Katastrof=(

Hade du lovat barnet oxå att denna inte fick träffa sin pappa?

du har rätt, sådana historier har jag också läst på fl och liknande forum

Usch, så hemskt när han väljer bort att ha barn med dig och tycker du ska ta bort det och sedan leta upp någon annan att få barn med.

Vet du varför han är så rädd? Känner han någon som blivit pappa tidigt och det blivit elände? Han borde få prata med någon som upplevt det positivt att bli far tidigt i livet. Det finns ju massor av killar som blivit pappa tidigt och som älskar sina barn.

Undrar vad han väntar sig när han säger att han först ska jobba och sedan plugga flera år. Jobbar inte killar när tjejen fått barn? De pluggar väl eller jobbar. Låter som han tror att han ska sluta leva bara för att han blir pappa.

Förstår han vad han kräver av dig? Abort kan vara tufft nog ändå men om man längtar efter barn som du gör så måste det kännas fruktansvärt. Pallar du för det eller vad kommer hända med dig? Har han tänkt på det när han gråter över sitt förstörda liv? Egoistiskt tänkande minsann.

Han vill att du först ska göra abort. Det viktigaste för honom är att det inte kommer bli ett barn. Sedan kan ni göra slut. Alltså viktigare än ett liv tillsammans. Och då står du där ensam och förtvivlad efter att du gjort detta mot din vilja. Om du behåller barnet kommer du i alla fall inte att vara ensam. Då har du något att leva och kämpa för.

Du har inte mod att säga att barnet kommer att födas och om han vill får han gå. Men tror du inte det är vad som ändå kommer hända, att ni går skilda vägar? Kan du vara ihop med honom och riskera att kanske bli gravid på nytt när du vet vad som kommer hända i så fall?

Du nämnde att du hade ett mf, undrar om han var lika skräckslagen då?

Önskar att man kunde göra något för dig i denna svåra situation men vet inte hur det skulle gå till. Kan bara önska att allt blir till det bästa och skickar en massa kramar.

Oj oj oj TS du kan inte ha de lätt!
Jag vet ju precis vad du går igenom och jag önskar jag kunde bott närmre så jag kunde stöttat dig irl!
Dock bor jag i Närke så det är en bit emellan oss.

Jag har ju som sagt bestämt mig för att behålla. Sambon har inte sagt något mer sen sist, men jag ska låta det sjunka in i den takt han behöver. Dock har han börjat med mer närhet igen vilket känns helt underbart. Har sett att han smygkikat på magen med, även om det inte syns så mycket än. Men det är svårt att dölja nu om jag inte har stora tröjor på mig.

Du har ingen i familjen du kan ty dig till och prata med?
Finns det någon du har förtroende för och som kan komma med råd. Kanske någon som känner er båda? Jag har haft otrolig stöttning av både min mor och syster och nu när mina arbetskamrater vet är dom så mån om mig och stöttar hela tiden och peppar att allt ska bli bra och jag måste säga att herregud va bra det känns.
Har börjat prata med mina grannar nu (som ska ha sin första i juli) och dom är helt underbara. Dom har ju känt sambon mycket längre än jag eftersom de va jag som flyttade från min stad och hit...

Jag tror att du kommer fixa det här. Jag vet att det är svårt. Försök samla mod och säga att du inte klarar av en abort. Men även att du vet att han inte är redo (förälder är inte något man är så fort den lill* blir till utan något man blir)
Dock då får du vara beredd på att han kan göra slut, men vem vet. Det kan även vara så att han blir tyst, gråter, blir arg eller liknande. (reaktionen kan vara så olika) Låt han smälta, tänka, älta osv. Han kan även vara kvar hos dig.
Men det är ju saker man inte kan veta i dagsläget.
Säg att det är hans val nu om han vill stanna och vara med dig/er eller om han vill ta avstånd. Där kan ju inte du göra så mycket hur mycket du än skulle vilja.

Finns här om du vill prata...
Som sagt är jag ju i ungefär samma sits som dig även om jag nu tagit steget att säga att någon abort blir det iaf inte.
Sen får tiden utvisa hur allt går. Jobbigt kommer det att vara, men jag tror att allt går om man vill, även om motgångar kan vara jobbiga..

kram på dig TS

*Kramar om anonym (vet)* Jag håller tummarna för er!!

Alltså, det var någon som föreslog att du inte ska kräva underhåll av honom. Umm... det låter lite konstigt i mina öron. Att bli en aktiv pappa kan han välja bort men han kan inte välja bort det lagliga ansvaret han har för de handlingar han redan har gjort.

