Jag blir så trött...

Åh, här vill jag var med!!!
Just idag efter mitt 3:e säkra missfall men troligtvis det 4:e hatar jag alla gravida med deras fina magar, alla mammalediga som går med sina barnvagnar i solen, alla som blir gravida direkt utan minsta probelm mfl.
Ren och skär avundsjuka så klart och självklart älskar jag mina gravida vänner i vanliga fall men inte just idag!
Jag hatar hon som berättade att min läkare var på semester (han som vi går hos för utredning)och sa att under sommaren ska man bara slappna av och inte tänka på såna här saker.
Lätt för kärringen att säga som säkert blev gravid på första försöket och som slapp gå med alla grav.symptom, vara överlycklig i några veckor och börja planera för det lilla livet för att sedan bara vilja grina ihjäl sig av besvikelse när missfallet kommer!!!!
Jävla skit rent ut sagt!!Jag pallar snart inte mer!!

 Jösse vad ni har gått igenom mycket... ...Tycker det borde vara en övre gräns för vad man ska stå ut med åtminstone...Månne om ett vilohem för ofrivilligt barnlösa skulle vara en idé, där man kan vila upp sig för i stort sett ingen kostnad, då man behöver punga ut med en massa slantar på försöken, innan man checkar in för att komma ut när nerverna är åter i balans?

Solkattan:
Såga verkar vara ett bra sätt att bli av med sina agressioner!

Min kära man får sig tyvärr en skopa då och då som han absolut inte förtjänar så jag måste hitta ett annat sätt!
Mitt humör är också rena berg och dalbanan och jag trodde aldrig att skaffa barn kunde vara så jobbigt.
Jag hade en bild framför mig om hur romantiskt, spännande och kul det skulle vara men nejdå, sånt händer ju såklart bara andra speciellt utvalda!

Augustibruden, Det där känner jag igen . Jag ville inte gå tillbaka till jobbet nu efter semestern för jag AVSKYR att se min höggravida kollega och jag använde mig att milt sagt charmerande språk helgen innan. "Jag hatar alla som blir gravida bara så där. Oopps, det bara hände" Det får mig att se rött... "Det var inte planerat" Arrggg...men behöver en del gnida in det i ögonen på en. Jag har då bara pratat om adoption, utredningar, hormoner och ivf till hösten, bara för att det är så j-la underhållande *ursäkta språket*.

Love4cats: Ja, jag hatar också alla som blir gravida bara så där och ännu värre såna som säger: Ja, det var ju egentligen inte meningen men nu när det väl har hänt så är det ju kul.
Jaha, men om man inte vill ha barn, varför skyddar man sig inte då???!!!

Augustibruden:
Min sambo får ta rätt mycket "stryk" också...
I vårt fall är det ju han som "inte kan" så det blir ju liksom dubbel bestraffning om man säger så...
Hade också en romantisk bild om hur vi skulle få ett gemensamt barn. Ett barn med mina blå ögon och min sambos mörka hår. Hur man skulle stå där o leta igenkännande tecken osv...
Barnet skulle naturligtvis bli till på nån rolig resa. Sen skulle vi varje år påminnas av den där mysiga New York resa .. bla bla.
Nu känns bilden helt jäkla omkastad. Minnesbilden kommer vara ett sjukhus och en läkaren som sprutar in en okänd mans spermier i mig.
Känns så himla bittert när man tänker på det...
Visa stunder så skriker jag bara rakt ut till min sambo att "vi skiter i det, vi ska inte ha några barn!". Sen ångrar man sig ju så klart...
Önskar liksom AnnaMG att jag fick vakna upp imorgon med en stor kula till mage och ett evigt leende...
//Solkatta

Solkattan: Åh, vad jag känner igen mig!
Var ju helt säker på att jag skulle vara gravid efter bröllopsresan, hur naiv var man inte!

När jag är riktigt arg brukar jag också skrika att jag inte vill ha några barn, att jag hatar barn och att det förstår väl vem som helst att vi inte kommer få några barn.
Inget av detta menar jag så klart men det bara kommer.

 Men precis Så enkelt...

augustibruden skrev 2008-07-01 15:14:41 följande:

Love4cats: Ja, jag hatar också alla som blir gravida bara så där och ännu värre såna som säger: Ja, det var ju egentligen inte meningen men nu när det väl har hänt så är det ju kul.Jaha, men om man inte vill ha barn, varför skyddar man sig inte då???!!!

 Det som är positivt i det hela är att vår trädgård aldrig sett bättre ut för jag avreagerar mig med att dra ogräs och annat strunt som växer där det inte ska. Är gräset någon cm för långt drar jag på mig stövlarna och springer ut på morgonen och klampar som en furir i trädgården. Mannen brukar oftast sova längre på helgerna så senaste under helgen kom han yrvaken vid altandörren och frågade "Jobbar du igen ?".

 Det växlar så friskt. Ena dagen skriker man att man inte vill ha barn, man struntar i allt, sen gråter man. Dagen därpå ändrar man sig och vill ju så gärna och gråter för att man sitter och yrar på om att man inte vill. Förvirrad man mittemot som säkert undrar vad han vill till slut...

ojdå det blev lite ljust...

Love7cats: Det är som om jag skrivit det själv!