Mina två änglar

Kära du, du behöver inte känna att du MÅSTE vara positiv i tråden, allt du skriver andas positivitet och ljusa minnen tycker jag. Skulle aldrig kunna hålla mig så "inom ramarna", skulle skrika ut min ilska och galla på alla tror jag.

Gråter igen när jag läser ditt svar om Max i hallen, kan ju ändå inte handla om många sekunder innan det var över och minnet och själen var borta ur rummet. Tror att de knappt hann förstå vad som hände. Så vill jag tro och då gör jag det (om jag får citera dig).

Kram igen

Hej Emma. Jag har liksom många andra, följt denna tråden lite på håll. Läst lite ibland, allt som du skrivit och lite då och då vad andra skrivit. Har tänkt länge att jag skulle skriva till dej.
Du är den starkaste och mest fantastiska människa jag vet! Du är så klok i allt du skriver. Hur du känner och tänker. Så som du är önskar jag att jag också kunde vara ifall något fruktansvärt skulle hända mej. Du slösar ingen kraft på hat utan lägger all energi på att minnas dina underbara barn och allt ni hade tillsammans. Vilken styrka att kunna göra det!

Jag tänker på dej ofta. Hur fruktansvärt det måste vara för dej att hela tiden känna denna saknad efter Max och Saga. Vi som läser tråden känner väldigt mycket med dej men vi har ändå våra egna liv vi kan ägna oss åt för att senare kanske tänka på dej igen. Du däremot lever i denna fruktansvärda mardröm hela tiden. Det måste vara så obegripligt kämpigt men ändå är du så stark.

Jag förstår att det känns svårt att du inte rörde vid dina barn när du fick se dem men tänk på det du gjorde istället för det du inte gjorde. Du gick in i rummet och var nära dem. Du såg dem och pratade med dem. Det är ju fantastiskt att du fann mod och styrka att göra det!

Många kramar till dej.
Du är en fantastisk människa!

C r e d o skrev 2008-10-25 22:13:56 följande:

Hej Emma, Hoppas du har en bra helg. Egentligen borde jag inte sitta och läsa här innan jag ska gå och sova för jag drömmer alltid så konstiga drömmar då. Men det är svårt att låta bli för du skriver så öppet om allt så man blir alltid så rörd. Det känns verkligen som man lär känna dina barn i efterhand. De blir mer och mer levande för varje sak du berättar om dem, och jag kan inte låta bli att berätta för min omgivning om en del saker du skrivit. När jag berättat om krokodilen du gav till tjejen, börjar nästan alla gråta. ( inte så konstigt )

Tänk, nu har den här tråden varit öppen i snart 1 månad och det är redan 1629 inlägg. Sen när man ser hur många som har varit in och kikat är det otroliga 134.646 st. Vi är många som följer dig Emma!! Kram och Gonatt.

Jag har inte varit i tråden på några dagar och har nu läst ikapp. Jag är så tacksam över att du vill dela med dig med dina tankar och svarar på alla frågor du får.

Kära Emma! Vill bara hålla om dig... Det som har hänt har berört mig så otroligt mycket. Jag har gråtit många tårar och tankarna har varit hos dig och dina anhöriga. Och hos barnen förstås... Jag vill tacka dig för ditt mod att dela med dig av det hemskaste en mor kan vara med om. Jag är så glad att Max och Saga fick just DIG som mamma. Du är en underbar mamma, du kommer alltid att vara mamma till dem finaste små änglarna. Tusen kramar från en annan mamma

Jag fortsätter att följa tråden.
Jag tänker på er varje dag!

*Kram*

Sitter här och läser i fatt så gott jag kan!

Jag är så imponerad av dig Emma, av din styrka!

Och du ska veta att jag tänker på dig, dina barn o din familj VARJE dag, ibland kortare stunder ibland långa stunder, och konstigt nog ALLTID var kväll innan jag ska sova

Detta har berört mig så otroligt mycket så det går inte att beskriva.

Jag uppfattar dig som en helt underbar människa, du är så stark!

Jag vet aldrig vad jag ska skriva här för ord känns så futtiga, så jag får inte fram nå´t av det jag vill känner jag!

Menj ag ger dig ger dig en stor styrkekram, och jag kommer att tänka på dig och dina barn även denna kväll då jag ska sova!

Sköt om dig!

Så himla fint och tryggt...