När ett barn föds utom äktenskapet måste faderskap fastställas. Om kvinnan ljuger begår hon faktiskt ett brott. Inte bara i moralisk bemärkelse att man lurar barnet på rätten att veta var hälften av generna kommer från (något inte ens barn som blivit till genom ägg/spermadonation och adoption får snuvas på) utan också i laglig mening.

Pengarna för underhåll är inte någon allmosa han ger mamman "istället för" närvaro. Det är barnets pengar. Barnet har rätt till att bli försörjt och det ansvaret är solidariskt mellan de personer som har avlat det. Hur mycket det är beräknas på bådas inkomst. Man ska ta så stor del av försörjningsansvaret var som man har förmåga till. Nivån vi pratar om är inte direkt skidresor och thailandssemestrar utan nödvändigheter som kläder och mat.

Om inte han betalar för vad han har ansvar för - vem ska då göra det? Skattebetalarna? I realiteten är det det som händer om man inte har en far som kan hållas ansvarig och man själv är ung och kanske inte har så bra inkomst sedan tidigare: Underhållsbidrag. Eller ska barnet bli lidande?

Jag tycker att de lagar som finns i Sverige som skyddar barnets rätt till att bli försörjd är jättebra. Precis som jag gillar de lagar som säger att det är kvinnan själv om beslutar om sin kropp och därmed om abort. Det är dessa lagar som gör att det faktiskt går ganska bra att vara en ensamstående förälder idag - oavsett om man är man eller kvinna.

I alla fall, TS. Jag tycker fortfarande att du ska följa ditt hjärta och jag håller tummarna för dig. Jag tror som sagt att det finns kontaktpersoner på Unga föräldrar i Dalarna också. Jag tror att du har goda förutsättningar att bli en bra förälder oavsett om just han väljer att bli det eller inte. Dessutom kan det gå bra med relationen också, något som aldrig kommer att hända om du gör abort mot din vilja.

*Mång kramar*

Anonym (fina) skrev 2008-04-11 21:50:04 följande:

Nej det hade jag inte gjort för jag skulle tagit för givet att han skulle ändrat sig efter ett tag (förhoppningsvis innan barnet blivit stort nog att förstå att det hade en pappa) och velat träffa barnet.

prata med varann... många gånger innan du gör nåt du kanske kommer ångra !!
men följ ditt hjärta

Tack till alla er som bryr sig! Känns jätteskönt att gå in här och läsa era tankar och åsikter ska ni veta.

Vårat förhållande är inte alls bra nu. Vi kan gulla lite och pussas och kramas men inget mer. Inget sex alls=( verkar nästan som att han "inte har lust" bara för jag är gravid... Är det en strejk eller ett hot? Eller mår han bara dåligt för vi inte är överens?

Känns verkligen skit just nu. Orkar knappt jobba=( funderar på att sjukskriva mig och bara lägga mig i koma ett par månader så är det värsta över sen...

JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA! Det finns ingen lösning för oss. Jag vill ju att det ska vara han och jag och våra fina barn men han vill visst inte det... Eller han vill ha mig men inga barn än på några år.

Skiter jag i denna abort, akrapningen, så finns det ju fortfarande sen abort om jag skulle ändra mig. En liten förlossning...som inte rekommenderas, men den finns ju ifall att.

Trodde aldrig att ett sånt här beslut skulle bli såhär svårt. Aldrig! Men det är det och bara tiden får visa hur det blir...

Jag blir så kluven när ja läser detta. Tycker inte att man ska tvinga nån till varken abort eller barn.
Men så här tycker ja i detta fall..behåll barnet!!
Av det ja läst så vill du verkligen inte göra abort. Din gubbe beteer sig VÄLDIGT omoget. Komma me sånna "hot" som att ta livet av sig är bara väldigt töntig o idiotiskt. Vill han inte ha barnet så kan han säga det på ett bättre sätt än han gjort, men nu e de ju som de e.
Tycker att de verkar som många killar verkar tycka att abort är som att byta brallor, de verkar inte förstå hur jobbigt det är för tjejen. Jag har själv gjort en abort, vi var inte redo. Även om ja valde rätt så var det jätte jobbigt. Fick vara sjukskriven ett tag o mådde väldigt dåligt.
Hur kommer de då va för dig som inte vill!?
Din gubbe har redan visat att han inte bryr sig speciellt mkt om vad du vill o tycker. Har ju läst inte så roliga saker här i tråden..
Gör inte abort för hans skull, det ska va för bådas isf. Gubben verkar va väldigt egoistiskt, inte ens kan försöka tänka sig in i din situation bara se till sig själv. 

Så än en gång...Gör inte abort för HANS skull...du kommer ångra dig..
*kram*