Mina två änglar

Tack för dina fina ord.

Jag tycker inte det blir jobbigt att alla kallar mig stark. För då kan jag vara mig själv utan att något ifrågastätter det. Min syster blev ifrågastatt "hur kan hon le efter detta" min syster sade "för att hon är Emma". Hon får nog själv svara för vad hon menade med detta. Men, där fick jag bekräftat ganska tydligt att jag kan vara den Emma som jag vill vara för alla som känner mig känner igen mig i det. Alla andra som "bara" är bekanta el medsörjande får gärna fråga. Jag vet att ingen skulle bli fundersam om jag helt plötsligt bröt ihop, o behöver jag göra det så GÖR jag det.

Mina allra närmaste har märkt att jag hanterar detta på mitt sätt och det kan tex vara lättirreterad el väldigt trött el ingen aptit el en STOR aptit. Jag pratar om barnen okontrolllerat vissa stunder, utan att tänka på att det kan bli jobbigt för andra. Så jag måste bli lite bättre på att se andra i det här.... Men det blir jag nog när jag kommit lite längre i min egen bearbetning.

Att folk säger att jag e stark är på något sätt en bekräftelse på att jag KLARAR detta. jag är inte på väg åt fel håll utan helt rätt. Så jag ser de orden som en stor hjälp på vägen.

läst så mkt här inne men jag kan fortfarande inte förstå att det är sant, att något sånt här kan hända. Att en människa faktiskt kan vara så sjuk och skada 2 små barn, det går inte in! Kunde verkligen inte hålla tårarna tillbaka idag när jag läste om lilla max som stod upp. Nej det gör verkligen ont, jag är så arg på allt det här. Jag kommer aldrig kunna förstå att en människa kan göra såhär. Tänker så ofta på er! Vet absolut inte vad jag ska skriva men jag beklagar allt som har hänt er, livet är inte rättvist!

Fragile Angel



Detta berör mig så hemskt hemskt mycket och man inser verkligen att man ska ta tillvara på varendaste liten sekund av den tid man har tillsammans.
Om en timme kan det vara försent.. eller om två dagar... eller 10 år... eller 50....

Man vet ju aldrig när man skiljs åt men att dessa två små barn skulle få skiljas från sin mamma på detta ohyggliga sätt är makabert.
Det är vidrigt och jag blir så arg så jag kokar ininfrån...

gråter när jag läser dina inlägg och har en fråga som kom från ingenstans. har ni funderat på vad ni ska göra i jul? du behöver inte svara om du inte vill. kram

Orkar du se det fina som finns omkring oss än eller är det långt kvar dit? Hoppas att du och din sambo finner kraft och styrka i varandra.

Jag svara gärna. Detta inlägg finns tidigare i tråden, men lite har jag sparat så du får samma svar :=)

Jag berättar gärna om Sagas handikapp. Det blev en del av henne och något som ingen av oss led av. Utan det blev en del av våran livsstil.
När Saga föddes i vecka 34 så hadde hon en förträgning på tunntarmen. Så nät hon var 1 dygn gammal så genomgick hon en stor operation. De tog bort 20 cm av tunntarmen.
Det var mycket sjukhus och tillslut kom vi hem.
Nu levde hon med en "kort tarm" villket gjorde att hon inte kunnde ta upp mat som hon skulle. Hon fick inte äta vanlig mat och det blev utredning efter utredning.
Tillslut bestämmde de sig för att vi föräldrar skulle lära oss näringsdropp att ha i hemmet. Saga skulle få stora delar av sitt näringsbehov i dropp varje dygn.
Så Sagas pappa och jag åkte in till sjukhuset och lärde oss. Villket medförde att vi i fortsättningen kunnde fortsätta vårda henne hemma. Det var ett enormt ansvar. Men Saga fick vara i hemmamiljö, med sin familj och sin bror, så hon var ganska nöjd.
Hon fick endast äta 400 ml specialgjord ersättning per dygn, ingenting annat. Men min prinsessa, jag var så duktig, hon klagade aldrig, hon var nöjd med sin vällingflaska när vi sa och åt kött och potatisgratäng. Hon log jämt och charmade varenda läkare o sköterska på sjukhuset. Hon var solskenet själv.

Man vill ju bara skrika och gråta och förbanna hela, jag vet inte,men det som gjorde att detta kunde hända. Den hemska människan...jag kommer på mig själv att tänka ut olika scenarion i huvudet, om bara nån hade kommit förbi, hört sett, om man själv kunnat få nåt slags tecken, varning om nån bara hade kunnat förhindra. Jag vill bara inte att detta är verklighet, att detta ska vara sant.

Förstår att du måste fokusera på det goda, Emma. Jag är glad över att du bara har ljusa, fina minnen av dina underbara, vackra barn. Tänker på er.