Mina två änglar

TS: Jag måste fråga en sak jag med. Efter den hemska olyckan var det många som lämnade meddelanden i din gästbok, man blir ju så berörd själv som småbarnsförälder. Det var många på FL som gick i taket och tyckte att detta var osmakligt.
Kände du så eller var det skönt att få stöd?

Om du tog illa upp ber jag om ursäkt, jag var en av dem...

Hej allihoppa! Nu har jag tagit "semester" från datorn ett tag. Fast, det vill jag inte gärna göra om. Familjeliv ger mig så himla mycket. Jag får skriva läsa och svara. Det är så förlösande. Jag vet att det e många som vill läsa igenom hela tråden för att se allt jag skrivit. Så jag har börjat med en blogg där allt jag skrivit här i tråden är med. Den börjar bli otroligt lång. Så jag förstår om man inte orkar gå igeonom allt. Jag lägger ut adress när jag e klar.
Idag har jag också börjat med att klippa ut allt som har med detta att göra från tidningar som vi sparat sedan mars. Det e en uppsjö av tidningar, men det blir nog bra när det e klart. ska göra en klippbok av det. Ingen positiv klippbok. Men som man kan ta fram om man vill komma ihåg något liten som minnet inte har koll på.
Häromdagen var vi uppe i skogen och plockade lite granris. Det börjar bli så lerigt vid gravplatsen nu. Några började säga att de skulle undvika att gå dit pga att det skulle vara fint där. Det ville jag inte att de skulle göra, om de ville gå dit. Så vi plockade ris och lade en stor hög framför grven som man kan gå och stå på. Det blev himla fint.
Sorgen kommer verkligen i vågor. Ibland så är den riktigt hanterbar och ibland sköljer den över mig, men jag vet inte hur jag ska hantera känslorna, varför jag inte kan släppa fram det till tårar vet jag ej. Det stannar i hjärtat som ett sår som slits sönder gång på gång.

Tack alla ni som finns här inne. Tack för alla tankar, alla ljus, alla tröstande ord. Varje rad går rätt in i hjärtat.

Emma- det är viktigt att gråta. Att släppa ut det på riktigt. Släppa allt,släppa taget och bara vara!

Ja vad ska man säga? Jag vet att jag grät stora floder när detta hände.
Jag har själv varit med om mord i familjen och tycker själv att de hade varit lättare om det varit sjukdom. Jag önskar bara att jag hade gjort som du men jag körde huvudet i sanden.
Usch Emma jag lider så mycket med dig, men tyvärr så blir jag så ledsen när jag ser dina söta barn... det gör så ont i mig att du skulle behöva förlora dom på detta viset.
Har själv en dotter i Sagas ålder.

Stor mega kram till dig @----/----

Dina tårar kommer när du minst anar det kanske. Hur var det på Saga o Maxs födelsedagar? Fast det låg ganska nära i tiden så du var kanske i chock? Men det kommer ju en Jul =(
Men jag tycker du gör rätt som pratar så öppet om detta, och gör din klippbok, för tiden går så fort. Kram