Jag blir så trött...

Hej!
Jag vet hur det känns!!Är själv inne på försök nr.16 nånting(tappat räkningen)efter ett missfall. Känns hopplöst, speciellt när alla runt omkring blir gravida på en gång...
Hur länge har ni försökt?
Vi har börjat utredning precis vilket känns skönt.
Förstår inte vad det kan vara för fel eftersom det har fungerat förut....blir galen snart!!
Håller tummarna för dig!!
Kram

Hej på dig!

Jag känner med dig och har varit i samma sits, det är inte lätt och man så grinig på att läkaren ska ta semester för det här är nr ett på vår lista.

Fortsätt med pergo och försök ta vara på sommaren, unna dig lte saker en god middag, en ny tröja eller kruka, ja du fattar du är värld lite extra just nu.

Ta hand om dig och du orkar de vet jag!
Kram

Du verkar vara på samma goda *host* humör som mig. Jag har fått en obevakad Pergokur för läkarna svamlar mellan varandra under sommaren. Mailade till sist och sa att om det inte finns tider så kör jag på själv. Fick ett utbrott igår av hormonerna jag stoppat i mig och skrek och svor och grät över allt som varit.
Önskar att man kunde gömma sig i en grop i trädgården och bara skrika ut så slipper mannen och katterna höra mig .
Håller tummarna för dig..det här är den största och mest pressade prövning man gått igenom känns det som...Skönt att skriva av sig ibland.

Vad rara ni är! Sitter här med röda ögon och är bara så ledsen. Vi har försökt i ett och ett halvt år och ja, jag trodde inte att det skulle bli svårt. Alla människor hoppas ju det! Vi är dessutom sist av alla. Alla andra är på omgång två eller tre. Så vi har inte fått till nummer ett än. Man kan ju faktiskt bli helt tokig. Jag som hade en så positiv inställning fram tills jag gick på toaletten och ser att jag fått en blödning. Blir bara så fruktansvärt ledsen och besviken hela tiden. Vi har utretts och maken är det inget fel på utan det hänger på mig... Usch för denna maktlösa känsla.

Sköt om er!

Hallå katten!

Visste inte att du satt i samma båt. Visst är det rent jävla jobbigt?

Förlåt att jag svär så mycket, men som den känslomänniska man är så...

Ibland (läs oftast) tror jag inte läkarna är medvetna om hur stor del det här med att bli gravid tar upp i ens liv...
Jag har tidigare skrattat åt kommentaren att "killar tänker på sex typ var femte minut"...
Men nu har jag börjat omvärdera det...
Här sitter man minst lika besatt och tänker på barn barn barn...
från att man vaknar tills att man slockar på kvällen.
Tycker att det var väldigt obetänksamt av din läkare att klämma ur sig nåt sånt. Kanske skulle du säga till honom nästa gång att du tog väldigt illa vid dig av den kommentaren??

När jag läser ditt inlägg kan jag se mig själv framför mig. Skitsur och ledsen. Min "lösning" (för stunden) hade varit att ringa till min storsyster. Och typ bara snackat av mig lite...
Och hon hade kommit med sin "vanliga" inlägg. Tror du läkaren gör det för att vara elak...? Tror du verkligen det?
Och om sanningen ska fram så är det ju sällan så att läkarna gör något för att vara elaka. De menar ju faktiskt bara väl... men så blir det "så fel". Läkaren hoppas ju så klart att det ska ta sig nu under sommaren så han slipper en patient till hösten...
Så egentligen är det ju jättepositivt. Ni vill ju båda samma sak!
Usch va jag vrövlar.. borde joba istället!
Håller tummarna att läkaren får rätt på sitt sätt.. även om ha sa det lite dumt...

//Solkatta

 Hej hej *vinkar*. Jo, jag är runt i de här trådarna och surrar av mig.
 Det är bara att svära på . Jag har ett gigantiskt ordförråd senaste tiden, som bara växer sig med ett helt otroligt språk...Just nu är jag på jobbet och försöker hålla mig från alla irritationer vilket är lite svårt...Vi gjorde utredning ifjol och då hittades ingenting av min förra läkare men i våras konstaterade en annan läkare att jag har Pco, så jag testar just nu första Pergokuren. 
 Det är så frustrerande alltihopa. Jag flyger just nu i taket av gravbesked från nära och kära och känner mig omkörd hela tiden. Försöker hålla hoppet uppe men jösse vad svårt det är ibland.

Förstår din frustration. Vi har försökt i snart två år, med ett mf i bagaget. har gjort utredning, men inga fel har hittats. Börjar få för mig att det ändå e nåt fel som inte upptäckts. I höst tar vi tag i utredningen igen. jag är ständigt livrädd för att någon ska komma med nyheten: jag har en glad nyhet, jag är gravid! Då vill jag bara lägga mig i min säng under täcket och gråta så ögonen blöder!! Tänker på barn dygnet runt! Fy faaan vad jobbigt det är! Hoppas allt löser sig för dig! Kram

Jag tycker att vi gör det här hörnet av FL till vår gemensamma gnöltråd! Här får vi svära och härja hur mycket vi vill.

Kram på er!

Låter bra Det är så sköööönt att få svära av sig någonstans när allt känns som jävligast!