och värme/kyla som gör det antar jag...

Var iallafall på inskrivning på Danderyds Sjukhus igår och det var en så positiv upplevelse på alla sätt!!!  Vi var en hel hoper med tjejer som ska snittas där nästa vecka (6st måndag, 6st tisdag och 5 samma dag som mig, onsdag) och vi fick jättebra info av både operatör, narkosläkare och barnmorska var för sig - dom tog sig verkligen tid och tittade igenom journaler och frågade vilka problem man haft under graviditeten och så. Verkligen jättebra!!! Dessutom så var det fina, fräscha, ljusa lokaler där man är garanterad ett familjerum vilket känns jätteskönt för så var det inte på KS förra gången...

Jag och T var verkligen upprymda när vi gick därifrån igår och om det inte vore för denna eländiga förkylning så skulle tillvaron kännas mycket ljus och positiv! Operatören sa nämligen att dom kommer inte att snitta mig om jag är såhär förkyld med feber eller har hosta - då väntar dom hellre med risken att jag sätter igång av mig själv för dom vill helst inte riskera inefktioner varken för mig eller övriga på BB-avd... Så håll tummarna att det blir en snabb kurering är ni snälla!

Har läst igenom era inlägg och måste konstatera att du, Datanissan skriver så sunt och bra om din och R:s relation och kanske borde du, Marle ta till dig en del av de kloka ord som vår vän på andra sidan Atlanten skriver... Jag är förståss ledsen över att det inte verkar fungera så bra mellan dig och din sambo men precis som Datanissan skriver så måste man ibland/ofta när man blivit förälder faktiskt acceptera att alla sidor hos ens partner inte är som de hos en själv... Och jag må låta hård men jag anser att har man valt en man att skaffa barn med endast för nåt år sedan så får man nog kämpa på lite mer än 1 år - både för sin dotters skull och för sin egen skull! SoNice skrev också tidigare att gräset ofta inte är grönare på andra sidan och det är nog en devis som stämmer ganska så ofta... sedan menar jag förståss inte att man ska gå och plågas under felar år men har man barn tillsammans så är man skyldig att arbeta lite mer anser jag.

Jag behöver inte ens dra alla de hemskheter som jag och T råkat ut för och som gjort att det många gånger krisat ordentligt mellan oss - ni vet! Och efter några sådana vändor så inser man att det kan hända så himla mycket mer i en relation än att bara ha sömnlösa nätter med ett barn, vilket förståss kan vara nog så jobbigt!

Jag får ändå för mig, Marle, att du går väldigt mycket upp i din dotter - precis som alla mammor gör i början och är naturligt! Det är ju så det är och jag vet inte om det är så att du och din man borde mötas halva vägen var men det ringer lite varningsklockor för mig när du skriver att du vill börja "ditt nya liv med Ida" i ett tidigare inlägg... Du glömmer väl inte hoppas jag att Ida även har en Pappa och ifall ni separerar så har Ida lika stor rätt till er båda. Kanske borde du släppa lite på kontrollbehovet och låta din man ta större ansvar för er dotter - får han det eller vill han inte? Och gällande samlivet så tjaaa, jag kan bara konstatera återigen att älskar man varandra, har barn ihop och vill kämpa för en framtid tillsammans så nog kan det få vänta lite... det har det fått göra för oss även om jag nu sitter här med magen i vädret så har det inte varit ofta de senaste åren med tanke på all stress, oro och en son som aldrig sovit hela nätter någonsin! Tiden kommer för det också, ser fram emot när jag och T kan sitta med några glas vin på terrassen, barnen sover och vi åter kan finna den romantik som var så vanlig de första 2 åren i vår relation...  

Nog om detta - det är lätt att det blir mycket pekpinnar utan att egentligen veta så mycket om er situation men du får gärna förklara mer ifall du vill... 

Fröja: Jätteskönt att ni snart kan starta på ny kula!

