Förlossningsdepression

Hugo Boss - Be någon annan att ringa åt dig. Jag måste lära mig att be om hjälp. Man får be om hjälp med allt som känns jobbigt och tar kraft.

Kajsaliten - Din sambo behöver förstå att det kan vara så här. Jag har en väldigt förstående man, men även han blir ju frustrerad och känner att det inte händer något. Kanske borde din sambo följa med dig och prata med psykolog. Igår följde min man med till psykologen på bvc och han förstår att jag måste få avlastning och hjälp med det mesta.
Komentarer som "att ta sig i kragen och vara glad" får man hitta stategier att skydda sig mot. Det spontana blir att inte ha kontakt med dem som säger sådant. Bättre är att någon du känner väl får förklara att du inte mår bra och inte orkar höra sådana komentarer.

på bvc har dom så att ringer man så ringer dom upp...men jag klarar inte av ett telefonsamtal..har mailat till vår bvc-sköterska nu..

kajsaliten: Min sambo förstod inte heller min situation så bra och jag tror inte han gör det än idag, men han var ett bra stöd i alla fall!

Jag blev sjukskriven när dottern var ungefär 3 veckor och då var min sambo hemma med oss. När jag skulle träffa läkare hade jag enormt dåligt samvete för att jag "svek" dottern och för att jag "tvingade" sambon att vara hemma från jobbet.

Min sambo förstod inte alls hur jobbigt det var att lägga dottern vid bröstet. Han tyckte jag skulle försöka med amningen igen när stockningen läkt och jag inte behövde pumpa mer. Men jag kände att jag inte skulle orka. När vi sedan var på vårt samtal (en gång i veckan) på spädbarnsteamet bara grät jag och det slutade med att kuratorn sa till min sambo då han just uttryckt sin tanke om jag skulle försöka igen eftersom det var så bra för barnet: "Men tycker du inte att hon HAR försökt nu?" Då blev han knäpptyst och liksom började förstå! Jag tycker med andra ord, precis som Runeberg skriver, att din sambo ska följa med på samtalen. Det som du inte orkar förmedla kan du få hjälp med där!

Jag minns en gång jag skulle vara hemma själv med dottern när sambon skulle åka och handla. Hon började gråta (och jag trodde det var pga mig hon grät...) Jag var så frustrerad och stressad och fick tänka hela tiden "håll i dig tills x kommer hem igen så du inte gör något dumt mot dottern". När han kom hem blev jag så galen att jag rev honom på armarna... Detta var innan jag började med anti-depr. Efter det kom vi överens om i samråd med spädbarnsteamet att jag inte skulle vara själv med dottern något alls ett tag framöver!

Förlåt att det blev så långt.

fick mail tillbaka från vår bvc-sköterska..hon ska gå och prata med psykologerna det första hon gör imorgon bitti..
men då är frågan..hur lång tid kommer man få vänta innan dom har tid? för jag kan ju inte gå hemma och må dåligt längre... Har läkaren på bvc befogenheter att skriva ut antidepressiva och ångestdämpande..eller kommer dom forsla en vidare någonstans??

Kajsaliten: Ta med sambon och dottern till samtalstiden. Din dotter är så liten att hon inte förstår ett skvatt av vad du säger och din sambo behöver få höra hur du mår och vad en professionell person tycker att ni ska göra. Det är inte lätt att förstå en förlossningsdepression och hur det kan yttra sig.

Hugo Boss: Jag vet inte hur länge du får vänta men första gången jag hade FD så fick jag träffa en psykolog ungefär 3 dagar efter att BVC visste om hur jag mådde.