Förlossningsdepression

Hugo Boss: Öroninflammation är ett riktigt elände har sonen fått antibiotika?
Du är inte en misslyckad mamma, du är en mamma med depression och ångest. Det är inte samma sak som misslyckad, kom ihåg det! Jag tycker det är ofattbart att du inte kunde få ngn tid innan 3/10. Men du kommer må bättre, kämpa på.

Nu vaknade min lille och vill ha käk men jag kollar in i tråden senare.

Hej allihopa! Här är en till med pågående förlossningsdepp.. Min son är 7 månader imorgon. Medicineras och går på samtal men kan för allt i världen inte slippa paniken. Det är ett helvete. Min räddning har blivit att skriva. Filar just nu på en bok om just det här ämnet, med min blogg sedan innan graviditeten som grund. Om någon vill bolla lite tankar eller vill vara med och skriva sina känslor i min bok, så inboxa mig! Det finns ju inga böcker i stort sett som behandlar förlossningsdepressioner (vad jag sett) ur ett vanligt svensson-perspektiv, det har varit trist tycker jag. Det är fortfarande så tabu att prata om sånt här, och inte är det något man får info om på mvc heller..

Kämpa på!

hej på er alla - hur mår ni? jag mår skit...har varit ensam hela dagen, o fiffi (lilltjejen) har haft en jobbig dag då hon kräver kräver KRÄVER OCH KVÄVER MEJ!! hon gnäller när jag inte är nära, skriker o gnäller...min panik var total vid 12, men jag löste det på nåt konstigt sätt. långpromenaden jag tog hjälpte väl till...nu har hon sovit i tio min, underbart! o sambon kommer hem snart, ännu bättre!
jag har det jobbigt med min sambo; denna depression gör att jag känner mej så himla svag - jag har aldrig känt så tidigare trots att jag varit deprimerad tidigare.skäms så för hur jag är o vad jag känner o att jag inte kan vara ensam. han är en väldigt rationell person, van att kämpa själv o väldigt självständig, o han förstår inte riktigt var jag befinner mej...detta ger mej en massa skuldkänslor.känner det som att jag inkräktar på hans fritid, han kan inte göra nånting på kvällarna o inte ens slappna av på jobbet pga att han är orolig för mej! vet att ja ginte ska ha skuldkänslor...som läkaren sa igår vid mötet (min sambo var också med!): detta är det som gäller just NU men det kommer att bli bättre!!
det gick jättebra igår med läkaren - detta hoppas jag ger dej hopp, hugo boss! - jag fick medicin (fluoxetin, har inte som bieffekt att man går upp i vikt utan snarare ner - o man kan amma också!) samt ångestdämpande medicin vid behov. jag ska även få gå i samtal en gång i v, samt troligen få plats i en grupp på sjukhuset där man får lära sej mer generellt hur man hanterar sin ångest!!! jag är så glad över att jag har fått hjälp...just nu mår jag inte bra, men jag vet det kommer bli bättre: jag kommer känna ren kärlek till min flicka, jag kommer kunna ta hand om henne utan ångest. det kommer ni andra också!

den heter lergigan, ska testa den ikväll tänkte jag...nämn den för din läkare! stor kram på dej gumman!

jag hade lergigan innan, först mot ångest (men funkade inte jättebra) sen hade jag dom mot illamåendet under graviditeten. Har ett par ångestdämpande, som jag vet funkar på mig, som jag vill få läkaren att skriva ut..men det är inte alla som skriver ut dom..
kram på dig med

ngn som vet om läkaren på vc kan få tag i psykjournaler? det är ju inte samma journaler som allt annat, men det borde väl räcka att dom får mitt medgivande?

Hugo Boss: jupp det räcker att de får ditt medgivande, MVC ville nämligen hämta in mina journaler från Halmstad sjukhus ang en blodpropp jag haft. Det räcker med ett muntligt medgivande, och om det är inom Shalgrenska så har de allt datoriserta, mitt MVC kunde se vad de skrivit i min Journal när jag sökte akut till Östra, så jag antar att de borde kunna göra detsamma från din VC.

Hej!
Jag jobbar på dagarna nu och sambon är hemma med dottern. Jag är så trött när jag kommer hem att jag inte har samma ork att sitta vid datorn tyvärr, men denna tråd betyder så mycket för mig så därför tar jag mig nu tid att skriva lite här...

Häromdagen kände jag av lite av förl.depr. igen (f-n också!). Vi blev informerade av chefen om en veckolång arbetsresa som ska ske till våren. Jag jobbar som förskollärare så jag är inte van att åka på tjänstersa Jag kände direkt att hjärtat började galoppera och jag grubblade över hur jag ska kunna lämna dottern en hel vecka. Ju mer jag tänker desto mer slår hjärtat och desto mer "går jag in i mig själv". Tänkte också tillbaka på senaste gången jag flög (det är första gången nu som jag vågar skriva öppet om detta...); jag fick då en rejäl panikångestattack som jag bara ville fly ifrån. Det var en fruktansvärd upplevelse som jag inte önskar någon. Jag hörde hjärtat slå långt upp i öronen fort, fort, fort. Kände knappt att jag fick luft så jag krånglade hit och dit och upp och ner med armarna, ville bara ut från det trånga flygplanet där jag satt fastspänd.
Därför tror jag att jag vet vad ni, främst Hugo Boss och kajsaliten, känner när ni skriver om er ångest. Det ÄR fruktansvärt och man undrar hur man ska orka och kunna överleva. Men man gör ju faktiskt det trots allt! Tror jag måste ta upp det här nästa gång jag träffar min läkare på spädbarnsteamet så att jag inte behöver gå och grubbla på det mer. Kan det vara så att medicinen inte hjälper fullt ut tror ni?

Jag tycker det är så synd att vi inte bor nära varandra. Vi hade kunnat stötta varandra dag som kväll (natt), hjälpas åt med smått och gott och pusha varandra.

Stor kram

Hugo bara skriker..vet inte vad jag ska ta mig till?
INGET hjälper..har försökt med allt.

Pallar inte detta nu!!!
Han ligger på soffan brevid mig och har skrikit i ca 10 min...orkar inte, inget hjälper!