emmy840508

Äldre 27 Sep 16:28

4764 svar

Mina två änglar

Jag är en änglamamma till två små sen ett halvår tillbaka. Jag upplevde något som man tror bara finns i mardrömmar, mina barn blev berövade livet. Min snart fyraårige pojke och hans snart 2 åriga syster.
Jag tänker använda denna sida för att skriva av mig mina tankar och funderingar. Om det är någon som tar illa upp så snälla säg till, jag e inte ute efter att röra upp några känslor.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-30 17:58
Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:46
Länk till Max minnessida------www.tillminneav.se/showPage.php

Länk till Sagas minnessida------
www.tillminneav.se/showPage.php

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:47
Vet inte riktigt varför Max sida inte gick att länka till men gör ett nytt försök.

www.tillminneav.se/showPage.php

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-28 21:56
Nu har jag skapat en blogg med urklipp från denna tråd. Endast det jag skrivit.
Så den som vill läsa vad jag delat med mig av här kan gå in där, så ni slipper sitta och gå igeonom hela tråden. Jag rekomenderar däremot att gå in i tråden också. Det e fruktansvärt fina svar och reflektioner här.
adressen är:
www.maxosaga.blogg.se

C r e d o

Äldre 25 Oct 21:33

#1650

emmy840508 skrev 2008-10-25 17:59:21 följande:

Hejsan! tack för att du finns här tillsammans med mig. Jag svara gärna på din fråga. Det jag menade när jag sa att Max hadde stått upp är att teknikerna har kommit fram till att Max har stått upp när han har fått slagen. Han har befunnit sig jäms med mig och i stående position fått slag mot huvudet. De har kunnat fastställa det pga sänkbildernas positioner. Han har öven rört sig genom hela hallen efter att han blivit attacerad första gången. Det är så otroligt jobbigt att höra, att tänkta på och förstå. Jag har länge önskat att de misste medvetandet efter första slaget. Han var otroligt modig, stark och troligtvis min hjälte. Jag vet inte hur jag ska hantera denna information om vad som troligtvis hände.Jag känner ju igen Max, han skulle alltid vara duktig, modig och en stor kille. Jag kan mycket väl tänka mig att han handlade så i denna situation. Men, det var jag som var deras mamma, det var jag som skulle skydda de två.Förlåt om detta blev för ingående......

Hej igen Emma och tack för att du svarade. Det blev inte alls för ingående, man har själv ett stort pussel som man försöker lägga i allt det här, kan endast föreställa mig hur det är för dig.

Du har verkligen skrivandets gåva, fundera seriöst på att skriva en bok, det kanske kan funka som terapi i framtiden också? Du undrar om man kan gråta i hjärtat - jag tror det. Man är så olika som människor så självklart sörjer man även på olika sätt. Jag har själv väldigt lätt till tårar, men har en "bästis" som jag aldrig har sett gråta. Hon miste sin syster men fortfarande inga tårar. Hon gör precis som du - gråter på insidan. Så småningom kanske tårarna kommer, när hjärtat svämmar över, eller också är detta ditt sätt att sörja. Ha nu en god natt, vi är många som vakar över dig...

ellenwesterlund

Äldre 25 Oct 21:33

#1651

emmy840508 skrev 2008-10-25 21:12:45 följande:

Svar på #1632Ja, jag fick se dom innan de begravdes. Långt innan faktist. När jag åkte från sjukhuset till det skyddande boendet så åkte vi till ett sjukhus där de fanns. Jag hadde sagt ifrån innan att det var för tidigt att se dom. Men de tyckte det var viktigt, jag kännde mig inte redo. Men jag e glad att de tjatade på mig. Vi kom in i ett litet rum med stolar och ett bord. De hadde tagit kort på barnen som låg i ett angänsande rum. Vi satte oss ned och fick se korten. Jag tog kortet och tittade sakta på det, tog det nämare och närmare mig. Det var Max o Saga, men jag förstod inte att det var dom. De låg tätt tätt i samma säng. De hadde täcke över sig med blommor ovanpå. De öppnade dörren men jag satt kvar på min stol. Mina anhöriga började gå in. Tillslut gick jag fram, sakta fram till dörren jag såg sängen. Jag gick ännu lite längre och såg allt, jag såg barnen ligga där, de hadde varandra, tätt tätt intill. Jag tog ett steg in i rummet, så jag stod bara tre meter ifrån att röra vid dom. Men jag orkade inte, jag sa att jag älskade dom. Sen gick jag ut. Jag var rädd. Max hadde en hetta på huvudet. jag började fundera på varför. Jag visste ju inte vad de avlidit av. Så jag misstänkte att han också fått skallskador. Saga hadde en lite mössa på sig. Så jag funderade åt det håller med henne med. Ingen ville svara på några frågor. Jag blev ensam med mina funderingar. Idag ångrar jag så himmla mycket att jag inte gick fram, tog dom i handen och fick röra vid dom en sista gång. Jag ångrar så djupt att jag missade den chansen.

