Jag blir så trött...

Nu har jag mailat Libresse och Iris för att höra om möjligheterna med tamponger med texter på....
Va sjutton... man kan ju alltid försöka!
Vore ju skitkul om de nappade på idén. Jag skulle gärna trycka upp en tampong med texten "ofrivilligt barnlös" te veckan... ;)

//solkatta

Ja, jag avskys gravida kvinnor ibland! fan va hemskt o känna så, men de gör jag. Jag e så avundsjuk så jag avskyr dem, speciellt de som nuppade en gång o vips så blev de gravida!!! fan de får väl finnas nån måtta! Hela tiden kommer de folk o säger: ååååh hon o hon e gravid, visste du de? Så står man där o försöker hålla god min o säger med ett falskt leende:åh va kul! Sen vill jag gå o lägga mig o gråta! Hade ju heller inte tänkt mig bebiverkstan så här!

ja, humöret växlar verkligen hela tiden! Har inget bra sätt o avreagera mig på. Kanske ska skaffa mig en slagpåse Vill ju inte låta de gå ut över sambon jämt.

Ojojoj vilket behov det fanns av en svärande neggo-tråd - massor av inlägg bara idag. Härligt att känna sig "normal"! Skönt att få frossa i era svordomar över andras magar. Jag delar dem till fullo och tycker faktiskt att det är helt rimligt att känna så. Vilohem tackar jag gärna ja till, Love4cats!

Kändes befriande att läsa att även några av er andra, med jämna mellanrum, skriker att ni inte vill ha några barn. Jag har blivit förvånad varje gång jag hört mig själv skrika eller muttra det. Det hoppar liksom helt utan förvarning ut från min mun, när sambon försöker trösta/peppa. Snacka om att relationen utmanas!

Här vill jag vara med!!!!!!!!
Jag anser helt klart att det är fullt tillåtet att avsky alla gravid magar som går runt! Jag kan också känna total avundsjuka och bara bli sur och vresig om dessa dyker upp i min närhet vid fel tillfälle!

Jag och min sambo har försökt i 2 år i augusti, inte alls lika länge som vissa av er här inne men det tar på krafterna! =( Fick i veckan ett brev från min läkare på KK där hon skrev att inget fel har hittats och att vi får försöka på egenhand fram till årsskiftet då vi kan diskutera en remiss till IVF. *suck* Det kommer inte att hända något det närmaste året då alltså! =(

Kram till er alla som försöker!!!!

Liten Fraggla: Men fy vilka idioter det finns! En annan hade ju varit överlycklig om det hade tagit sig på 3:e försöket!

Jag fick en kommentar av en arbetskollega i 60 års åldern: Nu får ni nog ta och skaffa barn snart för ni måste ju tänka på era föräldrar som bara blir äldre och äldre för man vill ju orka med sina barnbarn!!!
Sen är det nog nästan en gång i månaden som vi hör från folk runt oss: jaha, är det inte dags för barn snart?
Jag spyr snart på den frågan!

Solkattan: Din affärsidé låter ju toppen!
Tänk att gå runt på stan med T-shirten: Frågar du mig om det inte är dags för barn snart åker du på en smäll!

Känner ni ibland att man bara vill ge upp allt för att slippa bli besviken?

Ibland blir man så trött på folk i ens omgivning. Min sambos familj vet om att vi har svårt att få barn. Att det kommer krävas hjälp iom. att min sambo har få spermier. Min svägeska är väl inte den mest snabbtänka ibland och förra månaden lyckades hon som sagt överträffa sig själv. Hon säger när vi står i svärmors nyligen avlidna mans lägenhet och flyttrensar "Till veckan ska jag rensa ur min 6 åriga sons alla bebis saker och det som är värt nåt ska jag ge till min mans kusin som ska ha bebis till hösten och resten ska jag slänga..". Alltså det gjorde så satans ont att få höra att hon tänkte ge bort allt till min sambos bortskämta snorunge till kusin. Som är ensambarn och som har föräldrar som köper allt hon pekar på i normala fall till henne...
Det kändes som om hon inte nånsin tror att jag o min sambo kommer få till barn (eller vill ha barn).
Det var inte det att jag vile åt det matriella (jag o min sambo har heltidjobb o kan köpa saker själv) med det var just grejen att den människa som jag hatar mest just nu som jag tycker helt oförskämt lätt tycks ha blivit gravid ska premieras ännu mer...
Har en kompis som också fått en härlig kommentar angående att inte ha barn. De fick besök av sambons syster med familj (med barn). På kvällen säger sambons syster "Du Sara, skulle inte ni kunna skaffa barn snart så skulle det bli roligare för våra barn att åka hit?". Kan bara säga att det var tur att det inte var hemma hos mig den kommentaren fällts...

Augustibrud:
Tänk att komma till fikabordet på jobbet på morgonen med en T-shirt "ofrivilligt barnlös" ... undra hur tyst det skulle kunna bli?
Känner var o varannandag för att ge upp! .. För att i nästa stund bli arg och vilja fortsätta kämpa..

Hmmm detta blev långt ...

Jag köper en t-shirt direkt! Kan tänka mig texten: "Ofrivilligt barnlös" på bröstet och texten: "Och NEJ det är inte BARA att adoptera!" på ryggen

Solkattan: det är fan helt otroligt! Att man inte blir agressiv ibland är ett under ... ibland vill man ju bara slå folk!

