~~~***~~~35+ Kajsans Kompisar~~~***~~~

Mera grönt snor och rosslig hosta på Isak idag.
Så vi är hemma båda två idag också.
Han blir så lessen när han vaknar om natten när han är sjuk och klänger och klättrar på mig. Det är inte så lätt att ha en tung två-åring kravlandes på magen när man har en vild bäbis som sparkar inuti magen i vecka 39. JKag undrar hur det blir när bäbisen kommit, vi kan inte ha Isak sparkandes på bäbisen. Hur gör ni som har flera barn?

Nu längtar jag efter bäbisen. Det är så svårt att föreställa sig hur livet kommer att vara bara om en månad. Det är precis som första gången, det går inte att omfamna. Jag kan inte se mig själv riktigt med det nya barnet, hur mycket jag än försaöker. Och det är alldeles omöjligt att sia om hur jag själv, sambon, Isak och bäbisen kommer att må och hur vio kommer att vara tillsammans. Konstigt.

Jag stod faktiskt och höll i "Bitterfittan" i bokhandeln, men valde "Smuts" nu senast. Jag är lite trött på böcker där föräldraskapet för kvinnor skildras juat "bittert". Det känns som att det är trend just nu, i Mamas alla intervjuer osv. Men jag kommer nog att läsa den i alla fall.
Läste precis "Familjens projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten
och visst känner jag delvis igen mig, visst, men mest blev jag så trött på författarens ton, kverulanteriet. Det kändes så trist på något vis. Småaktigt. Jag vet inte. Eller så är det så att om jag säger till J att jag vill att han ska vara "projektledare" och klura ut veckans matsedel denna vecka, eller vara den som skriver upp vad som ska handlas, dså gör han det. Och att vara den som har ansvar för barnedns klädinköp och skötsel av tvätt, dset roar mig, så det är självpåtaget. Om jag någon gång tycker att det blir för mycket behöver jag bara säge rtill. så hjälper han mig. Jag är själv högst ovillig att ansvara för bilen, tanka den, besiktiga den, satäda den osv och den sköter J gärna, det intresserar honom.
Vi var ock kikade på en Toyota Avensis Verso igår, det lät som en bra bil för våra behov, men den var inte bekväm i baksätet och då går den bort.
Vi har ju mest långa bilturer. Åtta timmar till Blekinge och tre timmar till Hälsingland. Då måste det vara bekvämt att sitta som vuxen i baksätet. Vår Mondeo har jätesköna säten i baksätet. Volvo V70 är skönare i framsätet, men i baksäteskomforten har jag ännu inte hittat någon som är bättre än Mondeon.
Några biltips? Vi letar efter en begagnad bil, upp till 150.000:-, då vi inte vill ta billån just nu. Vi vill ha en kombi eller en liten buss.
Vi har haft Volvo V70 och Ford Mondeo och vill inte ha mindre bil än så. Några tips? Bekväm för långa färder måste den vara, som sagt.

Nu ska jag ta lite fika, bakade mockarutor igår eftermiddag, ska bjuda Isak och mig på det nu.
Kram!

Jag läste också den artikeln som du nämner tjoppaloppan och blev jäkligt irriterad. Jag tycker att artikelförfattaren drar alla över en kam, och utgår från att alla män inte är vuxna. Hemma hos mig är det oftast R som lagar mat exempelvis och han är den som ser dammråttorna först. Jag känner mig inte alls stressad över det som jag gör, känner mig inte dubbelarbetande på något sätt utan vi jobbar på båda två med tvätt, matlagning osv på kvällarna för att bli färdiga och sedan har vi tid över då vi kan leka med Alice. Perfekt va?

Det är klart att det också gnisslar mellan oss, men jag vägrar att se mig eller R som projektledare för hemmet. Så löjligt!

Jag vet egentligen inte mer om Bitterfittan än att den är skriven av Maria Sveland. Det var ett impulsköp på pocketshop inför en lång tågresa. Och istället för att läsa sov jag...

Tjoppaloppan, jag har också tänkt på hur det skulle vara att vara fyra. Men helt omöjligt att föreställa sig. Det känns lika långt borta som att tänka sig ett liv utan Alice nu när hon är här. Snart får ni träffa er lill* och lära känna en ny liten person. Fantastiskt!

