jag förstår din frustration hugo boss...när jag berättade för min bvc-sköterska tog det 5 dgr för mej att få en tid hos psykologen dit jag ju ska imorgon, de fem dgrna mådde jag som sämst! väntade varje dag...ångesten rev i mej, gråten nära, förvirrad o sömnlös. när jag fick tiden kunde jag slappna av en liiiiiten aning. så håll ut tjejen!
jag mådde jättedåligt igår efter lunch, orkade inte ens skriva här:( känner mej så himla värdelös för att jag inte klarar av ensamheten!!! att jag får sån ångest då! o att min sambo inte verkar förstå det! i morse pratade vi iallafall, vi fick sova hela 5 tim i sträck inatt för lilltösen sov wow!!! då gick det lättare att prata...vi vill båda att han ska med imorgon, men psykologen vill att vi inte tar med vår bebis första samtalet o det finns ingen annan som kan passa henne. det blir nog bra; jag känner förtröstan idag! nästa gång får min sambo följa med!
jag är stolt idag. har varit ensam i två timmar, var ute o gick då med flickan o var o handlade mat o fick inte panik när hon började skrika i affären!!! kom hem för 30 min sedan, väntar på att hon ska vakna o vilja ha mat. sedan kommer min bästis o håller mej sällskap till sambon kommer hem.
tänk att man kan må bättre bara av att klara av 2 tim utan ångest - patetiskt kanske, men så är läget just nu.
kram till er alla som skriver här - vi får kämpa på! o till er som skriver här o som kommit över er depression: ni anar inte vad era ord betyder mycket för mej!
