Jag blir så trött...

Solkattan: Varför är det alltid vi som ska be om ursäkt. kan inte dom förstå att det är tufft oxå? Känner mig oxå som värsta bitterfittan ibland men har bestämt att jag inte tänker utsätta mig för mer "fester" som leder till att jag ligger sömnlös en hel natt och lipar.

Vi har försökt länge nu.
i natt drömde jag att jag var gravid igen. det är en dröm som återkommer
frågan är bara om jag någonsin kommer att bli det.

Men guuu va sköönt! (Ursäkta min WT-stavning!)

Det finns alltså fler bitterfittor därute! :)
Det värmer det här svarta hjärtat.

Vet ni brudar! Det glädjer mig att se (snabbkollade några pres.) att vi ligger lite i samma ålderspann. Jag själv är trettiofem.

Liten Fraggla: Den t-shirten vill jag ha! Eller med texten: Ja, jag VET att det är dags att skaffa barn men storken är en jävla svikare!

Lokatten: Vi ska också starta IVF efter semestern men eftersom ägget inte fäster så är jag inte så hoppfull just nu. Måste nog utreda det först.

Lite positivt tänkande så här på eftermiddagen: Vi slipper vaknätter, torka spy, ömma bröstvårtor pga ammning, förlossning, åderbråck, foglossning, ordna barnvakt och vi kan resa lättare, dricka vin, renovera huset mm.......hm, lyckades jag övertyga mig själv om att vi är nöjda som det är?? Svar: NEJ!!! JAG VILL HA BARN NU!!!!!!!!

Lite nyfiket...
Är ni andra också "tävlingsmänniskor"?
jag har funderat lite på det där och tror att jag själv ser det här med barnskaffandet lite som en tävling. Jag vet ju rent logiskt att det inte är så men kan ändå inte låta bli att "tävla".
Jag har alltid tävlat på nåt sätt. I skolan med betyg, i idrott, "i att kunna cykla fortast hem", "att kunna dricka öl snabbast" osv.
Allt som det liksom på nåt sätt går att tävla i så har jag gett järnet.
Så nu när den ena snorungen ( de under 30 ) efter den andra springer ifatt mig så blir jag så jäkla sur!
Jag vill ju vinna!!!
Nån med samma syn?

//Solkatta

Skickar en styrkekram till dig!!!
Tycker det är bra att du får ut detta och blir förbannad!!Helt rätt, det ska man få bil!!Men det kommer att hända, det är jag säker på!

Solkattan, Jag är också lite av en tävlingsmänniska. När hon på jobbet berättade att hon var gravid, klämde jag ur mig "Men åå såå rooligt", men sen sa jag hemma åt mannen "Jaha, är det någon mer som känner för att springa om mig eller vad sägs om rakt över?".
Sen känns det som att en del vänner ser det som en bragd typ "Haha, vi var först!" Och?..Good for you, men VI VÄNTAR på vår tur, jag hade gärna suttit vid sidan av och gottat mig. 

Det känns tryggt det , att vi är så pass lika...

 Min man försökte vara positiv när jag stod med tårar i ögonen på Ikea när jag börjat Pergo-kuren "Föreställ dig 3 på natten, barnet skriker konstant och vägrar sova, vägrar äta och bara vill vara tjurig och du får inte sova alls. Då är det väl lättare för en stund"

Jag, "Men jag vill inte sova på nätterna "...Jag viiiill vara vaken jag också". Hmm, det gick inte bra den dagen, medan andra dagar går bättre.

Som många av er så har jag också "gjort slut" med många gamla vänner, andra har det bara runnit ut i sanden med. Jag har rensat alla snart som jag känner ger mig dåliga vibbar och som stjäl min energi. De som kommer med lite milt anklagande tonfall;
"Men nu är det väl ändå dags?!!" eller de som säger "Är det nåt på gång nu då?" eller andra mer färggranna kommenterar, alltså de som aldrig slutar tjata och som får mig att känna mig som än mindre värd när vi inte har barn...
Nu umgås jag med en i samma situation, lika "gammal" som mig och faktiskt flera barnfria vänner, som inte kräver att bara jag ska ställa upp "för att de har barn".
Vet inte om jag kommer ta tillbaka de sen, men man ska aldrig säga aldrig. Mitt vad det är så blir allt förlåtet och vi hittar tillbaka igen.