Katastrof=(

Tycker de låter som att du har bestämt dig för att behålla barnet.Nu ska du bara våga stå för det.
Jag har aldrig gjort abort o skulle aldrig kunna göra det,iaf inte för en karls skull,men jag kan tänka mig att de måste va så mycke svårare att ta bort barnet efter v12.
I vilken vecka e du nu?
Jag kunde känna min son för första gången i v14.
Tycker du ska ringa upp kuratorn o tala om att du har bestämt dig.Hon kommer inte att försöka att få dig att ändra dig.Däremot kanske hon kan hjälpa dig att samla mod at berätta för den blivande pappan.

om du skall göra abort så gör det nu tycker inte det är shysst mot dig och barnet att vänta den växer för varje dag som går.

man kan ångra en abort men alldrig ett barn, blev själv mamma som 17 åring och dottern är det bästa som kunde hända mig just då men jag hade lite bättre föruttsättningar med en förstående kille som nu är min man.

håller tummar för att allt går vägen och ta beslutet här och nu för dig och bebisens skull.

Kära ts,

Jag tänker på dig mycket. Jag önskar att jag kunde ge dig en kram på riktigt och försöka att på något sätt få dig att titta dig själv i spegeln och le. Du har ju faktiskt fattat ditt beslut. Ett av många som kommer att röra det här barnet. Tillåt dig själv att tänka de där tankarna som får oss andra gravida att orka gå vidare: Vad ska den heta? Hur vill jag fira den på ettårsdagen? Första julen när den bara är någon månad gammal osv...

Titta dig själv i spegeln och se att du är fantastisk som har en kropp som fungerar, som kan göra liv!

Men ta också ansvar för det beslut som du har gjort. Som någon sa kan säkert kuratorn hjälpa er med att processa fram vad som ska hända nu med ert gemensamma. Om inte den personen funkar, sök familjerätten.

Du måste också se över saker som har med din sjukpenninggrundande inkomst att göra. Det finns fällor, t ex om du har någon arbetslös dag då du inte är anmäld på arbetsförmedlingen eller är inskriven i studier. Prata med försäkringskassan.

Kanske är det dax att berätta för din mamma också?

Mitt erbjudande att inboxa mig står kvar.

...och jag kommer att fortsätta tänka på dig.

Hej Ts!!

Vill bara skicka en stärkande kram!

OO vad jag hoppas på att du behåller ditt lilla liv. Jag förstår att ditt beslut inte är lätt men som jag förstår det på dina inlägg så vill du ju behålla barnet och då hoppas jag att du gör det för din egen skull. Att ångra en abort är nog bland det värsta man kan göra...

Tusen lycka till!

Tänker på dig varje dag Ts och är inne och kikar om du skrivit något...

Jag har som sagt bestämt mig. Här är det ganska upp och ner nu och vissa dagar pratar sambon lite (dock inte så mycket om den lill*) och vissa dagar säger han inte ett ord... Så jobbigt, men jag försöker att leva som "vanligt". Lite svårt att förklara men.

Idag tog jag steget och ringde bm och boka tid. Kändes som en lättnad då hon lät jättegullig i telefonen och ja hoppas hon är det i verkligheten också.
Nästa torsdag är det dags för min inskrivning och jag längtar som en tok...

Jag hoppas du finner styrkan, modet och orken att säga till din sambo att du kommer behålla och han får välja att stanna eller gå. Det kommer vara tufft. Men du ska se att du fixar de här på ett eller annat sätt.
Jag har varit ensamstående i 2½år innan jag träffade sambon och jag lovar det är inte en dans på rosor, men på något konstigt sätt klarar man av det.
Jag ångrar inte min son en sekund, även om de varit hemskt vissa dagar. Som när jag varit magsjuk och inte haft något hjälp alls o så ta hand om en liten.. Men de gick och när man ser att man faktiskt klarar av de känner man sig stolt och självförtroendet växer!

vi finns här på fl om du vill prata...

Ta hand om dig nu
*kramar om*

Du har visst redan bestämt dig. Därför vill du bara att tiden ska gå. Håll fast vid ditt beslut så kan du börja se framåt med hopp i stället för att gråta. Men man gråter pga hormonerna också i början.

Din sambo har gott om tid att smälta detta och vänja sig. Förhoppningsvis kommer han att ha helt andra känslor när han får se sitt barn i verkligheten.

Gör absolut inte abort om du inte är hundra procent säker. Jag förstår att dte är jättejobbigt att han inte vill behålla (det ev. ) barnet.

Jag tycker ni ska prata och prata och prata så mcyket ni bara kan, och att du ska försöka få honom att förstå hur extremt jobbigt det här är även för dig.

Det går ju självklart inte att övertala honom till att ändra sig om han redan är HELT säker på vad han vill, men vad säger att han inte bara har kalla fötter? Det är ju ett otoligt stort beslut att fatta och frågan är om man någonsinn känner sig redo till 100%?
Hoppas det löser sig för er!

Har inte pratat med kuratorn än ens, min telefon har krånglat en massa så har inte ens haft telefon... Men tar tag i det sen. Det är ju ändå försent att hämta pillerna nu och det är jag faktiskt glad över.

Sambon var ju med på sist när vi pratade med kuratorn och han borde veta att nyss var sista datumet jag hade att bestämma mig för abort. Det blev inget och ja, det vet han ju. Men han har varit lika go och snäll och mysig som tidigare. Följer med mig till stallet och med hunden och så. klagar väl lite på att jag blivit (ehmmm) extremt fet men det vet jag ju, och det beror ju även på magen.
Vi har även haft lite mysigt sex också trots allt=)

Vet faktiskt ärligt talat inte vilken vecka jag är i, alla säger olika. Kuratorn säger att jag är i vecka 11 när det är 11+5? Är inte det vecka 12?
Enligt FL grav.uträkning är jag i vecka 12 (11+3).

Min mamma är just nu mitt i en flytt och läraren till min lillebror (8år) sa att hon tyckte absolut inte vi skulle flytta honom än, och mamma blev ju såklart lessen. Så nu har hon mycket att göra med lillebror. Men hon kommer få reda på nyheten inom n snar framtid bara jag och sambon pratat mer och överens om han och jag ska fortsätta eller gå isär. Jag vet inte vad han vill...

Är ensam nu bara en stund men inboxar så fort jag får vara ifred lite längre. Tusen tack för erbjudandet!! Jag hör av mig.

Och tack alla för att jag har er att prata med här, känns bra att vara anonym men ändå kunna höra åsikter från så mycket folk.

Jag kommer uppdatera här lite då och då, bara jag får en ensam stund att skriva eftersom han inte vet att jag skriver om detta här...

Ha det så bra så länge! Det ska iaf jag försöka ha=)

ts skönt att höra att det är lite bättre jag tror ni fixar det om inte annat så gör du det själv hur gammal är du om jag får fråga??

många kramar

Skönt att höra Ts att det går liiiite uppåt,
jag ska hålla tummarna för att din sambo kanske bara behövde lite tid att fundera igenom allt och bearbeta det lite själv.
 Jag vet att min gjorde det när vi vänta vårt första, han kom själv efter några veckors fundering och ville prata ut om det. Nu har vi hunnit med både nummer 2 & 3 . 
 Hoppas hoppas verkligen allt löser sig för dig/er .....Kram