Visparnas tråd # 7

Kerpet: Oj vad han kan lille Petter! Bra att det är ok även om det inte kan sitta själv - då ska det väl lyckas bli nåt kort på E iaf

MM: Ja vi har ju mest svarta och vita kläder... kanske ska jag leta fram nåt mönstrat. Eller så blir det näck - är ju enklast. Jag måste nog byta om på E hemma hos Kerpet annars är det nog nerspytt innan vi hunnit börja.

MaLu: usch för magbakterier. Hur känns det idag? Har du sovit nåt?

Vi har lite problem med sömnen här och behöver lite tips. Först på dagen så har Erik inte kunnat komma till ro utan det har varit gråt och kamp varje gång. Nu har jag försökt införa en rutin innan vilan (bara gjort det i 2 dagar men det går lite bättre nu) plus försöker fnula fram åtminstone någorlunda bestämda viltider. Har ni haft det? Hur såg de isf ut? Har läst att det bör vara minst 4 h vila på 3-4 tillfällen för 5 månaders. Låter det rimligt? Ett annat problem är att det är skitsvårt att få honom att sova mer än 30 min i sträck om man inte ligger bredvid honom och är supersnabb på att söva om honom (nappen, buffa, stryka på kinden, ibland amma). Hur gör man för att få dem att sova längre i streck på dagen?

Å sen på natten. Det har ju alltid funkat fint förrut. Men nu vägrar han sova om det inte är jag som lägger honom i spjälsängen, och sen står bredvid tills han somnar. Är det M så sparkar och gråter han. Oftast blir det samma om M kommer in om han vaknat (oftast räcker det med att stoppa in nappen för mig). Han kan gråta så tårarna sprutar för M och slutar i samma sek som jag kommer dit. Hur löser man det? Jag menar M är ju föräldraledig, byter alla blöjor och badar honom varje kväll mm. Förmodligen är har vi lärt honom att somna vi bröstet och med mig så nu funkar det inte på annat sätt. Suck, vad gör man? Vi har försökt så att M har varit med de senaste ggr jag ammat vid läggning och att han är den som lyft över honom i spjälsängen osv men det har funkat sådär. Jag försöker iaf få honom att somna i själsängen som ett första steg.

Ni får jättegärna komma med tips och råd!

Mirren: Går det att flytta sängen så att den står mot väggen? Så kan han ligga innerst?

Halloj

Mirren! Bra idé med Minnas Tjejer!!! Jag lägger in en länk där till fototråden!
Ja detta med madrass funderade ja oxå på! Fast mer att man kunde ha en på golvet brevid för att dämpa fallet...
Fast min pappa sa att detta med att han tagit sig ur med fötterna före tyder på att han fattat att det inte var så smart att åka ur med huvudet före... fast jag vet inte, kan dom lära sig sånt så snabbt? efter en gång? tror mer på tur, he he!

Hoppsan, jag är lite slö av mig men nu har jag skrivit upp mig Tack Mirren för sparken därbak! Får jag diskutera detta med sushi med min mage ett tag till? I början när jag mådde illa var jag jättesugen på sushi hela tiden (antagligen för sojan och framför allt ingefärans skull!) men sedan vecka 15 får jag bara kväljningar vid tanken... Jag tror jag stoppar en banan i fickan istället

Rackarns Petter!!!

Joyce: Jag brukar tänka ungefär som så att med tanke på att C utvecklas så mycket så är det inte så konstigt att sömnmönstren ändras. Jag tror att något så när regelbundna rutiner är bra - men för oss har det varit mer anpassning som gällt. När C gunggar örat och ögonen så försöker jag lägga honom - ibland fungerar det annars inte, och då tar jag upp honom igen. Tiden när vi ligger i sängen och gosar är också viktig (resonerar jag) och tillfälle för honom att "tanka kärlek". Vad gäller att han vill ha dig så känner jag igen det. Jag tror inte på att det bara är kvantitet (strikt fördelning av aktiviteter) som gäller utan också vilket förhållningssätt man har. Jag tar upp C fortare när han är ledsen - C vänder sig oftare till mig. Så vad är lösningen? Att C ändrar sig, att jag ändrar mig eller att maken ändrar sig? Tja? Vi har valt en kombinationslösning, att ha det som förut (att jag kramar) samt att jag tjatar på maken att han ska vara mer lyhörd. Men, men - var och en blir ju salig på sin fason.