Foer mig ter sig Sverige fortfarande som droemlandet naer det gaeller maen saa jag tycker att det aer maerkligt att kvinnor aer saa bittra naer de inte verkar vara det haer... i alla fall inte mina vaenner som har mycket mindre hjaelp aen vad jag inbillar mig man skulle faa av en svensk man. Trots att jag har en 13 aar aeldre man fraan en mycket mer konservativ del av vaerlden aen jag sjaelv (Alberta som aer lite som USAs Mid-west delstater) saa har jag haft tur. Jag har alltid skaemtat om att vi kommer bli jaemlika naer vi faar barn eftersom det betyder att jag maaste boerja goera ngt hemma. R ser barnen som mitt ansvar men det beror nog mest paa att jag aer hemma och tar hand om dem. Han tar alltid hand om Thor naer han kommer hem. Naer det gaeller klaedinkoep, visst jag har mer koll aen han, men haeromsistens behoevde jag bara naemna att Thor hade vaext ur alla sina byxor och simsalabim saa hade R varit paa Val-Mart och inhandlat 3-4 par byxor. Men R aer kaend foer sin enorma energi och organisationsfoermaaga. Vi braakar om andra saker saasom rutiner.... jag tycker de aer viktiga och R haaller med saa laenge de inte inkraektar paa hans egna rutiner. Men man kan inte faa allt och jag kaenner mig inte bitter paa honom. Nej, inte bitter men stundtals irriterad foer att han inte alltid inser att jag vet baest i alla laegen  och att han bara skaa haalla klaffen och goera som jag saeger aat honom !!! Jag brukar saega att naer man vaeljer man saa vaeljer man sina problem.... man behoever bara bestaemma sig foer vilka man mkan leva med.... och kan man inte leva med dem,well, daa kanske man inte ska vara tillsammans?

Jag har inte laest artikeln som ni naemner och vet inte vad den handlar om men haer saa straecker hemmavarande kvinnor paa sig naer de definierar sig som projektledare... saa varfoer aer det negativt? Ngn raeknade ut hur mycket det aer vaert pengamaessigt foer alla tjaenster en hemmamamma ger sin familj om man skulle leja bort det och det aer astronomiska siffror. Men bitterheten maaste vael komma om man inte kaenner att man har faatt ett val, kan taenka? Sjaelv kaenner jag mig inte bitter men kanske bygger det paa att jag har valt att inte jobba just nu? Med undantag av dig Tjoppaloppan saa kaenner jag bara ett faatal maenniskor i Sverige som vill vara hemma mer. Har vaenner i Lund daer baada valde att jobba deltid nu naer barnen aer smaa och det verkar underbart. R jobbade inte fredagar foerr daa jag jobbade och han tog hand om Thor. Nu har han  dock blivit jaettebusy och med ett stort huslaan saa kaenner vi inte att vi kan saega nej till den oekade omsaettningen. Saa jag skyddar Rs tid foer att han ska kunna jobba mer eftersom vi baada tjaenar paa det. Men kanske det kaenns speciellt eftersom han tjaenar saa mycket mer aen vad jag ngnsin skulle kunna tjaena. Nej, jag tycker att vi aer ett bra team men sjaelv skulle jag nog vilja foer baettra mina kunskaper som projektledare foer hemmet eftersom jag laater R ta hand om mycket administration just nu pga av min soemnbrist....

Tjoppaloppan - jag aer saa spaend paa att se vem det aer som vaentar paa att komma ut! Goerkul att se vem det aer!!! Laegg in bilder saa snart du kan efter foedseln!

Froeja - i sommar maste vi ses igen! Kanske du aer gravid daa saa jag faar se din mage??

Hej Datanissan! Ser att du är online. När vi ses till sommaren har jag säkert en liten mage (hoppas hoppas jag), som är hemlig fast inte för dig och alla här förstås. Nu är det drygt två månader kvar tills vi kan börja försöka igen.

Måste nog läsa den där artikeln igen... och sen förklara varför jag tycker det blir så fånigt att kallas projektledare hemma. Både R och jag är projektledare på jobbet, men hemma nej tack!

Idag har jag sträckläst en bok av Ylva Ellneby som heter Titta vad jag kan. En bok om barns utveckling, lek och språk bl a. Lättläst och intressant, kanske inte så mycket nytt egentligen men skönt att bli påmind vad man kan göra som förälder för sitt barn. Någon som läst något annat av henne?

Nu känner jag mig trött på min gravidkropp.
Och då tycker jag att jag ändå "hållt ut" länge, med tanke på att jag nu har 7 dagar kvar till BF enligt sista mens 19 mars och 11 dagar kvar enligt UL den 23 mars.
Och med tanke på att jag kort före dessa 40 graviditetsveckor var gravid 10 veckor kort dessförinnan så känns det ju som om jag varit gravid i en EVIGHET -nästan ett helt år ju! Inte konstigt att jag längtar efter att bäbisen ska komma nu och jag slipper graviditetsmagen och framför allt längtar jag efter att kunna GÅ ordentligt!
Springa, hoppa, ta dubbla steg i trappan, såna ljuvligheter! Böja mig ner med lätthet, sitta på huk utan att flåsa... Å, vad underbart!

Isak på dagis idag, han sov gott inatt och verkade mycket bättre i förkylningen. Skönt.

Fröja, jag läste inte bara artikeln, utan köpte och läste hela boken "Familjens projektledare säger upp sig". Fast det verkligen hade räckt att läsa artikeln.
Boken var skriven i dagboksform, som små kåserier där hon klagar konstant boken igenom på att det är bara hon som har koll på födelsedagspresenter som ska köpas och nya träningsdojor till sonen, i all evighet...
Den kommer inte att få Nobelpriset i litteratur, om jag säger så och den var heller ingen Martina Haag-mys-pys-kåseribok.
Jag känner igen det hon skriver om, men störs som sagt inte av det.
Dessutom är det inte bara en kvinnlig-manlig grej, utan när det gäller tex. presenter som ska inhandlas och slås in och julkort som ska skickas, handlar det också om vilken familjekultur man kommer ifrån.
