Jag blir så trött...

Det låter bra och jag hänger gärna på för jag kan känna mig lite utanför med mitt gnällande ibland så jag försöker hålla ganska god min .

Här behöver vi inte hålla god min va?

Hejsan tjejer!
Får man vara med här fastän man redan har ett barn? Har försökt få till nr 2 sedan februari 2007 och det enda som hänt är att mensen var försenad med 9 dagar i januari

Irre: klart du får var med!

Och tjejer: här får tonen vara tålåg! Vi får härja prcis hur mycket vi vill!

Tack
Behöver någonstans att vräka ur mig, speciellt när "tant röd" dyker upp. Känns värre den här gången. Tror det beror på att kroppen har ju funkat 1 gång, så varför gör den inte det en gång till?

Jaa, jag vill bara med eftertryck hålla med om det ni skriver! Denna process är verkligen ytterst utvecklande för ens känsloregister. Den ilska, bitterhet, sorg, uppgivenhet, missunsamhet och glädje (varade några veckor innan MF) som jag känt de senaste par åren har verkligen övermannat mig. De jobbiga känslorna har kommit som bullrande åskväder och bara vält omkull mig. Känslorna har varit av en helt annan dignitet än jag trodde var möjligt.

Och trött såklart. Så jävla innerligt trött. Den där gropen man ramlar ner i när mensen kommer blir liksom bara djupare och djupare för varje månad. Och det blir allt tuffare att kravla sig upp på nytt. Fasen vilken styrka vi har som ändå gör det!

AnnaMG: det du skriver kunde jag inte skrivit bättre själv. Det är en sådan känslomässig storm som pågår inom en hela tiden! Man känner sig bara så värdelös som kvinna! Så är det ju inte, men känslorna för mig själv är så tyvärr när det är som jobbigast

Håller fullständigt med: man börjar ju nästan tro att man är knäpp i hela skallen när man kan börja dagen med ett leende, skrika sönder sig mitt på dagen, gråta hela eftermiddagen och sedan bli på lite, ltie bättre humör till kvällen igen, eventuellt. Stackars make, säger jag bara...

Känner igen mig i humör "alla berg o dalbana"...
Jag och min sambo har en sommarstuga med skogstomt. När humöret är på väg neråt så har jag tagit en såg och gått lös ute på skogen... kan säga att det är måååånga små träd som har skövlats. Vågar inte använda motorsågen så det blir bara småträd...
Känns liksom lite bättre tycker jag att fysiskt ta ut sig med att såga för hand också. När man sen är genomsvett och helt slut så kanske man stupar i lingonriset och storbölar en stund...
Sen kan man gå in o vara "som vanligt igen"...

Tyvärr vet jag inte hur jag ska applicera den lösning på min arbetsplats...? Finns inte så många träd här på jobbet att såga ner... möjligen ett gäng puckon som man skulle kunna slå ner. Speciellt om de börjar tjata om barn och försöka fiska om det är nåt på gång...grrr...

Ibland så börjar man ju undra om man verkligen kommer klara av att ta hand om ett barn när man är så instabil i humöret?
Min sambo brukar när jag får de värsta utbrotten ifrågasätta det...

Kommer berg o dalbanan plana ut så snart man blir gravid?

//Solkatta

Gräslig dag här hos mig/oss! Vill bara dra täcket över huvet och vakna när jag är gravid i typ v 29. Är på BIM+8 idag. Ingen mens, inga plus och inga grav-symtom. Det är uppenbart att någon har som mål att göra mig helt knäpp. Efter kö sedan dec -05 (vi är ett tjejpar), 16 inseminationer, ett MF, en stor bukblödning (efter ÄP) och helt stolliga hormonbehandlingar med ägg i druvklasar som följd, så är jag så förbannat, grymt, gräsligt trött på allt detta!! Jag känner så väl igen mig i era beskrivningar av det växlande humöret. Galenskapen känns nära.