Tjoppaloppan: Önskar dig stort lycka till igen och jag känner mig så säker på att du nu har fått fara in till KS! Ska bli såå spännande att logga in här på FL de kommande dagarna och se vad som väntar... Hoppas även att Isak är piggare och att han med glatt mod tar emot sin Lillasyster! Hoppas även att det löste sig med barnvakt för er... så ni slipper oroa er för sånt mitt i allt också...

Hoppas att ni alla får en fin, underbar helg! Själv ska jag kurera mig så gott det går, packa det sista i BB-väskan, gosa med min älskade son och mysa med min man de sista självande minuterna av livet som enbarnsfamilj!

Kram på er alla!

Åhhh nej, ser precis att Tjoppis loggat in - jag hade fel igen alltså!!!

Kikar in och vinkar!

Ingen bäbis än.

Här är jag igen...

har mamma och pappa här, som jag tjatat ner.
Men just nu finns det ingenting som tyder på att bäbisen tänker komma nu heller.

Isak är i all fall piggare. Efter tre-fyra dagars hög feber kom prickar på honom. Tredagarsfeber tippar vi, eller möjligen feber och infektionsprickar eller värmeutslag, då då yttrat sig där man blir varm.
Hur som helst tycks de blekna nu och peppar, peppar han verkar mycket piggare. Det vore ju fint att ha en kry storebror till födelsen av lillsyskonet. Hoppas att det håller i sig.

Ha en trevlig helg, alla pinglor!

Snart får jag väl hålla vadslagning här...

Vilka tror på en marsbäbis?
Aprilbäbis?

Tjoppan: Jag tror på marsbebis..

Tittar snabbt förbi med rossel i lungorna , snor i hela huvudet och ont i kroppen och gissar på tadaaaaa - APRILBEBIS!!!

Tror på den 1:a april... dagen före mig (förhoppningsvis om jag nu får snittas!) nu Tjoppaloppan... så heja på, bara 1½ dag to go!

*vinkar till Sussi som är online, ta och leta dig ut ur renoveringsträsket nu hörru*

Oj, fatta vad nära det är för dig nu Bella!

För jättelängesedan, innan du hade fått snitt bestämt, vet jag att jag tänkte att "hon får säkert barn före mig".
Vi får väl se. Just nu tror jag också mest på 1:a april, och ingen kommer att tro att det är sant
Fast å andra sidan, så kommer alla att komma ihåg ens födelsedatum när man är född den 1:a april, om det nu skulle bli då.

Idag har (jag törs knappt skriva det,) vi haft en toppendag. Det känns som att det har vänt. Veckan som gått har känts urtuff. Den som vill kan läsa mer i min graviditetsdagbok.
Efter att vi vinkat hejdå till mormor och morfar var vi ute två och en halv timme till lunch. Sol ute, sol inne...
Sen sov Isak middag två timmar och sen var vi ute igen och alla hans kompisar på gården, som också går på hans dagis var ute och vi var ute från halv tre till fem då vi gick in och åt middag, sen Bolibompa och fem myror på det och gonatt. Han var pigg. Han var glad. Jag var också glad.
Och J. Fast jag känner mig totalt slut av att ha varit ute fem timmar, trots att jag inget gjort. Känns som jag skulle fjällvandrat några mil.
Snacka om att orken är låg nu. Mina bröst är jätteömma, det känns som när mjölken rinner till.
Och livmodern är så trött av att jag stod och konverserade grannar i två, tre timmar. Löjligt, men jag är väl gammal... Men trevligt var det.

Nu vill jag vila någon dag, och sen föda barn.

Hej tj!
Ser att du är online. Du väntar väl till imorrn? För jag gissar också på april (lätt att säga nu när det inte är många mars-timmar kvar...)
Vi har det sådär. Alice feber visade sig vara öroninflammation.

Hoppas gravid-pinglorna får en skön dag med mycket vila. Kram alla!