• emmy840508

    Mina två änglar

    Jag är en änglamamma till två små sen ett halvår tillbaka. Jag upplevde något som man tror bara finns i mardrömmar, mina barn blev berövade livet. Min snart fyraårige pojke och hans snart 2 åriga syster.
    Jag tänker använda denna sida för att skriva av mig mina tankar och funderingar. Om det är någon som tar illa upp så snälla säg till, jag e inte ute efter att röra upp några känslor.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-30 17:58
    Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
    Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:46
    Länk till Max minnessida------www.tillminneav.se/showPage.php

    Länk till Sagas minnessida------
    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:47
    Vet inte riktigt varför Max sida inte gick att länka till men gör ett nytt försök.

    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-28 21:56
    Nu har jag skapat en blogg med urklipp från denna tråd. Endast det jag skrivit.
    Så den som vill läsa vad jag delat med mig av här kan gå in där, så ni slipper sitta och gå igeonom hela tråden. Jag rekomenderar däremot att gå in i tråden också. Det e fruktansvärt fina svar och reflektioner här.
    adressen är:
    www.maxosaga.blogg.se

  • Svar på tråden Mina två änglar
  • emmy840508
    Svar på #1632
    Ja, jag fick se dom innan de begravdes. Långt innan faktist. När jag åkte från sjukhuset till det skyddande boendet så åkte vi till ett sjukhus där de fanns. Jag hadde sagt ifrån innan att det var för tidigt att se dom. Men de tyckte det var viktigt, jag kännde mig inte redo. Men jag e glad att de tjatade på mig. Vi kom in i ett litet rum med stolar och ett bord. De hadde tagit kort på barnen som låg i ett angänsande rum. Vi satte oss ned och fick se korten. Jag tog kortet och tittade sakta på det, tog det nämare och närmare mig. Det var Max o Saga, men jag förstod inte att det var dom. De låg tätt tätt i samma säng. De hadde täcke över sig med blommor ovanpå. De öppnade dörren men jag satt kvar på min stol. Mina anhöriga började gå in. Tillslut gick jag fram, sakta fram till dörren jag såg sängen. Jag gick ännu lite längre och såg allt, jag såg barnen ligga där, de hadde varandra, tätt tätt intill. Jag tog ett steg in i rummet, så jag stod bara tre meter ifrån att röra vid dom. Men jag orkade inte, jag sa att jag älskade dom. Sen gick jag ut. Jag var rädd. Max hadde en hetta på huvudet. jag började fundera på varför. Jag visste ju inte vad de avlidit av. Så jag misstänkte att han också fått skallskador. Saga hadde en lite mössa på sig. Så jag funderade åt det håller med henne med. Ingen ville svara på några frågor. Jag blev ensam med mina funderingar. Idag ångrar jag så himmla mycket att jag inte gick fram, tog dom i handen och fick röra vid dom en sista gång. Jag ångrar så djupt att jag missade den chansen.
  • THEA och Grodan

    Åhhhh Kramar


    Tilde 980430 och Alexander 070818 och förhoppningsvis en liten 2009
  • TrissiPrinsessor

    Emma !
    Jag vill bara sägaen sak! Många gråter i hjärtat och det är absolut inget konstigt med det, alla har sitt sätt att hantera saker! Jag är också en sån person som gråter i hjärtat och oftast nattetid när allt är tomt och tyst! I mina drömmar likaså! Jag förlorade min syster hastigt i februari i år!
    Kramar i massor!


    Triss i prinsessor Julia Feb04 Alicia Jan06 Wilma Mars08
  • Rosen78

    Beklagar verkligen sorgen. Tänker ofta på dig o din familj om du är den jag tror du är. Pratade om er senast idag o funderade på hur ni har det och hur ni mår samt vad ni gör.
    Jag hoppas ni mår så bra man kan göra.
    Här kommer en bamsekram fylld med känslor till dig// Rosen

