• Anonym

    Katastrof=(

    Har inte testat än men min mens är en vecka sen, jag har jätteömma bröst, känner stickningar nere i magen och har haft extrema frossor senaste tiden. Både jag och min sambo är säkra på att jag är gravid=(

    Jag har börjat prata om det här med barn med honom för max ett halvår sen. Nej nej, sa han, han är på tok för ung. Skulle han bli pappa nu skulle han ta livet av sig.

    Igår var han ut och när han kom hem var han jättedeppig och berättade han varit så deppig på jobbet att dom till och med frågat varför han ser så hängig ut. För att han är trött har han sagt, men i själva verket är han ju jätteorolig att jag är gravid...
    Han bad verkligen om en abort inatt. Lova mig det sa han! annars tar jag livet av mig! Eller så lämnar han mig och säger jag varit otrogen och det är nån annans....

    Jag vill ha kvar barnet!
    Både han och jag har fast jobb, bil, stor lägenhet på nästan 70kvm, ordnad ekonomi. Men han säger han är för ung, 20. Jag är ett halvår äldre än honom och vill ha barn nu!

    vafan gör man nu? Gör abort för hans skull? Och dödar mitt hjärta?
    Jag vill inte bli ensamstående, jag vill ha han som pappa till barnet. Men varför vill man inte en sån sak?

    Och vad gör man nu?
    Han är jättedeppig för jag säger "kanske" om jag kan lova en abort. Jag är minst lika deppig för att ta bort barnet=(

    Vi ska nog testa mig idag eftermiddag, köpte test igår. han och jag är lediga imorn så jag slipper vara rödgråten på jobbet imorn iaf. Men hur ska jag orka jobba sen då?=(

    Hur skulle ni gjort? HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!

  • Svar på tråden Katastrof=(
  • Jessie74

    Jag har också varit ensamsående med två barn och jag tyckte det fungerade fint. Det var en underbar tid i mitt liv som jag t.o.m. saknar ibland nu när jag är sambo.

  • Anonym
    Morkulla skrev 2008-04-10 11:58:54 följande:
    Jag bor i dalarna jag med? Du kan adda mig på msn om du vill ha någon att prata med! bager_eli@hotmail.comKram!
    Tack!!
    Lägger till dig senare ikväll då jag är ensam och kan prata ifred. Hoppas bara du har tid då... :)
  • Anonym

    Kuratorn ringde idag och undrade hur det gick. Jag och sambon har inte pratat någonting, men efter hon ringt pratade vi lite.

    Jag sa att gör jag abort tänker inte jag vänta medan han hade tänkt jobba ca 1 år, plugga ca 3-4 år. Min längtan är för stark för att vänta, jag kommer må skit.

    Och barn nu för honom vill han verkligen inte. Han skulle skämmas sa han, för alla. Att han är bara 20 och ska bli pappa nu och så. Vad som är fel med det vet jag ej. Men storgrät gjorde han iaf...

    Men han ser hellre att jag gör abort nu och vi går isär sen så får jag leta nån annan som vill ha barn än att han blir pappa i höst=(

    Jag känner mig så arg och lessen när jag hör sånt, att jag bara skulle vilja säga att barnet ska vara kvar, du får gå om du hellre väljer det framför oss. Men jag har inte det modet, fixar det inte=(

    Kuratorn ska ringa mig på torsdag den 17e och det är sista dagen och då måste jag ha bestämt mig! För en sen abort rekommenderade hon mig INTE att göra, men det finns ju om jag ändrar mig senare....

    FAN vad skit jag mår. Önskar bara det fanns lite ansvar i lilla pojken och han kunde stå för vad som hänt och glädjas för en ny människa istället för att se allt det hemska. Och när väl dom 4 åren gått, och jag göra abort och vi forstätter, så är det inte alls säkert han är "redo" då heller. Det är väl ingen skillnar på om han är 20 eller 24-25, eller?

  • Anonym (Lisa)

    Fy vilken jobbig sits ni hamnat i .
    Det låter som du helst vill behålla barnet ändå va?? Kan du inte tänka dig att lämna din kille och ta hand om barnet själv?? Du kan ju inte tvinga dig själv att ta bort barnet lika lite som du kan tvinga din kille att bli pappa mot sin vilje. Men samtidigt var ni ju 2 som gjorde detta och din kille måste ju veta hur barn blir till. Annars kunde han ju helt låta bli att ha sex fram tills han är mogen nog att ta ansvar för sina handlingar.
     Jag kan inte säga mycket för att lätta din börda mer än att. Det val du gör ska du göra för dig och inte för någon annan. I slutänden är det ändå du som ska genomgå en abort, det är ingen liten händelse.
    Hoppas med hela mitt hjärta att det löser sig för dig....massa styrke kramar från mig....

