Mina två änglar

Åhh stackare, jag finner inte ens ord!

Både jag och barnen åkte själva i varsin ambulans.
Min sambo fick åka till polisstationen för ett förhör. Blev sen stjutsad till arboga. Han blev avsläppt vid Mc Donalds där hans och min far fanns.
De pratade med polisen och de sade att det var bäst att åka till uppsala för jag var påväg i helikopter dit.
jag vet ej vad pappa tänkte i den situsationen. Men jag har för mig att jag hörde att han hadde i tankarna att barnen också var påväg dit. Självklart var han i chock och jag e säker på att han nog gärna ville åka till barnen. Min pappa var otroligt fäst vid sina barnbarn. Men på något sätt var de nog fast i vårdens och polisen "klor".
De frågade och förväntade sig att få ett ärligt svar om vad de borde göra i denna situation. Vem vill man lita på i chock om inte på sammhället.
Min pappa är här inne och läser ibland, jag hoppas inte jag skrivit något galet isf ändrar ja det vid ett senare tillfälle.

Eftersom jag inte fått läsa journalerna så vet jag ej exakt dödsorsak. Men rättsläkaren sade på rättegången att de avled av sina skador.
Men, jag vet att de också pratade om blodbrist och då slutar ju hjärtat slå.

Emma, jag läste vad din mamma skrivit till Saga på hennes minnessida, jag är säker på att Saga ger mormor många pussar och kramar när hon sover!

*kramar om*

Ja, du har rätt, hon är vänsterhänt. Hon blev frågad om det i tingsrätten. Hon sade "jag skriver med vänster hand"
Och, ja, jag hadde bara skador på höger sida. Lite uppe på huvudet och bak i huvudet också, men ingenting på vänster.

Jag kan inte läsa här, jag mår så otroligt dåligt av det som hänt. Jag är så oerhört imponerad av er som kan gå vidare, det är vad barnen troligen hade velat.
Jag är inte berörd så tillvida att jag inte känner er, men ändå tar jag till mig så otroligt av detta. Jag mår så illa över att någon kan göra så mot så små. Mot vuxna förstår jag ändå logiken med, men små barn?
Jag kramar min dotter lite extra, gråter en tår ibland, men mitt liv finns ju här. Ändå så blir det som en klump i mig. Jag förstår inte... Jag vet att många här finns för dig Emma, det märks. Jag orkar dock inte vara kvar och läsa utan kommer ta hand om min dotter istället. Att ta hand om det man har är väl vad som är viktigast? Du gav dina barn det du kunde under den tid du fick. Dina föräldrar verkar ta hand om dig med. Ta hand om varandra och sök glädjen. När allt är över hoppas jag ni kan få sörja och sedan gå vidare. De kommer alltid finnas inom er.

Ingen fråga är onödig.... jag kan välja att svara.... el inte logga in här alls. Men jag är här varje dag.

Jag tror också att få svar på hur barnen dog hjälper Dej Emma att go vidare(låter konstig) på nåt sätt, det är din väg till frid och du måste följa dina barnets spår...för ditt liv är din väg till Dom

Å,Emma... jag är 100% säker på att din pappa ville vara med sina barnbarn. Även sjukvården o polisen verkar ju ha varit i nån slags chock, att de inte riktigt visste hur de skulle handla.Måste ha varit en så svår situation och så många människor i chock...Men som nån annan skrivit härinne, att när ni alla var medvetslösa så var ni tillsammans. Sa hej då med många kramar o pussar. Minns att din pappa sa nåt om att mormor Ninni eller nåt liknande som oxå är i himlen...är det din mormor?

Jag tror hon hete Kajsa...