  • HeartsOnFire
    emmy840508 skrev 2008-10-25 21:12:45 följande:
    Svar på #1632Ja, jag fick se dom innan de begravdes. Långt innan faktist. När jag åkte från sjukhuset till det skyddande boendet så åkte vi till ett sjukhus där de fanns. Jag hadde sagt ifrån innan att det var för tidigt att se dom. Men de tyckte det var viktigt, jag kännde mig inte redo. Men jag e glad att de tjatade på mig. Vi kom in i ett litet rum med stolar och ett bord. De hadde tagit kort på barnen som låg i ett angänsande rum. Vi satte oss ned och fick se korten. Jag tog kortet och tittade sakta på det, tog det nämare och närmare mig. Det var Max o Saga, men jag förstod inte att det var dom. De låg tätt tätt i samma säng. De hadde täcke över sig med blommor ovanpå. De öppnade dörren men jag satt kvar på min stol. Mina anhöriga började gå in. Tillslut gick jag fram, sakta fram till dörren jag såg sängen. Jag gick ännu lite längre och såg allt, jag såg barnen ligga där, de hadde varandra, tätt tätt intill. Jag tog ett steg in i rummet, så jag stod bara tre meter ifrån att röra vid dom. Men jag orkade inte, jag sa att jag älskade dom. Sen gick jag ut. Jag var rädd. Max hadde en hetta på huvudet. jag började fundera på varför. Jag visste ju inte vad de avlidit av. Så jag misstänkte att han också fått skallskador. Saga hadde en lite mössa på sig. Så jag funderade åt det håller med henne med. Ingen ville svara på några frågor. Jag blev ensam med mina funderingar. Idag ångrar jag så himmla mycket att jag inte gick fram, tog dom i handen och fick röra vid dom en sista gång. Jag ångrar så djupt att jag missade den chansen.
    Jag tycker att det var modigt av dig att gå så långt fram till sängen.
    Det är så lätt att ångra det man inte har gjort, men du håller dem ju alltid i ditt hjärta. Om du vill hålla dem i handen, krama dem, bara röra vid dem så blunda...se dem framför dig, krama dem, håll dem i handen, rör vid dem.
  • HeartsOnFire
    emmy840508 skrev 2008-10-25 21:26:29 följande:
    Svar på #1644Tack för ditt fina svar. det tröstade mycket.....
    Tack själv för Ditt svar. Det känns bra att kunna trösta dig.
    Hur mår du ikväll?
    Kram
  • grodanboll85
    emmy840508 skrev 2008-10-25 21:12:45 följande:
    Svar på #1632Ja, jag fick se dom innan de begravdes. Långt innan faktist. När jag åkte från sjukhuset till det skyddande boendet så åkte vi till ett sjukhus där de fanns. Jag hadde sagt ifrån innan att det var för tidigt att se dom. Men de tyckte det var viktigt, jag kännde mig inte redo. Men jag e glad att de tjatade på mig. Vi kom in i ett litet rum med stolar och ett bord. De hadde tagit kort på barnen som låg i ett angänsande rum. Vi satte oss ned och fick se korten. Jag tog kortet och tittade sakta på det, tog det nämare och närmare mig. Det var Max o Saga, men jag förstod inte att det var dom. De låg tätt tätt i samma säng. De hadde täcke över sig med blommor ovanpå. De öppnade dörren men jag satt kvar på min stol. Mina anhöriga började gå in. Tillslut gick jag fram, sakta fram till dörren jag såg sängen. Jag gick ännu lite längre och såg allt, jag såg barnen ligga där, de hadde varandra, tätt tätt intill. Jag tog ett steg in i rummet, så jag stod bara tre meter ifrån att röra vid dom. Men jag orkade inte, jag sa att jag älskade dom. Sen gick jag ut. Jag var rädd. Max hadde en hetta på huvudet. jag började fundera på varför. Jag visste ju inte vad de avlidit av. Så jag misstänkte att han också fått skallskador. Saga hadde en lite mössa på sig. Så jag funderade åt det håller med henne med. Ingen ville svara på några frågor. Jag blev ensam med mina funderingar. Idag ångrar jag så himmla mycket att jag inte gick fram, tog dom i handen och fick röra vid dom en sista gång. Jag ångrar så djupt att jag missade den chansen.
    usch va hemskt å se sina små barn så där kan inte ens föreställa mej de bara ryser i kroppen å tårarna rinner ner för mina kinder när jag läser detta. Men du va väldigt väldigt stark som gick så långt som in i rummet å du tittade iaf på dina älsklingar å sa att du älskade dem å de vet dom om oxå å du ska veta att de älskar dej oxå även fast de inte finns här på jorden så finns de för alltid i ditt mamma hjärta de stora mammahjärtat som du har å de hade världens bästa mamma å just nu är de väldigt stolta över dej å de är dina skyddsänglar nu nu kommer de ännu fler tårarGråter
  • Cillasmurfis

    får tårar i ögonen, har varit inne i tråden en del men ente skrivit något.
    Bara att du gick fram till sängen e ett stort steg.
    Jag kan inte ens tänka tanken på vad du har gått igenom och vad du går igenom.
    Jag beundrar din styrka och skriva om det.

    Kram på dej och din familj

Svar på tråden Mina två änglar