Vad fint du skriver.
Kram till dig och din familj och dina två små änglar.
Tänker ofta på er och det som hänt. Att det FÅR/KAN hända!

emmy840508

Äldre 25 Oct 21:35

#1652

Jag tänkte att det började bli lite ont om positiva ord från mig här i tråden. Så jag tänkte berätta om en sak som jag kom att tänka på häromdagen. Varje dag när vi skulle lägga Saga så kopplade jag näringsdropp på henne innan jag lade ner henne i sängen. Jag lade en fäll bredvid hennes säng och sen lade hon sig på den, hon visste exakt vad vi skulle göra. Rutiner tyckte hon om. Jag gav henne något att leka med och hennes napp. Max ville alltid vara med när jag kopplade droppet. Han kollade muntligt att jag hadde "spritat" händerna först. Det visste han att man måste göra. (Handsprit). Sen gav jag honom alla begagnade engångssaker att leka med. Som tex plastsprutor, tomma natriumkloridanpuller osv. Jag kopplade droppet som tog ett par minuter. Sen gav jag Saga nappflaska så hon skulle få sin kvällsvälling och sen sade vi "natti natti" pussades (Max också) o sen vinkade vi. Saga lade sig tillrätta på en gång o sov på någora minuter. Max och jag gick in i hans rum och valde bok. Sen läste vi bok innan vi med sa god natt, puss o kram ville han alltid ha och sen sov han tryggt han med. Vi hadde rutiner varje kväll som såg likadana ut pga droppet. Men både barnen o jag trivdes med det och vi sa alltid god natt med ett leende på läpparna.

HeartsOnFire

Äldre 25 Oct 21:41

#1653

emmy840508 skrev 2008-10-25 21:35:32 följande:

Jag tänkte att det började bli lite ont om positiva ord från mig här i tråden. Så jag tänkte berätta om en sak som jag kom att tänka på häromdagen. Varje dag när vi skulle lägga Saga så kopplade jag näringsdropp på henne innan jag lade ner henne i sängen. Jag lade en fäll bredvid hennes säng och sen lade hon sig på den, hon visste exakt vad vi skulle göra. Rutiner tyckte hon om. Jag gav henne något att leka med och hennes napp. Max ville alltid vara med när jag kopplade droppet. Han kollade muntligt att jag hadde "spritat" händerna först. Det visste han att man måste göra. (Handsprit). Sen gav jag honom alla begagnade engångssaker att leka med. Som tex plastsprutor, tomma natriumkloridanpuller osv. Jag kopplade droppet som tog ett par minuter. Sen gav jag Saga nappflaska så hon skulle få sin kvällsvälling och sen sade vi "natti natti" pussades (Max också) o sen vinkade vi. Saga lade sig tillrätta på en gång o sov på någora minuter. Max och jag gick in i hans rum och valde bok. Sen läste vi bok innan vi med sa god natt, puss o kram ville han alltid ha och sen sov han tryggt han med. Vi hadde rutiner varje kväll som såg likadana ut pga droppet. Men både barnen o jag trivdes med det och vi sa alltid god natt med ett leende på läpparna.

Det låter härligt. =)

Mamasnest

Äldre 25 Oct 21:42

#1654

Vilka härliga minnen, bär dem med dig för alltid!

Trebarnsmamma på heltid

Lingonflickan

Äldre 25 Oct 21:43

#1655

emmy840508 skrev 2008-10-25 21:12:45 följande:

Svar på #1632Ja, jag fick se dom innan de begravdes. Långt innan faktist. När jag åkte från sjukhuset till det skyddande boendet så åkte vi till ett sjukhus där de fanns. Jag hadde sagt ifrån innan att det var för tidigt att se dom. Men de tyckte det var viktigt, jag kännde mig inte redo. Men jag e glad att de tjatade på mig. Vi kom in i ett litet rum med stolar och ett bord. De hadde tagit kort på barnen som låg i ett angänsande rum. Vi satte oss ned och fick se korten. Jag tog kortet och tittade sakta på det, tog det nämare och närmare mig. Det var Max o Saga, men jag förstod inte att det var dom. De låg tätt tätt i samma säng. De hadde täcke över sig med blommor ovanpå. De öppnade dörren men jag satt kvar på min stol. Mina anhöriga började gå in. Tillslut gick jag fram, sakta fram till dörren jag såg sängen. Jag gick ännu lite längre och såg allt, jag såg barnen ligga där, de hadde varandra, tätt tätt intill. Jag tog ett steg in i rummet, så jag stod bara tre meter ifrån att röra vid dom. Men jag orkade inte, jag sa att jag älskade dom. Sen gick jag ut. Jag var rädd. Max hadde en hetta på huvudet. jag började fundera på varför. Jag visste ju inte vad de avlidit av. Så jag misstänkte att han också fått skallskador. Saga hadde en lite mössa på sig. Så jag funderade åt det håller med henne med. Ingen ville svara på några frågor. Jag blev ensam med mina funderingar. Idag ångrar jag så himmla mycket att jag inte gick fram, tog dom i handen och fick röra vid dom en sista gång. Jag ångrar så djupt att jag missade den chansen.