Med mitt ex. låg jag i lä. Han slog alltid in de vackraste presenter i personligt utvalda, handgjorda papper från Ljunggrens i Gamla stan, som matchade känslan av paketinnehållet, med vackra snören, egenhändigt stämplade kort och kom ofta med presenter och romantiska gester och glömde inga bemärkelsedagar. Det händer det att jag gör. Och ibland slår jag in julklappar med ett och samma billiga papper till alla, ett fult med tomtar, inhandlat i panik på mataffären. Det händer att jag pysslar och donar och har scrappat egna kort och lackat paketen, men räkna inte med det.
(Tyvärr var det mest just GESTER mitt ex var bra på...och inte äkta kärlek, men det SÅG ju alltid så bra ut på ytan
Och nej, han var inte bög, men klassisk sångare )
Min J är v erkligen inget vidare på gester, presenter, födelsedagar osv. I hans familj är det knappt att de ringer och säger grattis på födelsedagen. Tråkigt, absolut, men hans mamma är om möjligt sämre än han är, så det har inte enbart med kön att göra, utan handlar som sagt om familjekultur.
I min familj sjunger vi alltid för varann och ger varandra något litet, mest för kul, vid fars- och morsdag tex. (Plockar en bukett liljekonvaljer till morsdag och sjunger "Grattis på morsdag lilla mamma idag" på "Ja, må hon leva"-melodin. Ungefär så. Inget överambitiöst.
Och vad gäller planering av inköp: Är man själv en sån typ som inhandlar julklapparna på bokrean i februari, ja då kommer ens partner alltid att stå sig slätt i jämförelse, vad gäller planering, när han springer omkring på stan i sista minuten-trängsel. Jag tycker att författarinnan bortser från det och bara gör kön av hela saken. För mig bedror sånt här mycket på hur man är och bland min väninnor varierar det STORT, så varför skulle det inte kunna vara så i relationen?
Men jag antar att jag skulle få på käften av "feministhuliganerna" här på FL (vars trådar ofta är både insiktsfulla och roliga f.ö)
för att göra saken familjeprivat och individuell, istället för att se (köns)mönster. Och Datanissan, jag håller med dig om att det är svårt att förstå kvinnors bitterhet, apropå just detta, när man tittar på det med internationella ögon. Men det handlar väl om vilka förväntningar man har.

Har i alla fall också inhandlat "Bitterfittan".
Jag får väl varva den med Stefan Einhorns "Konsten att vara snäll" som jag är mitt inne i nu, för säkerhets skull

Vad tror ni om Melodifestivalen i helgen då? Någon favorit?
Jag tror att Sanna Nielsen och Charlotte Perelli ligger bra till.
Har nog ingen favorit i år, förutom Christian Luuks side-kick (heter det så? )Björn Larsson som ju är såå bedårande och mycket rolig!!!

Kram från Tjocka Tjoppaloppan.

Jag tror också att spåket vidareutvecklas av sånger, ramsor läsning och att alltid sätta ord på saker. Men jag är helt övertygad om att många föräldrar tror att det är deras "förtjänst" när barnen helt enkelt bara är tidiga i sin språkutveckling.

Lyllo, du kanske har rätt men det låtsas jag inte om, eftersom jag just nu får så lite "jobbkomplimanger" så jag smickrar mig själv med det jag tycker jag är bra på...

Lyllo, man tror alltid man aer bra som foeraelder naer man har ett "enkelt" eller duktigt barn. Den illusionen lever man i tills man faar ett barn till som inte aer lika laett att ta hand om . Daa inser man den starka effekten genetik verkar ha.

Sjaelv har min "laetta" son blivit svaar genom att vaegra aeta ALLT som inte aer rostbroed med sylt eller kaviar (varierar denna med Abbas lax- och krabbpastej), yogurt, flingor, mjoelk, fruktpureer, melon, chips eller godis. Vet varken ut eller in men laeser mig till att man inte ska tjata utan bara ignorera beteendet.... uff vad svaart naer man kvaell efter kvaell saetter fram middagsmat som det inte ens smakas paa. Jag har tvingat honom att smaka under en viss period med det verkar som om detta bara gjort det vaerre. Saa nu har jag koept 3 boecker om aemnet och ska se om jag kan aendra ngt R oich jag goer foer att kunna motivera Thor mer. Kaenns jaettesvaart naer samme lilleman inte heller vill sova paa kvaellarna.

... laser mitt inlaegg ovan och uinser att jag laater som vaerldens mespropp!!!! 

...och jag som var jaettebra mamma aenda tills jag fick barn ....

Mmmm, vet flera som blivit lätt förvånade när tvån eller trean inte följt instruktionsboken som funkade med första barnet.

Datanissan, det låter tufft med matsituationen. Man vill ju gärna att de små liven ska få i sig någon näring och om Thor äter "kaviar lax- och krabbpastej), yogurt, flingor, mjoelk, fruktpureer, melon" så finns det hopp. Jag tror också att det är bäst att ignorera att han inte ens vill smaka även om det är supersvårt!