  • Tequilamie

    du ska inte göra abort för att någon annan säger det.O hota med att ta livet av sej är det löjligaste o mest sjuka man kan göra.DÄr får man hålla huvudet lite kallt o kanske säga att det är ditt liv o ditt beslut. Man kan inte styra någon annans liv. O det är aldrig någonsin någonannans fel att någon tar livet av sej.
    Följ ditt hjärta.Behåll barnet om det känns rätt.Ta stöd av folk runt om kanske hans föräldrar kan prata med honom.
    gör verkligen inget som inte du vill.Det är din kropp.

  • Anonym

    Låter ju verklinge moget att "skämmas" för att man ska bli pappa.. Gå din väg, för du mycket kärlek kan han känna mot dig om han försöker tvinga dig att göra abort genom att hota att ta livet av sig???

    Behåll den lille, gör inget du ångrar TS, för någon annans skull. Var stark och stå för det du tycker, känner och tänker!

    Styrkekramar!

  • Anonym (Therese)

    Du kommer inte ångra ditt barn. Däremot är risken stor att du ångrar din abort och för alltid undrar hur det skulle ha varit med barnet i ditt liv. Din pojkvän verkar du ju bli av med i vilket fall, så tänk på dig själv nu.

  • niiile

    =/ mycket jobbig situation för er båda.. MEN följ ditt hjärta, kommer du kunna leva med ett beslut, som du tagit för någon annas skull? "Tyvärr" tycker jag pojken får stå sitt kast, alla vet hur barn blir till och att de inte alltid kommer då man beställt dem. Låt pojken göra SITT val; fortsätta tillsammans med dig och bebisen eller ja, låta dig ta hand om bebisen själv.

    Oavsätt situation kan man inte tvinga någon annan, till något denne inte önskar. Det är bäddat för konflikter!!

  • Tusensköna

    Tänker på det där med tvång, vad som är tvång.

    Tvång, hade varit om du tvingade honom att göra dig med barn, alltså om sexet hade element av ofrihet, t ex p g a hot.

    På samma sätt är det tvång om han förmår dig att genomföra en abort mot din vilja, t ex genom hot.

    Att han avlade ett barn är inte något som han tvingats till om inte sexet var tvunget. Att du behåller barnet som ni har gjort tillsammans är inte att tvinga honom. Om han hävdar att du tvingar honom att bli förälder om du inte gör abort har han fel. Både moraliskt och rent tekniskt.

    Efter avelsen har ni nya val att göra. Du kan välja att göra abort eller inte. Ni kan båda välja att bli aktiva föräldrar - eller inte. Om ingen av er vill det kan ni adoptera bort barnet.

    Jag anser att ingen av dessa val kan göras under tvång. Han ska inte tvingas till att bli en aktiv förälder och du ska inte tvingas till abort. Kanske går det inte att hitta en lösning som är helt bra.

    Som någon skrev, jag har mycket svårt att tro att du kommer att ångra ett barn efter att ha känt det i sig och luktat på det. En abort under hot kommer du nästan helt säkert att ångra i resten av ditt liv.

  • Neko

    Hade jag varit du så hade jag behållt barnet men lovat pappan att han inte behöver ha någon kontakt med det och att jag inte heller skulle kräva honom på underhåll, så att det skulle kännas för honom som att barnet inte fanns.

    Mycket möjligt dock att han ändrar sig senare... har läst historier om där tjejen blivit övertalad under mer eller mindre hot att göra abort och killen senare ändrat sig plötsligt och blivit sur på tjejen för att hon gått med på att göra abort eller blivit tillsammans med någon ny tjej direkt efteråt och skaffat barn med henne omedelbart...

    Tycker absolut inte att du ska göra abort dock...

    Men självklart är det lite pinsamt att bli med barn tidigt i livet men det är väl inte hela världen. Jag tyckte också att det var pinsamt att berätta för alla, men man överlever :P

Svar på tråden Katastrof=(