Åh, gumman!! Mitt hjärta blöder för dig och tårarna forsar. SÅ fruktansvärt! Så... vad modigt av dig att göra det ändå. Och att du inte gick ända fram känns kanske tufft just nu. Men dina fina minnesbilder av dem som levande, det är dem du skall hålla fast vid, inte de där bilderna. Ibland kan det vara bra att inte se precis allt, för det är ju inte så du vill minnas dem eller hur. Finner inga ord som kan lindra din smärta... Önskar jag kunde göra nåt för dig, men mest av allt önskar jag att dina fina barn klarat sig igenom detta.

Jag gråter när jag hör om Max i hallen och jag kan inte förstå hur nån kan göra så. Först av allt hur nån ens kan attackera dessa barn och än mindre jgaa för att attackera till slutet... Det gör så ont och är så fullständigt ofattbart...

Lingonflickan

Äldre 25 Oct 21:44

#1656

det bara måste vara ren ondska som kan göra nåt sånt.

jl81

Äldre 25 Oct 21:52

#1657

Hej!

Vill bara berätta att jag under helgen har varit och tänt ljus hos Max & Saga och för er som inte kan ta er dit vill jag bara berätta att det är en magiska plats att vara på så otroligt lugnt & fint.
Allt m stenen är otroligt genomtänkt det brinner många ljus och barnen har fått en massa fina saker att ha hos sig.
Kan förstå dig Emma att du är där så ofta du kan för den är en fin & fridfull plats tack för att jag fick lov att gå dit Emma det betydde jätte mycket!

faster

Äldre 25 Oct 21:58

#1658

Hej Emma!
Så stark du är som var där o såg dem!
Det är nog det enda rätta då man mister sitt/sina barn oavsett på vilket vis.Att du ej gick fram o höll dem i hand osv tycker jag inte du ska må dåligt över.jag är helt o hållet övertygad om att det var ändå "bara" deras kroppar som var där.Deras själar ser dej varje dag o vet allt du tänker o allt du gör.
Tänk på dej själv o ta det lugnt o gör bara det du själv känner för o som känns rätt.
Du behöver lite egen tid nu efter allt som hänt o ska absolut inte känna dej dum eller att det känns fel på något sätt..det är du väl värd!!
Var rädd om dej o ta väl hand om dej o din sambo.
Styrkekramar
Marie

emmy840508 skrev 2008-10-25 21:12:45 följande:

Svar på #1632Ja, jag fick se dom innan de begravdes. Långt innan faktist. När jag åkte från sjukhuset till det skyddande boendet så åkte vi till ett sjukhus där de fanns. Jag hadde sagt ifrån innan att det var för tidigt att se dom. Men de tyckte det var viktigt, jag kännde mig inte redo. Men jag e glad att de tjatade på mig. Vi kom in i ett litet rum med stolar och ett bord. De hadde tagit kort på barnen som låg i ett angänsande rum. Vi satte oss ned och fick se korten. Jag tog kortet och tittade sakta på det, tog det nämare och närmare mig. Det var Max o Saga, men jag förstod inte att det var dom. De låg tätt tätt i samma säng. De hadde täcke över sig med blommor ovanpå. De öppnade dörren men jag satt kvar på min stol. Mina anhöriga började gå in. Tillslut gick jag fram, sakta fram till dörren jag såg sängen. Jag gick ännu lite längre och såg allt, jag såg barnen ligga där, de hadde varandra, tätt tätt intill. Jag tog ett steg in i rummet, så jag stod bara tre meter ifrån att röra vid dom. Men jag orkade inte, jag sa att jag älskade dom. Sen gick jag ut. Jag var rädd. Max hadde en hetta på huvudet. jag började fundera på varför. Jag visste ju inte vad de avlidit av. Så jag misstänkte att han också fått skallskador. Saga hadde en lite mössa på sig. Så jag funderade åt det håller med henne med. Ingen ville svara på några frågor. Jag blev ensam med mina funderingar. Idag ångrar jag så himmla mycket att jag inte gick fram, tog dom i handen och fick röra vid dom en sista gång. Jag ångrar så djupt att jag missade den chansen.

Rastafairy

Äldre 25 Oct 21:59

#1659

Tack emma för svaret.
Det lät så fint att de låg brevid varandra när du fick komma in och se dem och jag förstår att du ångrar att du inte tog på dem en sista gång men som någon annan sa här så behöver du bara blunda för att känna deras mjuka kinder eller hålla i deras varma levande händer. Det är inget någon kan ta i från dej!

Kram och ha en lugn skön kvall

/H

Mina två änglar

INNEHÅLL