Trösten är att vi upplevde samma sak för ett par månader sedan (just med nappen) men att det blivit bättre. Först och främst så hittar C ofta själv sin napp nu - sedan sover han lite djupare också. Men, nu på kvällarna har istället C fått för sig att han bara vill sova om han får somna _ovanpå_ mig. Nu försöker jag istället tänka att jag ska passa på att njuta av dessa kärleksyttringar jag menar när C var riktigt liten var han ju väldigt svårgosad. (Dessutom är det ett nästan otvetydigt bevis på att han inte kommer att bli autistisk - en av makens kusiner är autistisk och han skyr all form av närhet).

Mirren: Tack för synpunkter! Mm jag tänker också att (som NCSS säger) att flexibla rutiner är bäst. Någorlunda lika tider, men mest en rutin kring vilan (snuttefilt, sjunga samma sång osv). Jag tror nog också att du kanske har rätt kring det här med närhet. Jag (tycker jag själv iaf) är en kramig person än M och ger Erik mer närhet och är mer närvarande och lyhörd inför Erik och det kanske gör sitt till. Att sen spä på det med att alltid somna med mig, tja då har man väl fått vad man förtjänar kanske

Joyce - jag tycker att det hela tiden ändras, hur de vill sova, eller inte vill sova I början var jag ju ute med vagnen två gånger om dagen (3-5/6mån) och då sov de...de sov också direkt efter de ätit på morgonen...och hmm, sen minns jag inte riktigt.

Ett tag så fick jag dom att somna bredvid mig i sängen och kunde sedan smyga upp (med risk för att de vaknade) och nu sover de alltid på balkongen eller på promenad... Jag gör det som funkar!!

Jag upplevde att den där mammigheten, eller vad det nu är...kanske inte är så "allvarlig" som jag trott M har lagt Cornelia två dagar nu och det går toppen...så det är nog bara att försöka, vänta ett par dagar, och sen försöka igen.

Även fast det är oundvikligt för mig, att barnen aldrig skulle skrika efter mig eller något annat, så försöker jag undvika det mer än M, men jag tror inte att det påverkar nämnvärt faktiskt.

...svammel

sushi - vi skippar nog också maten, känns som om att det kommer bli kaosigt så det räcker å blir över ...menar med mina två monster alltså!

Åhhh, kan inte bestämma mig med kläderna... Kanske måste ut å shoppa lite. Har ett par jeans och så något upptill...eller så kanske de ska ha me&i-klänningarna...

Tror även jag skippar maten hemma hos Kerpet

Och en kort presentation: efter att jag försökt på naturlig väg att bli gravid i ett år såg min läkare (på MammaMia) helt plötsligt stora cystor >10 cm (trots att han varit där och kikat flera gånger under min utredning..), fick diagnosen endometiros och behövde operera bort ena äggledaren varvid min nya läkare på kvinnolkliniken sa lite hurtigt att den andra inte heller såg noge vidare ut. Så vi blev ställda i kö till IVF, prövade privat först (uppsala) och satte även in frysta ägg men sedan var vi framme i kön så då blev isak till på huddige kvinnoklnik. Vi hade då hållt på i 3 år. En evighetstid kändes det då som men helt klart värt väntan.
Träffade kerpan och zync på gravid-vattengympa och mirren känner jag sedan tigare (våra män växte upp på samma gård). Har träffat Mallamojs & Mamsen också på lunchträffar och säkert några fler som jag inte kommer på namnen på.
Isak kom med akut snitt efter 26 h på södertälje prick på dagen D. Bara ytterligare en operation innan lille killen tillslut kom tänkte jag. Har inte haft någe problem av mitt snitt och nu är isak snart 9½ månader.
Hm har jag missat något??

Isak har också trillat ur sängen, är helt omöjlig att få att sova i spjällsängen så jag bullar upp med kuddar och sätter larmet nära så jag hör när han vaknar (av prasslet). När han trillat ur (2 ggr men olika sängar) har han gjort det i sömnen, inte ett medvetet försök att ta sig ner alltså.

Idag tar sig isak för örat och gråter, sedan sover han nästan hela tiden. Öroninflammation? Någon som har haft det?