Jag håller med er alla, det är helt sjuuukt vad folk kan kläcka ur sig korkade saker. Som när jag å min man misslyckats med vårt första IVF. Vi var förtvivlade och kände att vi inte orkade hoppa på karusellen direkt igen. Vi kände att vi psykiskt behövde återhämta oss igen för att vi ska orka. Fysiskt också för den delen med alla konstiga hormoner och sprutor ... I allafall: Min man ringde sin mor och berättade att det inte funkat och att vi nu kommer vänta ett tag till nästa gång. Hon svarar måttligt förstående: "Jaha det funkade inte. Jag tycker inte ni ska vänta, ni blir ju inte yngre precis (är 32 och min man 37), det är väl bara att köra på igen." Hans syrra sa sen: "Jaså ska ni vänta IGEN! Ja det är väl olika hur man är, JAG skulle vilja köra på direkt." Mmm eller hur, hon hade fan inte fixat en bråkdel av det vi gått igenom, hon blev ju gravid bara genom att gå förbi sin sambos smutsiga kalsonger i tvättkorgen för sjutton.

Jag hatar alla käcka: "Men det är bara att försöka igen." Efter 60st tillfällen när tanten kommit på BIM och man hoppats på det motsatta så blir varje ny besvikelse så tung. Vi trodde verkligen vid vårt första IVF att nu, nu fanns det verkligen en riktig chans. Å allt hopp som vi lagt åt sidan kom tillbaka. Och fallet blev så mycket tyngre. Ingen förstår vad vi ofrivilligt barnlösa går igenom. Läkarna tycker att det bara är att tänka på annat, sjuksköterskorna ska vi bara inte prata om. Ingen fattar att det handlar om att hela ens liv vänds uppåner. Alla planer man haft blir plötsligt kanske inte möjliga.

Sorry ... blev långt ... kram på er alla!

Åh vad jag känner igen mig i era inlägg! Skönt att någon känner samma som jag, man känner sig så ensam och rubbad ibland med sina tankar och funderingar. Vad farao har man äggledare för om de ändå inte fungerar!!!

Vi har försökt i snart 3 år och skall i slutet på juli på vårt första besök inför IVF. Det har varit ett SVÅRT beslut att ta, för jag har så svårt att acceptera barnlösheten! Det finns inte helt enkelt för mig! Sambon tar det inte lika hårt som jag... "det ordnar sig nog ska du se..."

När min syster ringde mig i våras och trallande berättade "du ska bli moster" hade jag bra lust att slänga telefonen all världens väg. Jag VILL INTE bli moster!!!! Det tog så jäkla sjukt i hjärtat och det kändes som jag skulle dö...
Undviker träffa henne och det är hemskt, för hon är ändå min enda syster och jag vill ju ha en bra relation med henne...men just nu är det svårt... Hon vet inte hur vi kämpar och kämpat. En som inte går igenom barnlöshet förstår hur ont det tar i en när någon kommer och kvittar att de ska bli föräldrar och hur man kan avsky alla gravida magar o småbebisar som verkar finnas överallt!

Jag skriver upp mig på t-shirtsbeställnigslistan direkt! En sån vill jag ha så man för en gångs skull skulle slippa alla dumma kommentarer! Börjar bli SÅ trött på alla frågor och kommentarer och att dra till med nån dum lögn för 1000:e gången...

Liten Fraggla:
Jag tycker du ska hälsa dina släktingar att kliniken är stängd under sommaren men om de inhandlar en kofot så kanske Ni tillsammans kan bryta Er in och de kan hjälpa Er och genomföra en IVF? Jag menar en IVF hit eller dit det är ju ett enkelt ingrepp... ungefär som att laga en punka på en cykel eller så.... (ok, jag är väldigt ironisk nu).
Håller med om att det är väldigt få som fattar vad de är man går igenom som barnlös. Men jag har faktiskt lyckas hitta en människa inom sjukvården som "fattar". En kurator som just har barnlöshet som specialområde. Jag har då o då kontakt med henne för att ösa ur mig all ilska/frustration/besvikelse som jag bär på. Just nu har hon semester då (därav tidigare inlägg med skogsskövlingen).
Överaskande nog så var det faktiskt inte särskilt svårt att få tid hos henne... letade på nätet och hittade numret o ringde.
Precis efter att man varit på ett sånt "uttömmande" samtal känns allt så mycket lättare... :)
Ett litet tips...

//Solkatta

Hej alla!
Är också så trött på situationen. Att kämpa och försöka vara positiv men inte få något för det. Vill så gärna få uppleva moderskapet. Jag försöker att inte tänka så mycket på min längtan. Nu när det är sommar och efter att mensen kom tänker jag åh nu kan jag parta och leva livet i Visby under semestern, köpa nya kläder och vara i nuet. Men hey! Jag vill ju egentligen inte vara den tjejen. Vill sitta inne och ha en familj, få stripigt hår och bara ha säckiga kläder, slippa jobba och finnas till för främlingar. IVF-start blir efter semestern. Jag hade nog varit mer positiv till det om jag inte på nära håll sett min yngre syster gå igenom tre misslyckade försök det senaste året.
Glad att ni medsystrar finns. Jag vägrar ge upp.