~~~***~~~35+ Kajsans Kompisar~~~***~~~

Hej hej igen...har inte orkat läsa ikapp sedan sist ..tar det en annan gång..

Här är det fullt upp med en liten underbar 1-åring som knallar omkring för fullt. Att ett år har gått redan är helt ofattbart..vad har tiden tagit vägen?? Det känns som om man nyss fick henne samtidigt som det känns som om man har hft henne i alla evighet ..lustigt det där..

Året som gått har inneburit mycket glädje och även motgångar..det frestar på relationen att få barn och särskillt när man som mamma går upp mycket i barnet..här var vi nästan på väg att separera innan jul och det var fruktansvärt jobbigt...dock gav vi det en chans till och det har väl gått på halvfart därefter..nu känns det som jag skulle kunna vara utan honom och det känns hemskt att jag känner så..vill inte att Ida blir ett skilsmässobarn! jag själv är det och det har varit tufft på flera sätt och är det fortfarande ibland..Jag slits mellan att bara vilja lämna och börja ett nytt liv md Ida och mig..samtidigt som jag någonstans vill stanna kvar för han är ju ändå hennes pappa och han har ju en god och fin sida inom sig..jättejobbigt att slitas mellan dessa två ytterligheter.,.sen vill jag ju också att ida ska få syskon och tiden springer iväg och nu känns det ju inte särskillt lockande att sätta igång i sänghalmen igen

vet inte vad vi ska göra ..känns som om vi springer i ett ekorrhjul...har ni några råd, ni som varit och är där? Hur balanserar man allt mellan familjeliv, ensamliv och parliv?
familjerådgivning har jag föreslagit men det var han väl inte helt förtjust i...

godnatt..zzzzzzzzzzzz

springer bara förbi o vinkar innan jag ska till doktorn o visa upp konstiga röda prickar på yannicks högra ben, ja BARA det HÖGRA!!! jättekonstigt, ser mest ut som myggbett...

Datanissan: välkommen i klubben! min 3-åring har utökat sin "diet" från joghurt o pasta till rösti, spätzli, våfflor, fiskpinnar, chicken nuggets, ibland ris, gurka, råa morötter, päron o godis naturligtvis! han vägrar att prova nya saker om det inte är färgglatt o ligger i små påsar eller cellophan papper . har gett upp o nu låter vi han vara. enda kravet är att han sitter med vid bordet när vi äter, men vill han inte äta, så får han vara utan! har tagit bort välling oxå, men det gjorde ingen större skillnad.

till lunch äter vi oftast lite lättare o mycket pasta o då stoppar han i sig - men med fingrarna o inte med gaffeln! suck! men kvällstid lagar jag mat till min sambo o mig o då får han äta det som står på bordet. ibland äter han o ibland inte. det är jättejobbigt o jag har lidit i snart 2 år, men nu har jag gett upp o det är nog det enda rätta. maten (o bajset) är ju den enda maktkampen dom små liven kan vinna!

återkommer senare, men skickar er alla en stor kram, särskilt till dig Marle! skönt att du är tillbaka hos oss igen!

Marle- tycker ibland att vi krisat efter att vi fick 2-barns chock och de enda raad jag har till dig aer att prata med honom om hur du kaenner. Naemn aldrig skilsmaessa men jag har beraettat foer R att jag kaent mig oevervaeldigad, sviken av honom ibland... sedan aer mitt andra raad  varpaa R faktiskt har blivit baettre paa att saega snaella saker - acceptera honom som han aer. R kommer aldrig att bli annorlunda. Min foervaentan var att han skulle saetta barnen framfoer ALLT saa som jag goer men detta haender inte. Han aelskar dem otroligt mycket men han prioriterar fortfarande sig sjaelv lika mycket som innan vi fick barn och det aer ngt som jag kaempar med att acceptera. Men jag tror inte att detta kommer att foeraendras saa daerfoer har jag nu bestaemt mig foer au pair foer att bevara foerstaandet (i Sverige hade jag utnyttjat dagis). 

Ser att du aer sugen paa ett syskon. Vi fick problem naer vi fick ett syskon saa jag kan undra hur redan existerande problem utvecklas naer man faar ett barn till? Dock kaenner jag ett par som skaffade barn nr 2 trots att de visste att det inte skulle haalla eftersom de inte ville att det skulle bli ett "ensamt" skilsmaessobarn utan att de alltid skulle ha varandra i en ny styvfamilj. Gullig tanke tycker jag....   

Marle stor kram!

Marle
Småbarnsåren är tuffa och till saken hör att man aldrig vet hur man kommer att bli som förälder.
