Katastrof=(

oj..nu har jag läst igenom alla 26 sidor, varenda litet inlägg som skrivits.

innerst inne vet du att du komr att behålla barnet.
d e ingen snack om saken.
nästan som att du väntar på ngt tecken från din pojkvän så att du känner "aha, nu kan man äntligen berätta".
men du måste bara vara ärlig mot dig själv..
först då kan du va ärlig mot din pojkvän.

jag hoppas du verkligen får din innersta dröm uppfyllt.
att du får din "kompletta" familj.
att du får ngt tecken överhuvudtaget från hans sida att d e ok för honom.

men annars komr du ha din nya stora kärlek i ditt liv i november månad.

jag önskar dig all lycka i världen och komr fortsätta följa den här tråden :)

tycker inte du skall göra Abort bara för att annars lämnar han dig som nån annan skrev så kan han lika gärna lämna dig efteråt. man säjer inte så till en kvinna man älskar.

och om du bestämt dig för abort så gör det så tidigt som möjligt liten förlossning det är fruktansvärt tro mig det är ingen blodig klump som kommer då utan en liten mini bebis.

säjer bara som det är.

ts vad du äån väljer så många kramar till dig du går igenom ett helvete just nu kan ni inte försöka med stöd samtal eller något ni kan behöva det bägge två. kram

Nej, vi kan tyvärr inte komma med någon lösning. Det är jättesvårt eftersom ni båda är lika fast övertygade om vad ni vill och därför står så lång ifrån varann i denna viktiga fråga.

Det verkar som att både du och han *men mest han* hela tiden utgår från vad som kommer att hända med HONOM om ni/du behåller det barn som påbörjats. HAN kommer att ta livet av sig, HAN har tänkt jobba och sedan plugga, HAN kommer inte att ställa upp, HAN kommer att skämmas osv.

Är det inte dags att ni börjar diskutera ur din synvinkel? Kanske du ska tala om för honom att DITT liv kommer bli förstört, DINA önskningar kommer gå om intet, DIN kropp kommer att utsättas fysiskt genom ingreppet, DITT psyke kommer att få en svår påfrestning som DU inte vet om du klarar osv.

Detta gäller inte bara HANS framtid - DU är lika viktig. Har ni diskuterat det ur din synvinkel?

www.familjeliv.se/Forum-4-51/m31735096.html

Sådana trådar är inte helt ovanliga och verkligheten är att risken finns för att man ska hamna i ett sånt läge som TS i denna tråd, eller egentligen, hennes barn.. Så trist!

Ha i åtankte TS, att du KAN bli ensamstående, ni är unga och pappan vill inte ens ha barnet..
Och du funderar varför han inte vill ha sex med dig, Skulle du helt ärligt, vilja ha sex eller känna dig manad att gosas med en person som kommer (enligt hans eget resonemang) förstöra ens liv?

Och angående sjukskrivning, "Jag är deppig för att min sambo inte vill bli pappa och jag orkar verkligen inte jobba", Det finns de som blir nekade sjukskrivningar trots att de har riktiga psysiska / fysiska problem.

Nu låter jag som en riktig häxa, men se verkligheten för vad det är och fundera på hur du, din sambo och hur du vill att dina framtida barn ska leva.
Det är så lätt för många här inne att sitta och säga "Jag har minsann klarat mig som ensammamma" men handlar det verkligen bara om att klara sig som ensamstående mamma, hur blir det med pappan och egentligen främst, barnet?

Anonym (Bubbas) skrev 2008-04-13 14:28:16 följande:

Jag instämmer när du säger att han inte vill eller orkar gosa men det sista du säger var allt ett konstigt uttalande om riktiga psykiska / fysiska problem, - det är klart att TS mår väldigt dåligt. Har du inte hört talas om människor som klappar ihop, bryter samman, deppar ihop, till och med inläggning på sjukhus kan vissa tvingas till.

Mannen hotar ju dig indirekt! Han hotar att skada sig själv om du inte gör abort.

Det jag hade tagit i beaktande är om jag skulle vilja vara tillsammans med en kille som hotar mig, och om jag vill att mitt barn ska ha en pappa som beter sig liknande.

Och ja han har ett väldigt omoget beteende, som du även bör ta i beaktande.

Hej Ts.

Har skummat igenom tråden (läst alla dina inlägg).

Min sambo blev helt knäckt när han fick veta att vi väntade barn. Han grät och var verkligen super rädd han tyckte att vi var för unga (Jag var 23 och jonas 22- fylde 23 två månader efter att tjejerna tittat ut). Men vi valde att behålla och oj vilken STOLT pappa han är idag (idag kan han inte förstå att han blev så ledsen och rädd) Det är ett super stort steg men när man får se sitt/sina barn på ultraljud så bara smälter man. Både jag o Jonas grät av lycka det var ju våra små liv som låg i min mage- det blev så verkligt när man fick se tjejerna. Och faktiskt måste jag säga att givetvis ändras livet efter att man fått barn men absolut inte till det negativa- att få barn är det bästa jag har skapat i mitt liv.

Jag kan inte säga eller spekulera i vad din sambo tänker- Men kanska hen kommer bli världens bästa pappa om du väljer att behålla? Men om han väljer att inte finnas vid din sida så skulle jag inte göra abort om jag var du- du kommer fixa det gallant själv! Man kan inte ens i ord beskriva känslan att för första gången få se sitt barn i ögonen och hålla om- Från sekund 1 med sitt barn så är dom det absolut käraste man har. Man gör allt för sina barn.

Lycka till

Gör inte abort mot din vilja. Är barnet välkommet utav dig så behåll det. Lyssna på vad ditt hjärta säger dig.

Anonym (toblerone) skrev 2008-04-13 14:07:45 följande:

Det där fick min mage verkligen att pirra!

Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra, men torsdag är sista dagen då måste jag ha bestämt mig! Visst kan jag gör abort efter också men då blir det förlossning...

Vet inte om han stannar hos mig om jag har kvar det, men jag vet att det verkligen brände i hans hjärta när jag sa att jag får väl hitta en plastpappa då. Jisses vad han grät då.... Vet att han älskar mig, vet att han kommer älska vår knodd när den väl är ute. Men bara tanken på allt ansvar får honom att bli knäpp. Han tycker knappt vi kan ta hand om vår (min) hund, vilket går alldeles utmärkt enligt mig.

Sant det som sägs att vi utgår mycket från honom och det sa jag sist vi pratade/grät. Jag då? sa jag. Men nästa gång vi pratar kommer jag ta upp det mer, att väljer han hellre singelliv och jag får hitta någon annan så väljer jag hellre bebisen än det.

Fortsättning följer...