Helt plötsligt finns det en ny varelse som man känner sådan enorm kärlek till något man aldrig tidigare upplevt.

Jag har ett sprucket förhållande bakom mig med 2 barn.
Den seperationen gick relativt lätt och jag inte ångrat mig det minsta.Men då var jag väldigt ung och det var han också.

Nuvarande förhållande är inte heller en dans på rosor alla dagar ,ibland kan man verkligen undra varför man är tillsammans.
Tycker dock att man ska tänka på att det är oftast inte bättre någon annanstans och känner man ändå att man har samma värderingar, likvärdiga mål så är det väldigt mkt värt.

Är kärleken borta då finns det tyvärr ingen återvändo.
Men finns den där om än så svag så kanske man inte ska kasta in handuken ännu. Sätt ett sista datum där ni verkligen tar ett beslut och ge det hela sedan en ärlig chans fram till dess..

Jag har varit ensam med mina 2 äldsta barn och det har varit jobbigt. Men det har gått bra och idag är dom 2 fantastiska tonåringar så visst gjorde jag rätt och visst finns det lyckliga slut även vid en seperation..

Vilket val du än gör så lycka till.

Wildes foedelse ligger nu aentligen i min blogg! Haerligt att man nu boerjar faa lite mer til att goera roligare saker aen att packa upp! Skriver detta samtidigt som jag inser att det aer midnatt... fniss.... saa mycKet tid har jag alltsaa.

Ha en haerlig fredag!

Datanissan, tack för att du delar med dig!
Blev allt lite rörd... Det är så fantastiskt detta att föda barn!

Trevlig helg alla!
Kram Fröja

Marle: So nice skrev så bra så jag kan bara instämma..Har ju oxå en separation bakom mig, jag gick och mådde så dålig en längre tid, sa egentligen inget om det till mitt ex men när vi sen väl pratade eller vad man nu ska kalla det, så var det försent. Jag
hade i mitt huvud redan bestämt mig och var redan på jakt efter lägenhet åt mig och mina(våra!) två tjejer. Jag levde som ensamstånde i ett förhållande om ni förstår, kände mig nedtryckt och vissa dagar kändes det som om jag inte nådde över skokanten och att jag inte var vatten värd, usch och fy! Jag tackar gudarna för internet , började chatta och kände att jag fick tillbaka mitt värde som människa, och tack vare det tog jag mig loss annars har jag nog suttit kvar i samma sits än idag! Ve och fasa!
Nu vart det ett ganska negativt inlägg, men jag vill bara att du vet att vi finns här för dig!

Många kramar Sussi

VinkVink till Bella som är online!

Vinkar också till Bella och tycker att du ska komma in hit och skriva lite!

Själv är jag lite låg idag. Det var förvärkar inatt och stökigt. Jag kände att det var klokast att gå och lägga mig, så direkt efter Let´s Dance igår gick jag och lade mig. "Jag kommer snart." sa J och jag lämnade lampan på och somnade. När jag vaknar vid ett kommer han ner och har druckit en halv flaska vin. Hur tänker han då?
Blev så lessen och besviken. Hallå, det kan vara dags närsomhelst nu och jag sa förra veckan att nu får du inte dricka vin eller öl förrän efter förlossningen. Jag frågade hur han hade tänkt med Bb om vi skulle behöva åka in nu ikväll. Då svarar han dumt att "Jag tänkte inte att vi skulle åka in ikväll." Nähä.
Nu styr ju inte jag över det. Blir så besviken. Lessen. Såklart hade det ordnat sig med taxi, men det är bristen på omtanke. Samt att lova runt och håla tunt, som gör mig lessen. Dessutom brukar vi inte dricka mycket vin, så det är väl jäkligt dum tajming att dra i sig en halv flaska vin nu, i vecka 40. Okej, jag är kittslig och höggravid, men jag tycker i alla fall att jag har rätt. Eller? Särskilt som han själv spådde att bäbisen skulle komma nu i helgen. Hur tänker man?

i alla fall är jag på bättringsvägen i min förkylning och siktar in mig på påskhelgen. Bella tror 24:e. Jag hoppas att bäbisen kommer innan påsken är över, hur som helst.

Äter ni någon särskild mat på påsken? Lax? Lamm? Jo, ägg förstås. Men i övrigt? Jag har ingen aning om vi ska hitta på något, men tycker att det vore trevligt att starta upp lite påsktraditioner. Tips tages emot tacksamt. Och visst är det väl på skärtorsdagen som påskkärringarna åker till Blåkulla?

Trevlig helg! Kram!